Jag och "landslagschefen" har haft lite after work uppe i Skatås med många andra löpare. När en av ledarna frågade hur många som skulle springa GöteborgsVarvet nästa år räckte nästan alla upp handen utom jag och "landslagschefen". Det kändes faktiskt lite konstigt att stå där mitt i en stor klunga löpare och känna att "jag jobbar med det här".
På löparkvällarna delar man sig själv in den grupp man tror sig passa i. Idag fanns lätt, medel och snabb. Vi valde medelgruppen och efter en kort jogg ner till en stor plan och lite övningar där sprang vi vidare mot backen som vi skulle springa backträning i. Vilken känsla det var att springa fram längs Skatås spår och vara så många. Förvånade människor stannade vid sidorna av vägen och bara tittade på oss. Det kändes som att tåget mot bättre hälsa hade gått och det är bara att haka på.
Hur gick det då med backintervallerna? Jo, tack som frågar. Som ni vet har jag inte sprungit så mycket på senaste och att köra backintervaller i en lång och brant backe på 475 meter är kanske inte optimalt för känslan. Mjölksyra och hög puls, men löjligt låg hastighet blev resultatet. I tre av intervallerna vände jag efter halva för att det kändes tillräckligt tufft i kroppen. Dagens pass gjorde mig ändå motiverad. Det var som ett wake up call att jag verkligen borde springa mer, som jag gjorde förut. Jag gillar ju det. Jag ska se till att komma in i ett löpande flow. Ni följer väl med?
Nästa vecka är det snabbdistans som är träningsformen på löparkvällen. Platsen är Skatås, dagen är onsdag och tiden är 18.00. Jag och "landslagschefen" tänker joina den lätta gruppen. Det borde innebära lätt snabbdistans. Häng med!
3 kommentarer:
Jag slutade läsa vid backträning, lät för jobbigt ;)
Och idag är det jag som håller i den på Dammekärr. Revansch, kanske?
Jag får ofta ett wake-up call att jag borde springa mer för jag tycker som du säger (skriver) "jag gillar ju det". Om jag hänger med? Nä tror inte det. Men tanken och idéen är god och mycket bra.
Skicka en kommentar