onsdag 20 oktober 2010

Många intryck

Egentligen borde jag vara död vid den här tiden. Kl 07.30 har jag vaknat och sedan dess har det varit full rulle på det kommande jobbet med att lära mig nya datorprogram, rutiner och lite planering inför något jag sätter igång med redan nästa vecka.

En kort promenad från kommande jobbet till Sportlife City Domkyrkan, en kaffe och swebar senare var det dags att instruera tisdagsklassen för fullt hus. Igen. Massor av stammisar som dyker upp varje vecka, några som återkommer då och då och oftast ett par nya ansikten. En tanke som slog mig på spårvagnen är att jag saknar en hel del stammisar som alltid kom innan sommaren. Var har dom tagit vägen? Som stammis tycker jag att man har en skyldighet att informera sin instruktör om man helt plötsligt ska bryta sin vana sådär. :). Sådetså.

Jag körde samma klass som lyfte taket i lokalen förra veckan och visst var gensvaret bra även den här veckan. Den stora skillnaden var att mitt headset inte ville vara med och leka. Redan under intropratat lät det burkigt och oroväckande dåligt. Jag körde några låtar och störde ihjäl mig. Spelade ingen roll hur jag än snurrade på ljudanläggningens spakar och rattar (efter diverse tips från Berget) det sprakade och hade sig bara. Så istället tog jag av mig headsetet och körde i stort sett hela klassen utan headset. Jag valde medvetet att vara lite tystare och spara rösten i 75%-nivån för kunna ösa på mer i de två högre nivåerna. Jag försökte allt jag kunde att instruera med tydligt kroppsspråk, ögon, mimik, diverse ljud och korta instruktioner. Sedan lät jag min musik tala sitt tydliga språk.

Efteråt var jag såklart irriterad över headsetetcraschen, men samtidigt nöjd med min insats. Några kom fram och tackade för en imponerande klass och min fantastiska kollega sa i personalrummet att jag instruerade "stort och tydligt", vilket värmde. Jag tänkte också mycket på det Jim och jag pratat om gällande detta och flera gånger tänkte jag på det och min utmaning idag var att våga köra på trots tekniskt strul.

Efteråt var min röst totalt slutkörd och jag kunde knappt prata under stretchen, men vad gör man inte för konsten? :)

Kvällen avslutades hemma hos min vän Bruschaaan som blev ett år äldre igår.

Dags att sova. Imorgon är det möte med nuvarande chefen angående min uppsägning som tillsvidare anställd. Onsdag, torsdag och fredag kvar på Kundservice då, iaf som "fast" anställd.

Ps. Sedan jag kom hem vid 23.50 har jag lyssnat på en av sommarens/höstens absolut största radiolåt. Dock i en cool och annorlunda mix. Att den kommer platsa i ett kommande passupplägg råder det kanske ingen tvekan om? Ledtråd. Eminem och Rihanna Ds.

Godnatt.

3 kommentarer:

J sa...

den tiden finns inte!

River sa...

nu förstår jag inte, vilken tid finns inte, till vad?

Anonym sa...

Varje gång man kommer till ditt pass blir man glad och när man går så vet man att man har kört för 100 % Så det spelar ingen roll om tekniken inte funkar,,det går funkar ju ändå :-)

Emma S