Träning innan och efter jobbet.

Om jag inte hade haft sällskap under morgonens träningspass hade det nog aldrig blivit av skulle jag tro. Jag var grymt trött när klockan ringde, men eftersom jag hade bestämt möte fanns det inget annat att göra än att stiga upp.

Kl 08.00 började träningen på Sportlife Ullevi och vi var helt själv i hela lokalen med undantag för en tjej och en äldre kvinna, som båda gick när vi hade 30 min kvar av träningen. Att vara helt själv i ett gym känns rätt lyxigt. Idag hade jag inte planerat några övningar utan det blev mer ett gå-å-dra-i-maskiner-pass. Dock ett lyckat sådant. Började värma upp med 10 min på roddmaskinen följt av diverse övningar i maskiner och med lösa vikter för att träna bröst, biceps och mage. Avslutade passet med 15 min på Crosstrainern.

En Espressohousefrukost senare (yes, jag är beroende) satt jag på jobbet och var beredd att anta anstormingen av kollektivtrafikresenärer. Göteborare, turister och U2turister stog och köade hela dagen. Vi slet som djur och när sista kunden lämnade byggnaden infann sig ett välbehövligt lugn i lokalen.

Efter att ha slötittat lite på DN-galen blev jag sugen på att sticka ut och springa, så jag snörade på mig mina smutsiga Adidas Supernova Glide (måste rengöra dem!) och begav mig planlöst ut i blåsten. Lunkade på i ett behagligt tempo i mitt närområde och när jag fick ihop 5 km var jag nöjd för kvällen.

Nu ska jag sova för imorgon har jag öppning och har bestämt mig för att springa dit. Augusti ska bli en bra träningsmånad. Det är ett som är säkert.

En fundering.

Ni som tittar på sport eller läser sportnyheter har säkert läst detta tjat om dessa simdräkter som spricker i tid och otid. Svenskar missar finaler på grund av simdräkterna och rekord slås när dräkterna inte spricker. Om nu dessa simdräkter är så opålitliga, varför äventyrar man då sin start i ett stort mästerskap genom att använda dessa? Är det inte bättre att köra med vanliga simdräkter då? Eller skiljer det flera sekunder åt mellan de olika plaggen? Hmm.

Svettigt värre (Raindrops!!!).

Entrén till Sportlife City Domkyrkan ser inte mycket ut för världen, men gillar du att träna centralt och då kanske mest gruppträning är det här gymmet du ska hänga på.

Min kropp ville nog egentligen sova ut idag efter gårdagens sena kväll, men jag ville något annat. Jag hade inga problem att hoppa upp ur sängen när klockan ringde och fixa i ordning frukost. Allt gick av bara farten. Träningsväskan packades med ombyte och duschgrejer och jag var redo för lite träning inne i stan.

Carro instruerade dagens lunchpump och det märktes inte att tjejen är mitt uppe i en galen vecka. Jag säger bara - energi! Det är inte alla som fixar att instruera elva, ja 11 (!) klasser på en och samma vecka. Läs hennes blogg här.

Dagens pass gick riktigt bra. Ökade på både bröst- och rygglåten. Kände mig riktigt stark till och från. På ben fegar jag fortfarande lite. Vill känna att jag har tekniken innan jag lastar på de stora vikterna. Enda negativa med dagens träning var valet av "träningstshirt". Jag tog min R90 (utan armar) i tron om att den skulle fungera riktigt bra. Utomhus är den perfekt att träna i. Inomhus blev det dock en flod av svett som transporterades på utsidan av plagget och rann liksom ner, som om det vore typ en regnjacka. Det var inte så att jag svettades mer än vanligt. Det såg mycket värre ut än vad det var. Jag brukar inte tycka att det är pinsamt att svettas på gymmet. Svett hör liksom till träningen, men idag var det lite föör mycket.

Frukt och annat tilltugg i instruktörsrummet uppskattas alltid. Jag åt ett äpple och en banan i väntan på lunchen...

Efter fem timmar i stan känner jag mig seg och trött, så kvällens planerade löprunda ställs in. I stället blir det en tidig kväll, så jag orkar med träning och jobb imorgon också. För då ska det tränas tiidigt innan jobbet.

Styrketräning igen och igen.

Trots att jag haft en lång, jobbig och seg arbetsdag var jag mer än sugen på styrketräning när jag låste dörren till kundservicebutiken. Med raska steg gick vi mot Sportlife Ullevi, en av de senaste tillskotten till Sportlifekedjan. Med grymma öppettider mellan 05.00-23.00 stoltserar den relativt lilla, men superfräscha expressanläggningen under en av Gamla (nya) Ullevis läktare. Det som är så bra med denna anläggning är att de generösa öppettiderna gör att besökarna sprids ut mer, vilket gillas när det ska tränas styrka. Idag tränades det rygg och mage för hela slanten.

Onsdag kl 21.00...

Efter träningen blev det spontan filmkväll (såg Million dollar baby) hemma hos M och nu sitter jag här och ska betala en glömd faktura. Imorgon har jag en ledig dag igen, vilket jag inte klagar på. Det ska Bodypumpas på lunchen i alla fall. Det är allt jag vet.

Full klass!!

Dagens guldstjärna går till mig och J, som lyckades dra två fulla cykellasser på Sportlife City Domkyrkan idag. Detta mitt i sommarn! Klassen gick superbra och det var rejält med ös till och från. Jag går ifrån gymmet med ett leende på läpparna. Och dagen är ännu inte slut. Det ska hängas med favoritvännerna.

Idag minna vänner har jag upplevt träningsglädje två gånger!

River - lokalkändis på gymmet.

Idag har jag en day off, som alltid när jag egentligen skulle jobbat sent på tisdagar. Jag är nämligen ledig för att kunna köra mitt pass på Sportlife City Domkyrkan. Just idag verkar det vara många som vill komma igen. I skrivande stund är det bara 6 platser lediga. Jag är laddad!

Jag och M har lunchtränat på Sportlife Backaplan. Vi värmde först upp i 10 min för att sedan gå upp till stora gruppträningssalen där vi körde ett styrketräningspass inspirerat av Bodypump, "skivstång" och andra gruppträningssklasser där just en skivstång med vikter används. Musiken var mitt Cykel60pass som jag ska köra ikväll och det brände skönt i musklerna, precis som det brukar göra i Bodypump.

På Sportlife Backaplan hittar man Metroartikeln hängandes på några olika ställen. Kul!

Nu har jag precis ätit något lunchaktigt. Idag blev det en burk makrill i tomatsås, ett ägg och en smoothie från Brämhults som jag fyndade för endast 5 kr st på en lågprisaffär på väg hem från gymmet.

Om två timmar åker jag in till centrum för att instruera och sedan åker jag ut till Länsmansgården för att se på film och käka middag med L och M.

Ha en bra dag!

Träningsvärk i mage-rumpa-lår.

Sportlife har en gruppträningsklass som heter MRL (Mage-Rumpa-Lår). Om man tittar på deltagarantalet, så verkar det vara tjejernas favorit (ja, mest tjejer såklart). För tillfället känns det som att jag varit med på tre sådana klasser på raken (har testat en gång, inte min grej), plus kört utfall och knäböj i sisådär 100 reps var.

Gårdagens Bohusledsäventyr har sannerligen satt sina spår på sina ställen. Tur att det är vilodag idag.

Spotify.

Benen är uppslängda på divanen och trots att jag inte försöker stretcha så drar det lite lätt på baksida lår. Det lär vara stelt värre imorgon när jag vaknar, men det är det värt. När jag tänker tillbaka på dagen så blir jag bara glad. Visst det var riktigt jobbigt vissa stunder, men jag fick så mycket energi och motivation av att vara där, just då. Av naturen, av människorna, av träningen. Att bara springa och promenera längs orangemålade pinnar en söndag utan någon tid att passa var det jag behövde denna helg.

Mer sånt!

Jag har nu suttit vid datorn i säkert tre timmar och kommer på mig själv att lyssna på 15 olika versioner av den favoritlåt som jag har just nu på Spotify. Den är grym och den kommer komma med på mitt cykelpass någon gång i framtiden. Det är ett som är säkert.

Nu ska jag sova.

4,5 timmar längs Bohusleden.

Jag vet inte vad jag hade föreställt mig, men jag hade fått för mig att leden vi skulle springa efter var flack och kantad av underbar natur. Den var visserligen kantad av underbar natur, men den var allt annat än flack den sträckan vi sprang var inte speciellt löparvänlig. Vi startade vårt pass vid Bunketorp. I början var terrängen lite blandad och lättsprungen, men så fort vi kom in i skogen så blev det otroligt kuperat. Brant uppför smala stigar, över rötter, upp för klipphällar och sedan ner igen, över blöt "myrmark", och så lite stigar på perfekt mjukt underlag. Sedan började terrängen om igen. Vi sprang där det gick att springa och promenerade i de branta partierna. De var i dessa partier som jag kände mig mest ansträngd och där mjölksyran började göra sig påming både i lår, rumpa och underben.

När vi kom till Herkulesspåren kunde vi äntligen börja springa lite mer normalt, om än i lugnt tempo. Kroppen kände sig bra ansträngd i alla fall. Vid Gunnebo Slott började det kännas riktigt tungt för mig och då hade vi bara avverkat ca 15 km. Efter ett par km såg vi skylten "Skatås 8 km". Vi var alltså rätt nära första etappmålet, som några uttalat sig innan skulle bli deras slut på turen. Jag hade som mål att springa längre innan jag började springa idag, men då hade jag ingen aning om vilken extrem "bana" som vi tog oss an. Det var nog ingen som hade väntat sig att det skulle vara så backigt.

Gruppen delades upp lite och jag var i den bakre. När vi kom till Delsjöområdet avklarades backarna promenerandes och resten löpandes. Det gjorde ont i kroppen och framför allt i ryggen. Jag och de flesta andra bestämde sig för att ca 25 km fick räcka idag, men jag är ändå riktigt nöjd med dagens "runda" för i drygt 4,5 timme höll vi igång med pauser inräknat och det var inte hastigheten som var fokus idag. Det var äventyret, träningsglädjen och det sociala.

Jag har haft det riktigt bra idag trots att kroppen just nu gör en aning ont.

Grabben och Sara innan start.

Andréa, Powersus och Joel

Andréa tar täten. Här är vi helt ovetande om vad som komma skall.

Hela gruppen samlad. Springer fram i behagligt 7 min/kmtempo. Joel och Mikael sköter dragjobbet.

Perfekt väder och träning i schysst natur - träningsglädje!

Uppneruppner... Här springer vi neråt och nejdå, bilden är inte alls arrangerad. (Innan fotoögonblicket uppmanar jag alla att stanna i löparpose för att hinna få med alla)

Stenar och rötter så långt ögat kan nå...

Vid Stora Delsjön finns denna coola brygga som man får springa över.

Försökte mig på en posebild till bloggen, men det gick inget vidare...

Så Sara fick ta en actionbild när jag småjoggar fram. Valet av mina pösigare byxor var lyckat. Inte ett enda skavsår någonstans. Vågat klädval eftersom jag aldrig sprungit i dem, bara använt dem på gymmet.

Initiativtagaren med sin karta.

TACK ALLA FÖR EN RIKTIGT TREVLIG DAG!

God morgon?

Är detta en god morgon? Det återstår att se.

Nu har jag iaf packat ryggsäcken och är redo för dagen.

Boshusleden.

Idag har det varit övertidsjobb på kundservicebutiken på bussterminalen i 8 intensiva timmar. Innan det vickade jag på en RPM på Sportlife City Domkyrkan. Det var så lite som fem tjejer som hade behagat att dyka upp tidigt på lördagsmorgonen, vilket kändes i minsta laget. Det var år och dar sedan jag körde RPM och det märktes (eller i alla fall kändes) för jag upplevde det som att jag hade fullt upp att komma ihåg koreografin och då blir ju allt det andra lite lidande. RPM är kul, men trots att jag inte kört den senaste releasen speciellt mycket är jag less på den och längtar efter den nya. Egentligen bara låt nr 6 som jag gillar på den nuvarande.

Eftersom det är högsäsong här i Göteborg kryllar turisterna och självklart är ett besök på stadens kollektivtrafiks kundservice ett givet inslag. Jag snackar svengelska som aldrig förr och guidar till höger och tipsar till vänster. Det är faktiskt lite roligt. Idag var det två tyska tjejer som skulle vandra längs Bohusleden. Jag sa att vi kanske syns imorgon. Hiking? Frågade den ena tjejen. No, running, svarade jag. Och båda såg imponerade ut när de gick ut genom glasdörren.

Vem blir det då som tagit sig an denna lilla söndagsutmaning?

Jag har sällskap av Andrea, Grabben, Sara, Powersus och några okända människor. Vi blir ett litet gäng och det kommer faktiskt bli riktigt skoj. Bara kroppen håller. Nu till den eviga frågan, vad ska jag välja för kläder och vilka skor passar till? Sådant är synnerligen viktigt i träningsvärlden.

Önska oss lycka till!

Kettlebells.

Skidåkarproffset (och partyproffset?) Jon Olsson skriver om Kettlebells i sin blogg på Stureplan.se. Han gillar det skarpt och det låter ju onekligen spännande. Har läst mycket om denna träningsform både i tidningar och på bloggar, så man blir ju lite sugen på att få testa det. Synd att inte Sportlife har det på sitt schema.

Var kan jag testa Kettlebells i Göteborg?

Checkar ut det gamla och checkar in det nya.

Om jag var trött igår, så är jag ungefär dubbelt så trött idag. Tur att jag inte ska träna idag för det hade nog inte gått något vidare att försöka pressa kroppen. Nu gäller det bara att härda ut till 17.15 när jag checkar ut.

Apropå checka ut, så har jag fått min tjänstledighetsansökan beviljad. Det innebär att jag slutar på kundservice den 11/9 och börjar på nytt jobb den 1/10. Då kommer jag ha nytta av min utbildning och mitt intresse, kan man väl säga.

19 dagar semester. Vad ska jag hitta på? En resa hade suttit jäkligt fint. En resa full med träning och äventyr i ett annat land. Vilket skit att jag inte har någon att åka med på en sådan resa. Att åka själv hade säkert varit givande både för träningen och mig, men att resa utomlands själv känns väldigt big no no i min värld. Jag ser framför mig hur jag sitter där på en restaurang själv och äter min mat. Pinsamt. Däremot det andra. Träning, sol, bad, böcker... Det hade varit total avkoppling och ett bra break mellan de två jobben. I vilket fall som helst är jag ledig och jag behöver ledigheten.

Ich bin River, was ist los?

Jag har tränat 3 Bodypumpklasser och 2 styrketräningspass inom en vecka (+ lite annat). Det är väldigt ovanligt för mig. Träningen är igång igen, men dettaa fokus på styrka var det länge sedan jag hade. Jag blir nästan imponerad av mig själv. Tänk om jag hade haft lite mer löpning på detta och ett par cykelklasser extra. Då hade allt varit perfekt.

Idag tränade jag och M på Sportlife Exclusive. Efter uppvärmningen (roddmaskin och crosstrainer) hade jag satt ihop lite olika övningar med fokus på biceps och bröst. Min "klient" uppskattade inte övningarna och påstod att förra passets styrkeövningar var roligare. Och jag kan faktiskt hålla med, men övningarna genomfördes och det är ju huvudsaken. Avslutade med 1,5 km lätt jogg på löpbandet. Det kan ju vara bra att springa lite innan man ger sig iväg på en 55 km lång upptäcksresa längs en vandringsled (nervös!). Hur känslan var ska vi inte tala om här. Bloggen heter River Springer, men det var ingen graciös syn kan jag tala om. En ökad vikt gör ju inte löpsteget lättare direkt. Men om några månader då...

Imorgon är det vilodag.

Såg Brüno ikväll. Inte lika bra som Borat, men helt klart sevärd. Vi hade dock världens jobbigaste människa bakom oss som skrek ut sitt "skratt" exakt hela tiden och kommenterade högljutt de mest självklara sakerna. Vi kommenterade mest den personens agerande istället för att prata om filmen när vi promenerade mot bilen. Men sammanfattningsvis kan man säga att alla tyckte filmen var underhållande.

Good morning och jag behöver tips.

Godmorgon alla läsare från norr till söder.

Jag sitter här på jobbet och har just druckit min morgonlatté, ätit två ägg och en grov smörgås med philadelphiaost och kalkon på. Ögonen är fortfarande lite lätt grusiga, men jag känner att jag börjar vakna till. Träningsvärken från igår har fått lite kompisar på andra ställen. Gårdagens hårdkörning för hela kroppen (läs cykel, core och bodypump efter varandra) tog där det skulle.

Vet ni vad? För ett par veckor sedan (eller var det förra veckan?), så kändes träningen tung och tråkig. Nu är den sådär rolig igen. Jag har absolut inga problem att ta mig till passen och genomföra dem. Tänk vad snabbt det kan vända. I alla fall för undertecknad.

Någon Ultralöpare som läser min blogg?

Jag ska ju ut och springa längs Bohusleden på söndag. Det kommer bli långt och jobbigt, men antagligen supertrevligt. När jag sprang i Trollhättan hade vi superservice gällande mat och dryck. Nu får jag släpa på allt själv. Min fråga till er är, vad ska jag prioritera att ta med mig i kostväg? Hur mycket vatten/sportdryck behöver jag släpa på ryggen? Var och vad ska jag smörja in med vaselin? Stämmer det att om man smörjer in fötterna med vaselin och sedan tar på sig strumpor så motverkar det skavsår? Får jag ett sådant där mördarskavsårsblåsaöverhalvafoten igen och befinner mig mitt ute i skogen blir det mindre roligt.

Torsdag-Söndag.

Fullt upp. Och jag gillar det.

Torsdag:
Jobb: 06.30-17.15
Träning 17.30-18.30
Fika och Bio 19.00 - sent.

Fredag:
Jobb: 06.30-17.15
Kostrådgivning: 18.00 - ?
Grillfest/middag: ? - sent.

Lördag:
Instruera RPM: 09.30-10.20
Jobb övertid: 11.00-20.00

Söndag:
Springa/promenera bohusleden: många sega timmar (var jag tvungen att hoppa på idén? haha)

Men på tisdag har jag sovmorgon.

Cykel30+S-Core+Bodypump.

Efter en lugn (ja, faktiskt) arbetsdag var det äntligen dags att träna. Det var länge sedan jag cyklade för någon annan, men idag var det åter dags. Ett tufft pass som gav möjligheter att pressa upp pulsen rejält och hålla den där om man så ville. Jag öppnade rätt lugnt och ökade allt eftersom. Det som är så roligt att träna för andra är att man alltid blir överaskad över musiken. Vissa låtar skulle jag aldrig välja om jag satt själv framför datorn, men just där i spinningsalen fungerade det utmärkt. Att sitta där som deltagare och inte veta vilken låt som kommer härnäst är alltid lika spännande. Jag har absolut inget att klaga på. Det enda skulle väl vara att passet var för kort, men är det ett 30-minuterspass, så är det ett 30-minuterspass. Personligen föredrar jag som bekant att instruera 60-minuterspass (och RPM i 50-minutersformat).

I direkt anslutning till cykelpasset var det ett S-Corepass som jag också bokat in mig på. På senare tid har jag lagt in mer coreövningar i min träning. Förra veckan blev det lite corepass och både igår och idag har magen och ryggen fått jobba. Vill ju inte sluta som en ostbåge i tidig ålder. Det finns en bloggutmaning om detta. Du glömmer väl inte bort din coreträning?

Innan träningen lyssnade jag igenom senaste Bodypumpreleasen, då det låg en skiva på bordet i instruktörsrummet. Jag gillar den här releasen!

När cyklingen och coren var klar och jag var beredd att gå hem såg jag att en instruktör som briljerar i i Bodybalance börjat köra Bodypump igen. Då var jag självklart tvungen att vara med där också och fortsätta utmana kroppen. Tog det dock medvetet lite lugnare i triceps-, axel- och maglåten. Utfallslåten är den grymmaste ever! (Det har jag skrivit tidigare också).

Istället för 1 timme träning blev det 2. Känner mig riktigt stolt över mig själv. Direkt när jag kom hem fyllde jag på med ägg, mackor och ekologisk lättmjölk (måste bli bättre på att köpa ekologiska matvaror!). Samtidigt planerade jag lite övningar inför morgondagens styrketräning på Sportlife Exclusive. På schemat står bland annat en roddtävling (vem hinner längst på 10 min?) och styrketräning för biceps och bröst. Efter det är vi ett gäng som ska ta en fika och gå på bio. Och jobb mellan 6.30-17.15 ska också hinnas med. Känner mig på att morgondagen kommer bli rätt bra.

Godnatt.

Blogglänkar.

Har just uppdaterat min länklista.

Om du tröttnar på min blogg (vilket jag har svårt att tro, haha!), så har du ett gäng bra och läsvärda bloggar att surfa vidare till.

Träningsvärk.

Ibland har jag lite svårt för träningsvärk. Jag gillar värken om den är som nu, en lätt malande känsla i rygg och baksida axlar. Så där att det känns att man har tränat kroppen dagen innan. Är värken större och att den tar ut sig upp mot nacken kan det bli en riktig plåga för mig som jobbar vid en dator hela dagarna. Men nu, ah ljuva träningsvärk. När jag tänker tillbaka på gårdagens pass så var det ren träningsglädje. Att träna med en motiverad vän är fantastiskt roligt. Så M, don´t give up, vi har mål att uppnå!

Jag har också bestämt mig för hur dagens träning ska se ut. Det blir Cykel och Core för Ema på City Domkyrkan. Jag behöver inspiriation till mitt eget instruerande och ett sätt att finna det är att gå på andras pass. Något som jag har varit dålig på den senaste tiden.

Något som jag bekant också har varit dålig på är att hålla mig till en sund kosthållning. Äntligen har jag tagit tag i det och bokat tid för kostrådgivning. Det ska bli intressant, roligt och trevligt. Jag ser det som en investering i mig själv.

River goes PT.

Tidigare idag var jag på Sportlife Backaplan och tränade styrketräning with my friend M. Innan passet hade jag planerat ihop vad vi skulle köra och passet började med 20 min uppvärmning (10 min stepmaskin + 10 min "crosstrainer"), fortsatt med styrketräning för axlar, triceps, rygg och mage i drygt 60 min. Ett riktigt roligt pass som tog där det skulle, men som också var roligt pga av att jag fick lära ut och peppa på ett annat ställe än spinningsalen. Det här ska vi göra om!

Annars har dagen flytit på rätt lugnt. Efter träningen fikade vi med Big Mama och Frank, åkte in till stan där jag fixade mig ett bibliotekskort och lånade 3 böcker om styrketräning. Kvällens häng var hos L, M´s vän där vi såg film. En ritigt nice day off!

Nu är det dags att sova. Har öppning av kundservicebutiken imorgon och har planerat in träning efter jobbet. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska köra Cykel30 och Core eller Bodypump. Det är ett rent träningslyxproblem att ha så många bra gym att välja på.

Bodypump 70.

Efter jobbet igår åkte jag direkt ut till Linda och Jonas. Jonas bjöd på äkta norrländsk palt, vilket var riktigt gott. Det är inte varje dag man äter palt. Naturligtvis drog en mindre paltkoma över mig, men det var det värt för palt är en av mina favoriträtter! Testa om du får chansen!

Idag har jag städat lägenheten (boring), men det var rätt behövligt, kan man nog enkelt uttrycka det som. Tog en paus i städandet och deltog spontant på Carros bodypump på Stigan. Den nya releasen är rolig och tung. Och jag var bra darrig i kroppen när klassen var klar.

Anna, du frågade vilken låt jag hade hört utanför salen när jag gick förbi i tisdags. Här är låten och den är GRYYYM. Den blir ännu grymmare när man står och plågar benen i 5:30. TESTA!



Nä, nu ska jag duscha och sedan gå vidare till min vän, Motvallskärringen (läs hans blogg! Inte så mycket träning... än så länge..., men däremot underhållande inlägg och grymma musiktips). Jag och Motvallskärringen ska köra ett pass på gymmet i veckan. Jag ska leka låtsas-PT och sätta ihop övningar tänkte jag. Men innan jag gör det ska jag fråga vad min "klient" vill få ut av sin träning, vad målen är osv, för det är väl så en PT jobbar?

Nästa vecka ska bli en grym träningsvecka, nu är det slut på allt slarv!

Sovmorgon.

Jag vet inte om jag blivit bortskämd med sömn under min studietid för jag tycker att jag blir så grymt trött sedan jag börjat jobba igen. Igår lade jag mig kl 23.45 ungefär och vaknade nu kl 12.00. Just nu känner jag mig utvilad och redo (?) för en låång kväll på jobbet. Har stängning på en annan butik som stänger 22.00, så det blir en sen kväll på jobbet. Dagens inplanerade löpning får vi se vad som händer med. Kanske gör jag så som dom brukar göra i Halmstad och sticka ut sent och göra en runda. Vi får se.

Hörrni, ha en grym fredag!

Ps. Jag får alltid träningsvärk när jag kört Bodypump, så även idag. Ds.

Bodypump.

Nu står jag här på gymmet och känner mig lätt darrig i hela kroppen. Har just avslutat ett Bodypumppass som tog där det skulle. Det märktes att det var flera månader sedan jag körde en klass senast och att jag som alltid är dålig på lägga in styrketräning i min träning. Jag var typ svagast på hela klassen, men vad spelar det för roll när det "tar", är grymt roligt och utmanande? Les Mills kan det här med att hitta bra låtar till rätt övningar. Det var inte Les Millstrainern som hade passet, då hon blivit sjuk. Istället var det MsJulia som rockade klassen.

Egentligen skulle jag vara ledig i tre dagar och hade lite allt smått och gott inplanerat. Nu blir det inte så, då jag ska jobba övertid både på fredag och lördag. Det blir grymt bra med pengar och är det något jag behöver (förutom en vältränad kropp) så är det pengar.

Död säl deluxe.

Tror ni att jag orkade kliva upp när klockan ringde 04.50? Nä, idag var det död säl deluxe och det fanns inte en chans att jag skulle orka springa till jobbet. Istället Zzznosade jag fram och stressade hit.

Kanske klokt att ta det lugnt (så lugnt man nu kan ta det på jobbet) och ladda innan Bodypumpklassen i eftermiddag. Gick förbi en klass igår och jag tyckte mig höra en riktigt bra träningslåt som letat sig ut från salen.

Nu är det jobb.

Core.

Jag var så nära att boka av mig från dagens Corepass på Sportlife City Domkyrkan, men tack vare en kund som tog extra lång tid passerades tiden för att kunna avboka platsen och då var det inget annat att göra än att byta om och gå dit. Just det, jag bytte om innan och lämnade uniformen på jobbet (halva uniformen då, för byxorna är som nämnts för tighta!) Vet ni varför jag lämnade mina svarta Nikesneakers och arbetskläderna på jobbet? Jo, för att då har jag en anledning att springa till jobbet imorgon. Ryggsäcken borde bli något lättare också. Smart va?

Hur gick Corepasset då? Instruktören E guidade oss genom passet på ett bra sätt och det var absolut inte hennes fel att passet var boring, även om tiden gick snabbt. Annars brukar jag uppleva de där 30 minuterna som en mindre evighet. Övningarna var rätt okey, men musiken var inget att hurra för direkt. Detta tillsammans med att jag kände mig både stel, svag, orkeslös och knubbig gjorde väl att upplevelsen inte direkt var träningsglädje just då. Men jag vet ju hur viktigt det är med coreträning, både i vardagen men också för att orka springa med en bra hållning. Nästa vecka ska jag försöka vara med på hennes Cykel30 innan. Känner att jag behöver ny inspiration!

Efteråt körde jag lite repetition av RPM43 pga av att jag instruerat den klassen så få gånger. Jag är sugen att ta något extra pass på någon anläggning när det dyker upp. Då är det ju fördel att kunna koreografin.

Efter det att ryggsäcken är packad med duschgrejer och träningskläder (ska ju träna Bodypump efter jobbet imorgon) ska det sovas. Öppning igen och eftersom jag ska springa dit bör jag vakna vid 05.00.

målBILDER.

Det här med att ha mål med sin träning är inget nytt. Har man ett mål brukar det gå lättare och det brukar också vara roligare påväg mot målet. Just nu upplever jag som sagt en motivationssvacka när det gäller träningen. Kosten har varit helt fucked up i drygt ett år och jag börjar bli ganska less på mig själv. Att jag ska vara så jävla dålig på att kunna planera mina måltider, laga egen och nyttig mat, samt äta regelbundet är så pinsamt. Som det är nu går den dåliga energin rätt ut i fettdepåerna och sätter sina spår, direkt.

Alla mina skjotor har sakta blivit tightare och tightare och nu kan jag inte ha en enda en av dem. Många av mina träningskläder har även dem blivit för små. Jag skulle testa mina arbetsbyxor efter tjänstledigheten, även dessa var för tighta för att det skulle gå att arbeta i dem sittandes. Kul. Känner mig som sveriges sämsta träningsbloggare, men det kan ju inte alltid gå bra va? Jag ska komma tillbaka till gammalt gott slag då jag var nöjd och snabb. Måste också komma i bättre form, så att jag orkar med det nya jobbet som väntar i höst då det kommer bli ett himla springandes.

Mitt nya och främsta träningsmål har inget med personliga rekord på halvmaror att göra. För att kunna konkurrera med detta måste jag komma tillbaka och när jag är där då blir fokus fortsatt på kilometertider. Tillsvidare blir träningsmålen mer ytliga. Jag kommer dock inte blogga om förlorade kilon då detta inte är en bantar- eller dietblogg. Jag tänker fortsätta blogga om min träning och om hur roligt det är. För träning är verkligen the shit. Men jag vill känna mig mer bekväm mellan och under träningspassen, så då är en strikt diet ett måste. Tänk om man hade bättre ämnesomsättning? Vad lätt det hade varit då.

Det här är några av mina målbilder, alla fotade under mellan sommaren 2007 och sommaren 2008:

Dagens planerade rullskidpass ställdes in så jag var på annat håll då jag åt grillat kött till lunch och drack en väldigt go latté på ett nyupptäckt café i majorna.

Efter det instruerades Cykel60 på City Domkyrkan igen. Få cyklar ledigt och bra ös. Dock så kändes inte min insats lika bra som förra veckan, men passets genomfördes och jag avslutade besöket med att bättra på brännan i solariet. Tänk vilken ytlig värld vi lever i va? Men nu är det så, då är det så.

Nu har jag inte tid att sitta här och skriva, för imorgon har jag öppning av kundservicebutiken och efter det blir det coreträning och lite cykling för mig själv i spinningsalen.

Vilse i Frapinodjungeln.

En fika blev till en långfika (två omgångar fika) på Espresso House i Vasastan, som blev till middag ute i Örgryte. Med drygt 800 m till Skatås kommer jag på att min träningsplanering för veckan redan har skitit sig, men vafan. Det passet klämmer jag in någon annanstans istället.

Träningsplanering v 29.

Det var ett bra tag sedan som jag planerade för en hel trännigsvecka, men nu är det dags att ta tag i träningen på allvar igen. Och med en planering så går det mycket bättre. Här nedan är en preliminär träningsplanering för denna vecka. Ett styrketräningspass kanske läggs in någon av dagarna då min vän M ska följa med till Sportlife och gymma lite.

Mån: Löpning

Tis: Rullskidor + Cykel60 på Sportlife City Domkyrkan

Ons: Core & Eget cykelpass på Sportlife City Domkyrkan

Tors: Bodypump på Sportlife City Domkyrkan

Fre: Löpning

Lör: Vila

Sön: Löpning

Det här känns som en bra och realistisk planering mellan allt jobb. Löpningen ska springas utan krav på tid. Där bestämmer känslan. Rullskidorna ska också rastas. Cykepasset instrueras av mig själv, Corepassetkommer bli en sorglig, men nyttig upplevelse då jag inte tränat Core på säkert ett halvår, men instruktören är trevlig och duktig så det går säkert bra. Bodypumpen på torsdags körs för en av Sportlifes Les Millstrainers och mest kända instruktörer, en person som åker land och rike runt och inspirerar instruktörer. Kan tyckas att det är dags att testa på hennes pass på det "lokala gymmet". Det finns ju faktiskt personer som betalar dyra pengar (konventavgifter) för att få en chans att träna för henne.

Då kickar jag igång denna träningsvecka då.

HUR TRÄNAR NI I VECKAN?

Söndagsuppdatering.

Godmorgon alla bloggvänner och bekanta.

Den här träningsveckan är pinsam. Vill ni veta varför? Jo, för den enda rörelse jag utfört iform av högpulsträning är i tisdags då jag instruerade cykelklassen på City Domkyrkan. Förstår ni hur lite träning det är? Från att träna sex, sju, ja åtta pass i veckan och gå ner till ett är en radikal skillnad som sätter spår och känns bajskorv.

Imorgon är det måndag, och då är det nystart. Haha, ironiskt att det skulle vara en måndag just imorgon. Träningsschema ska anpassas efter arbetstider och det ska bli ordning och reda igen med massor av härlig och varierad träning. Även om ett av mina största intressen är träning är det lätt att bli slö och komma in i en dålig cirkel av slapphet och förfall.

Men veckan har haft sina ljuspunkter trots avsaknaden av träning. Trots mycket jobb (mån,tis,tors,fre och lör) har jag hunnit träffa bra människor (lunch, bio, fika, och öl/vin). Igårkväll träffade jag en av mina bättre kundservicekollegor och vår gemensamma vän. En öl blev till två öl och tre glas vin. En mängd som tydligen gjorde mig bakis idag och det planerade långpasset med Löpning&Livet fick ställas in. Ikväll blir det fika och bio igen, men imorgon. Då ska jag träna upp min kropp igen.

Veckans bästa är ändå det glädjande besked som jag fått. Det kommer bli så otroligt roligt och inspirerande. När kontraktet är påskrivet berättar jag mer, men tills dess håller jag en medveten låg profil. Att ta ut "segrar" i förskott kan vara förrädiskt. Det har jag lärt mig.

Följ med och spring längs Bohusleden!

26:e juli!


Nu är det bestämt att skogsäventyret (tryck på länken och läs mer om äventyret) sker den 26:e juli! Eftersom det är åtminstone 3 av oss som är lediga och kan då, så får det bli så. Hoppas att så många som möjligt av er andra som vill vara med också kan den dagen (en söndag). Vilken tid det blir vet vi inte riktigt än, men det borde väl vara bäst att börja nån gång under förmiddagen? Typ någon gång mellan 10 och 12. Eller vad tror ni?

Ni som är intresserade av att vara med kan väl maila mig på emil.forss@spray.se, så återkommer jag med mer info så fort jag vet mer om tider, exakt var vi ska starta, hur man tar sig dit osv.

Vill man inte vara med hela vägen finns det ställen att hoppa av på efter vägen. Till Skatås är det exempelvis 27 km (om vi börjar från starten av etapp 1) och det lovar jag att alla som springer regelbundet klarar av! Vi anpassar tempot så att alla hänger med och kommer att ta små pauser efter vägen.

Våga utmana dig själv!

Sportlifekollegor (jag vet att det är några som läser här), om det är någon som fixar det här så är det ni. Följ med och spring/promenera längs Bohusleden!

Kullehoppan.

Jag surfade runt lite och kom in på en blogg som hade ett nytaget foto uppefrån "Kullehoppan". Jag lånar bilden så länge. Om någon klagar så tar jag bort den. Men ni, mina kära läsare måste ju få se en del av min barndom.


Fast när jag hängde där så var det under vintrarna. Med ett par skidor som var över 2 meter långa släppte jag bommen som åkte ner i hög fart mot hoppkanten, eller stupet som de brukade säga i de södra delarna av backhopparsverige. I den här backen hoppade jag en sisådär 30-40 meter. Det är en 40 backe, det vill säga en rätt liten backe. Den största jag har hoppat i har varit en 90 metersbacke. Mer än dubbelt så stor alltså. Backhoppningen är ingen walk in the park. Det kräver koncentration, spänst, timing, teknik och styrka. Många himlar med ögonen lite imponerad sådär när jag säger att jag har varit backhoppare. Lite coolt är det kanske. Och ovanligt.

Det är svårt att beskriva hur det känns under ett hopp. Det är en häftig känsla. Här kan ni följa med.

Det finns såklart också baksidor med backhoppningen och de är de hemska fallen som man kan råka utför. Det händer sällan, men när det händer så gör det oftast ont. (Ja, det var under ett sånt fallt som hela mitt underben ville snurra runt 180 grader, gå av och sticka ut ur huden, aj)

Nä, nu ska jag sova!

Please, don´t stop the music.

Jag har visst råkat anta utmaningen att följa med på sisådär 55 km längs Bohusleden. Om jag ska vara ärlig så var jag nog fortfarande inne i ett mindre glädjerus efter dagens cykelpass när jag ropade ja. Nu, några timmar efteråt när jag är tillbaka i verkligheten är jag inte lika säker. Den psykiska sidan skriker ja, medan den fysiska vill ha ostbågar. Dagsformen, månadsformen eller nä, hela jävla formen är rent ut sagt sämre än sämst och jag vet att det beror på att jag inte äter som jag lär och det har inte gjort på väldigt länge, vilket innebär att mycket träning inte spelar någon roll när det jag stoppar i mig är mer än det jag gör av med. Träningen går därmed tyngre rent fysiskt, men också psykiskt. Speciellt när jag ska hålla cykelklasser och känner att formen inte är helt representabel. Men 55 km i trevligt sällskap får bli en liten revanschultrautmaning. Tummen upp för ett liv i rörelse!

Efter åtta timmars arbete och ett konstant pratade med människor kände jag mig trött, sliten och inte alls på g för att inspirera under en cykelklass.

Ungefär så här kändes det när jag cyklade in det nya passet.

Men när stammisarna och alla andra deltagare började trilla in en efter en vaknade jag till. Blev motiverad. Glömde bort sorger och besvär. Fokuserade. Taggade till. L, min trevliga IHMvän besökte mitt pass för andra gången och körde på järnet tillsammans med en nästintill full cykelsal. Tror att det bara var 3 cyklar lediga, varav två var ur funktion. Högkonjunktur i spinningsalen och trots att jag hade noll koll på hur långa låtar jag mixat ihop (ingen tid att hinna träna in sånt pga av jobb) och därmed inte kunde coacha tiden speciellt bra, kände jag mig otroligt nöjd efter passet. Det verkligen lyste av TRÄNINGSGLÄDJE i vissa deltagares ögon, vilket gav mig sådan energi att försöka göra mitt bästa trots att min egen fysiska känsla sa något annat.

Några av stammisarna kom fram efter passet varav en sade "det här var ett av dina bättre pass!", en mor (?) och en dotter som brukar cykla för mig rätt ofta kom också fram och var lite halvt lyriska (min uppfattning) av min musikmix som hade "release" idag. Personligen är jag också mycket nöjd med musiken. Alla låtarna fungerade faktiskt riktigt bra och temat Original VS. Cover/Remix var varierat och spännande, det hade jag iaf tyckte om jag var deltagare och väntade på hur covern eller remixen skulle låta. Efter passet stog jag och L och snackade i ca 45 min innan det var dags att åka hem efter en lång dag.

Imorgon är jag ledig, vilket såklart är skönt. Lunch ska ätas i stan med S, en annan IHMvän och på eftermiddagen blir det att hänga med M. Vi har inte setts på ett par månader då både haft fullt upp med intensiva studier och kalendrar som inte velat passa, men imorgon blir det reunion igen.

.

Original VS. Cover/Remix.

Förra inlägget avslutades med att det är nice med helg. Och det är nice med helg, men jag arbetade 8 härliga övertidstimmar igår i alla fall. Jag behöver pengarna om man säger så. Idag sov jag till 14.00 och har suttit i soffan sedan dess. Typ. Förra tisdagen lovade jag mina deltagare att det skulle bli ett nytt pass nästa vecka och då kan man ju tycka att det är i allra högsta grad dags att sätta igång med det. Råkade också nämna mina planer om Original VS. Cover/Remix och efter flera timmars arbete kan jag konstatera att det inte är helt lätt att hitta bra låtar, som fungerar både som orginal, men också som covers eller remixar. Men jag tror att det kommer bli ett roligt och VÄLDIGT varierande pass med låtar blandat från 70-tal till nutid. När jag gör mina pass brukar jag oftast först bestämma vad som ska göras och sedan leta låtar som passar min plan. Nu gör jag tvärtom. Jag sätter ihop en skön musikmix och skapar koreografin efter den (även om jag såklart tänker på koreografin när jag lyssnar på låtarna). Det som kommer bli roligt (om jag får säga det själv) är att orginallåtarna skiljer sig rätt mycket från de covers och mixar som kommer mixas ihop så känslan i musiken kommer bli mycket kontraster, även om det nästan är samma låt i grunden.

Den här hemsidan är perfekt när jag letar musik, men den fungerar ju också bra om du är nyfiken och tycker att någon ny låt påminner om någon du hört vid ett annat tillfälle.

Morgonjogg till jobbet.

Det var en ansträngd 5,5 km lång morgonjogg som avverkades för ett litet tag sedan. Benen kändes stumma, sega och trötta redan från första steget. Antagligen en svit sedan galenskaperna i Trollhättan. Vädret verkar bli bra även idag, då det kändes varmt och kvavt att springa och då var klockan bara 05.30.

Frukosten är uppäten, ac:n är på, bordsfläkten (som jag köpte igår) är riktad mot mig, växelkassan är kontrollerad. Snart kan den här arbetsdagen också börja.

Riktigt nice med helg igen!

Löpning till jobbet.

Inspirerad av detta tänker jag springa till jobbet imorgon. Jag har öppning, men det har inte hindrat mig tidigare. Tvärtom. Det är skönt och avslappnande att springa genom staden när den håller på att vakna. Innan jag började studera hade jag min tjänst på Drottningtorgets kundservice, men i sommar är jag förflyttad till Brunnsparken. Centrala ställen båda två. Och fungerar det att springa till Drottningtorget kommer det fungera att springa till Brunnsparken några hundra meter längre bort.

Perfekt vid lunch. 2 min tog det att gå till Slim Food inne i Nordstan och köpa denna fräscha sallad.

Och denna lapp är fasttejpad i lunchrummet. Inget att rekommendera kanske.

Godnatt.

Ett något försenat inlägg om Trollhättan 12 timmarslopp.

En fyra dagar försenad berättelse om mitt första tidslopp kommer här. Egentligen vet jag inte riktigt var jag ska börja. Min ambition var att uppdatera så fort jag kom hem, men jag skulle bara vila lite när jag kom hem från Trollhättan. Vilan råkade resultera i en hel natts sömn.

Här kommer min långa rapport från Trollhättan 27-28/6:

Puma och Grabben hämtade mig på centralstationen med deras lilla cab och vi påbörjade direkt den korta resan till Trollhättan. Solen lös och samtalen kretsade kring det kommande ultraloppet. Jag hade många frågor. Fick en del svar, men inte på alla frågor. Nu efteråt förstår jag att det är svårt att svara på frågor om hur man ska lägga upp loppet och liknande. Allt är ju så individuellt.

Utan färdbeskrivning hittade vi till "Knorren" där Ultrahelgen skulle tillbrinas. När vi körde in i området, så körde vi delvis på en del av bansträckningen. När vi kom dit hade 24 timmarsgänget hållt på i drygt 10 timmar och många såg redan plågade ut. Stilarna var många. Vissa sprang. Andra gick. Någon haltade. En grinade illa. En log.

Här kände jag en viss tvekan, vilket jag påpekade högt. Vad hade jag gett mig in på? Vi hämtade ut nummerlappen och stötte kort därefter på gänget från IF Linnea. (Marathonmia, Snorfröken och blogglösa Staffan & Johan.) Trevliga och förväntansfulla människor stog i en cirkel och småpratade om det som komma skulle.

Det var god tid till start, så vi passade på att åka in till centrum och käka middag på Max. Efter den måltiden kände jag mig kanske inte helt löparvänlig, men nu i efterhand så försvann den känslan efter en halvtimme eller så.

När vi kom tillbaka gick tiden snabbt. Vi bytte om, satta på nummerlappen och tävlingsadrenalinet började visa sig på pulsklockan. Det pirrade så där härligt i kroppen som det alltid gör innan start, men just då var känslan lite speciell. 12 timmar är ingen walk in the park direkt. Eftersom starten gick sent (kl 22.00) hade jag tänkt börja med mina knickerstights från Craft, ett linne från Craft och löparjacken från Adidas. När alla kläderna var på stötte jag på Tommy, som bla arbetar med GöteborgsVarvets funktionärer och löparkvällar. En erfaren löpare som tipsade mig om att klä mig lättare och ta på jackan under natten, ett råd som jag följde.

När starten gick sprang den lilla startgruppen iväg i rätt samlad trupp de första hundra meterna. Sedan spred sig löparna ut sig jämt runt hela den ca 1100 m långa banan. Rätt snart tog jag rygg på MarathonMia och vi avverkade de 2 första milen tillsammans sida vid sida. 2 mil som sprangs på lite mer än 2 timmar. Just då kändes det som en kanonöppning. Efter 2 mil bestämde vi oss för att äta, dricka mer och gå på toaletten och sedan promenera ett varv. Mia höll ett snabbare promenadtempo och jag tappade kontakt. Ett promenadvarv blev till två. Sedan blev jag stel i benen och planen att springa en mil efter det gick snabbt i kras efter att ha sprunget ett par kilometer.

Eftersom jag inte hade något direkt mål med hur långt jag skulle komma visste jag inte riktigt hur jag skulle planera det halva dygnet i skogen. Det pratades om 60 km, om 70 km och med den snabba öppningen pratades det till och med om att 80 km kunde vara en rimlig distans att klara av under de 12 timmarna.

Efter midnatt började mörkret komma och på vissa delar av banan blev det riktigt mörkt. Efter ett tag placerades marschaller som visade vägen och när mörkret och kylan kom började det kännas jobbigt. Jag började promenera allt mer. Gjorde sällskap med Sara till och från. Vi sprang något varv och promenerade. Förflyttade mig också själv mycket och på ett sätt kändes det väldigt extremt att gå/springa där mitt i natten med grym musik i öronen. Jag tänkte inte desto mer på vardagliga tankar utan allt fokuserades på kroppen, kraften och att orka. Att förflytta mig frammåt. Jag vet inte om det var tanken att hålla på i 12 timmar, att motionera på natten eller det svalare klimatet som gjorde att det började kännas extremt jobbigt och ansträngade trots att kilometerantalet inte var mäkta imponerande. Antar att det var en blandning.

När jag närmade mig 30 km började mina underben göra enormt ont. Det krampade och värkte både på fram och backsidan av vaden och det blev allt svårare att springa. Gick några varv. Det blev bara värre. En stor blåsa/skavsår började kännas under högre foten och jag stannade snabbt vid bilen för att sätta på ett compeedplåster för att förhindra att det skulle bli värre. Förflyttade mig ytterligare kanske 6-7 km med smärtande underben och en blåsa som gjorde allt ondare. Då bestämade jag mig för att be om massage. Massören låg och sov, men tävlingsledaren sa att det bara var att väcka henne. Kvinnan gick lös på mina stackars underben och påpekade hur stela och stumma de kändes. När hon hjälpte att stretcha ut baksidan av vaden med hjälp av alla sin tyngd kändes det "lite lätt" pga av att underbenen var så stumma. Massagen innan dess gjorde otroligt ont och massören tyckte jag borde ha tittat förbi ett par timmar tidigare. Jag gick några varv och räknade kilometrar. Konstaterade att det skulle bli svårt att klara 80 km eftersom promenaden hade förstört tempot. 70 km skulle inte vara en omöjlighet. Hoppades på att den kommande varma morgonen skulle mjuka upp kroppen och hjälpa mig frammåt.

När jag började närma mig 40 km och solen gått upp för länge sedan kändes blåsan allt mer, men underbenen kändes lite bättre. Testade jogga ett varv. Det gick bra! Jag kände hopp! Blev peppade av alla som fanns runt banan! Jag skulle helt klart klara ytterligare 30 km på de 6 kvarvarande timmarna om denna känslan skulle hålla i sig. Snorkfröken och Marathonmia tuffade på som tåget, Linneagrabbarna såg starka ut, Grabben sprang med ultraloppets finaste löpsteg allt som oftast och Sara var inte sämre hon. Jag kände mig sämst, det ska erkännas, men jag kämpade med mitt mål. Att inte ge upp innan de 12 timmarna var över trots att det gjorde både i ben och överkropp. Hållningen blev lite sämre med tiden och trycket i steget fanns inte där. Jag passerade marathongränsen (yes!) och gick tillsammans med Sara. Vi promenerade och just där, ett par steg in på fotbollsplanen som var blöt av morgondagg, sprack blåsan under foten. Det kändes som att tusen nålar stack rakt in i foten och det var omöjligt att stödja på hälen som blåsan/skavsåret delvis täckte (se bild nedan!). Panik! En jävla blåsa skulle inte få förstöra mitt ultralopp. Stegen gick sakta, men Sara var snäll och väntade på mig. Bestämde mig för att sätta mig i bilen och "operera" lite på blåsan och trycka ut all genomskinlig vätska. Fick inte ut allt och det gjorde fruktansvärt ont. Tog ett haltande varv till. Omöjligt. Jag skulle aldrig fixa ytterligare 5 timmar med denna smärta. Jag gick tillbaka till bilen och vilade i 45 min. Hoppades att skavsåret skulle läka eller nått. Fick knappt i foten i skon igen och jag säger bara smärta. Tog ryggsäcken med ombyteskläder och haltade mot varvsräkningen. Sade mitt startnummer 84 för sista gången och gick och bytte om.

Jag hade gett upp och bara kommit pinsamma ca 44 km (resultatet ej officiella ännu..). Det kändes förjävligt. Det var ju inte det som var tanken och målet. Jag skulle ju springa/promenera i 12 timmar. En blåsa förstörde alltså mitt ultraäventur. Okey att blåsan var den största jag någonsin sett, men det kändes ändå inte okey. Det kändes vekt. Gav jag upp för lätt? Det fanns ju dom som haltade sig runt. Det hade jag också kunnat göra. Hade kanske fixat 50 km iaf? Men hade jag haft roligt? Om jag ska vara ärlig slutade jag ha roligt redan efter 30 km. Det kändes lite psykiskt jobbigt att kämpa på där i mörkret och banan kändes alltmer kuperad för varje varv.

Jag satt på bänken vid maten och drycken och hejade och snackade på övriga löparna. MarathonMia och Grabben kom in en i en grymt imponerande andra andningen och sprang varv efter varv. De tjoades och spexades vid varvningen och det var svårt att förstå var dessa människor hittade sin energi. Var det vetskapen om att målen skulle uppnås med råge som gjorde att det gick? Lena hade lovat på sin blogg att hon skulle komma och hjälpa hålla farten på morgonen. Hon kom och sprang några varv med dom som fortfarande höll igång. Jag ville också, men där satt jag på bänken och småpratade med en tysk tant och med lite sega och trötta ultragubbar.

Mitt ultraäventyr slutade med att jag fick gå upp sist och ta emot min pokal. Jag hatar att bli sist. Jag är inte en sån som blir sist och därför måste jag nog göra om detta galna upptåg en gång till. 12 timmar ska jag väl ändå fixa? Jag är inte den som ger upp.

Här har ni lite blandade bilder från kvällen, natten och morgonen:

Paret Ultra innan start...

Snorkfröken och Sara innan start. 12 timmar innan båda gjorde grymma prestationer!

Buffén bestod av allt möjligt gott... Smörgåsar, godis, energibars, frukt, varmkorv, bullar, cola, vatten, sportdryck, m.m. Servicen var riktigt bra!

Denna bild är tagen just efter 20 km som klarades av på lite mer än 2 timmar, då var jag hoppfull att göra en riktigt bra insats. Nu blev det ju inte så...

Jag upplevde mörkret som lite "psykande"och tärande på krafterna... svårt att beskriva känslan...

Under de sista timmarna var Marathonmia så snabb att det var svårt att få med henne på en bild.

Grabben var också snabb, men kostade på sig att göra sitt signaturhopp efter 11 timmars löpning. Jag fångade dock bara landningen av hoppet. Nämnas bör att han gick och vann hela herrklassen i 12 timmarsloppet då han kom en bit över 10 mil. Riktigt imponerad!

Väl hemma dokumenterads skavsårsområdet och blåsorna. Det inringade området var vätskefylt, syns lite dåligt här, men det var ingen rolig syn.

Puh. Det tar ultralång tid att skriva ett inlägg om ett ultralopp. Någon som orkade läsa hela inlägget? Någon som gör mig sällskap på ett annat 12 timmars lopp någon gång? Jag kan ju inte sluta min karriär som ultralöpare med pinsamma 44 km.