Att köra så det ryker har fått en helt ny innebörd.

Så här i efterhand borde jag ha ställt in dagens pass. Varför?

Jag har kännt mig risig i kroppen ända sedan lördag eftermiddag. Igår kände jag mig lite piggare, därav träning. När jag vaknade idag kändes det sämre. Någon skit har jag i kroppen, det råder det ingen tvekan om. Jag tänkte att lite mat (läs pizza) och vila framför en film skulle få mig pigg, men icke. Med två timmar kvar till passet visste jag att det skulle vara försent att försöka hitta en ersättare.

Att gå till hållplatsen kändes jobbigt. På spårvagnen kände jag av huvudvärk. Intalade mig själv att en Espressohousekaffe skulle vända känslan. Det gjorde den nog inte.

Jag var riktigt opepp idag.

Men fake it till you make it.

Idag var det på gränsen till smockfullt i salen och dessutom hade jag besök av en av Sveriges mest anlitade konventpresenatörer när det kommer till spinning. Shit, det var oväntat (men roligt). Där blev jag nervös också. Som att min sjuka och opeppande känsla i kroppen inte skulle räcka.

När uppvärmningen började ångrade jag att jag inte valde ett pass som jag är riktigt stolt över när det kommer till upplägg, musik, och mixande när jag hade sånt "fint" deltagande. Om sanningen ska fram är jag inte helt nöjd med det nya passet. Det är något som måste ändras i det. Hmm.

Jag körde, började lugnt med tanke på den risiga känsla i kroppen. Men efter halva passet kunde jag inte hålla tillbaka när jag hade en full sal som körde järnet framför mig. Dumt kan man tycka.

När passet nästan var klart sa en av stammisarna att det rykte från mig. Va? Rök det om mig? Var tvungen att titta bak i spegeln och visst fan kom det "rök", eller snarare ånga genom funktionstshirten. Det hela såg mycket komiskt ut med tanke på att vi tränade inomhus. Att köra så det ryker har fått en helt ny innebörd på mina pass kan man säga. Jag har ingen förklaring till detta fenomen. Det kan vara en blandning av att AC:n kändes extra kall mot min rygg under passet, att jag hade tänt ljus på scenen och att min kroppstemeratur kanske är lite högre än normalt (men feber har jag inte, så risig är jag inte). Det såg rätt sjukt ut hur som helst.

Efter passet tackade många för passet, såg nöjda ut och gick ut. Själv ville jag bara ställa tillbaka klockan en timme och göra om. Göra det bättre. Nu är det ju inte säkert att deltagarna märker så stor skillnad, men jag var inte nöjd med mitt jobb.

Efteråt fick jag lite snabb (och positiv) feedback om passet från den "kända instruktören". Han gillade tydligen variationen i passet och att det hände mycket. Kul att höra, men lite kritik och råd från en sån superinstruktör hade också varit nyttigt. Och när han var med på passet var jag självklart tvungen att informera att det var från denna kille jag hade blivit inspirerad av när det kommer till finallåtens lagkörning.

Var svårt att hitta en bild på detta, men ungefär så här såg det ut. Som en nyfödd kalv satt jag där på ledarcykeln och var helt ovetande om att jag körde så det rykte.