Benen är uppslängda på divanen och trots att jag inte försöker stretcha så drar det lite lätt på baksida lår. Det lär vara stelt värre imorgon när jag vaknar, men det är det värt. När jag tänker tillbaka på dagen så blir jag bara glad. Visst det var riktigt jobbigt vissa stunder, men jag fick så mycket energi och motivation av att vara där, just då. Av naturen, av människorna, av träningen. Att bara springa och promenera längs orangemålade pinnar en söndag utan någon tid att passa var det jag behövde denna helg.
Mer sånt!
Jag har nu suttit vid datorn i säkert tre timmar och kommer på mig själv att lyssna på 15 olika versioner av den favoritlåt som jag har just nu på Spotify. Den är grym och den kommer komma med på mitt cykelpass någon gång i framtiden. Det är ett som är säkert.
Nu ska jag sova.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar