Min konventlördag.

Först och främst vill jag tacka Terese på Sparkibaken.se och SAFE-education för att jag vann en plats till årets konvent. Mitt mål är som sagt att bli en bättre instruktör och då är konvent perfekta tillfällen att låta sig inspireras och lära sig av andra.

Jag hade bokat in mig på en rad cykelklasser, en cykelworkshop, yoga och ett par föreläsningar.

Första cykelklassen var väl sådär. Bra upplägg, men som presenterades på ett otydligt och tråkigt sätt. Bra musik, men instruktören använde sig inte av den i sitt instruerande. För mig kändes klassen lite platt.

Efter en start, som kunde börjat bättre var det dags för en inspirerande workshop som gick ut på att använda rösten, som ett av verktygen i sitt instruerande. För mig är det inget nytt. Jag har hört detta på båda mina cykelutbildningar och efter utvärderingar, men jag har aldrig fått öva på det i en workshop. Andreas som höll i workshopen verkade vara en inspirerande instruktör som är bra att använda rösten på sina pass. Jag är väl medveten om hur viktigt det är att använda rösten i olika lägen för att skapa nyanser, variation och förmedla känslor, men det är svårt och övningen under workshopen kändes nyttig. Något jag helt klart ska bygga vidare på.

Jag var nog den enda från Sportlife som var med konventet, men som tur var fanns Terese där. Vi hängde lite mellan klasserna med kaffe och prat, vilket var jättetrevligt.

Jag hoppade över Yogan och åt lunch till en föreläsning om forskning kring styrketräning. Stort ämne och en lustig och kunnig föreläsare gjorde att det var en intressant timme, men på något sätt kändes det som att det var svårt att greppa vad han egentligen ville säga med sin föreläsning. Som sagt, stort ämne.

Efter föreläsning och lunch var det dags för dagens höjdpunkt. Jag kände på mig att Nils Torrings klass skulle vara bra, och det var den också. Härligt upplägg, bra flow, grym musik, peppande, en instruktör full av energi och träningsglädje.

Som en kul grej hade jag bokat in mig på Kareokespinning. Och det var en upplevelse. Inget upplägg på cykelklassen förmedlades, inga pulszoner, ingen direkt coachning, inga tidsangivelser. Bara en massa karareoke. Men det var inte heller syftet, som instruktören sa i början. Syftet var att ha kul och sjunga med. Instruktören sjöng och med sig hade hon tre stycken till som showade och bjöd på sig själva. Det var så töntigt att det blev roligt.

Avslutade dagen med en föreläsning av Ara Abrahamian. Den hette viljan att vinna. Efter timmen förstod jag att han har en vilja att vinna, men det jag kommer ihåg efter föreläsningen var lite bitterhet över diverse regler och annat. Jag hade velat höra mer om hur han gör för att hitta viljan att vinna.

Som helhet fick dagen godkänt, även om jag nog hade förväntat mig mer av evenemanget.