In the darkness.

Ikväll var det verkligen dags att gå utanför ramarna. Att se sig om vad som finns utanför boxen. Med tanke på det gemensamma "nääää" jag gick på frågan om det var någon som hade cyklat i en kolsvart cykelsal innan, så antar jag att dagens pass var rätt unikt för fler än bara mig.

Med hjälp av musiken och rösten skulle jag guida deltagarna genom mörka skogar och mörka berg. Jag vet inte riktigt hur man kör "mind-spinning", men jag tror att det var någon form av det som jag försökte mig på idag tillsammans med lite storytelling. Och jag tror att det gick bra. Jag var supernöjd efter passet och kände "wow, vilken känsla". På ett sätt var det väldigt skumt att inte kunna se deltagarna i ögonen och använda kroppen och ansiktet mer i instruerandet. Deltagarna hade nog rätt svårt att se mig också, så de fick lita på vad jag sade. Trots att jag inte såg dem i ögonen kände jag en fokuserad närvaro i rummet.

Trots det desperata låtletandet igår kväll kl 23.00 är jag riktigt nöjd med musiken. Det blev en härlig och mörk blandning, som ändå hade mitt "sound".

Det fanns garanterat dom som tyckte att det var fånigt, men med tanke på ett par av kommentarerna så fanns det personer som uppskattade det ovanliga. Jag testade något nytt och känner mig stolt. Det tycker jag att du också ska göra om du är instruktör.

Nu ska jag titta CSI innan det är dags att sova. Känner mig otroligt trött, så det blir nog inte mer än ett, kanske två avsnitt.