Jag har visst råkat anta utmaningen att följa med på sisådär 55 km längs Bohusleden. Om jag ska vara ärlig så var jag nog fortfarande inne i ett mindre glädjerus efter dagens cykelpass när jag ropade ja. Nu, några timmar efteråt när jag är tillbaka i verkligheten är jag inte lika säker. Den psykiska sidan skriker ja, medan den fysiska vill ha ostbågar. Dagsformen, månadsformen eller nä, hela jävla formen är rent ut sagt sämre än sämst och jag vet att det beror på att jag inte äter som jag lär och det har inte gjort på väldigt länge, vilket innebär att mycket träning inte spelar någon roll när det jag stoppar i mig är mer än det jag gör av med. Träningen går därmed tyngre rent fysiskt, men också psykiskt. Speciellt när jag ska hålla cykelklasser och känner att formen inte är helt representabel. Men 55 km i trevligt sällskap får bli en liten revanschultrautmaning. Tummen upp för ett liv i rörelse!
Efter åtta timmars arbete och ett konstant pratade med människor kände jag mig trött, sliten och inte alls på g för att inspirera under en cykelklass.
Ungefär så här kändes det när jag cyklade in det nya passet.
Men när stammisarna och alla andra deltagare började trilla in en efter en vaknade jag till. Blev motiverad. Glömde bort sorger och besvär. Fokuserade. Taggade till. L, min trevliga IHMvän besökte mitt pass för andra gången och körde på järnet tillsammans med en nästintill full cykelsal. Tror att det bara var 3 cyklar lediga, varav två var ur funktion. Högkonjunktur i spinningsalen och trots att jag hade noll koll på hur långa låtar jag mixat ihop (ingen tid att hinna träna in sånt pga av jobb) och därmed inte kunde coacha tiden speciellt bra, kände jag mig otroligt nöjd efter passet. Det verkligen lyste av TRÄNINGSGLÄDJE i vissa deltagares ögon, vilket gav mig sådan energi att försöka göra mitt bästa trots att min egen fysiska känsla sa något annat.
Några av stammisarna kom fram efter passet varav en sade "det här var ett av dina bättre pass!", en mor (?) och en dotter som brukar cykla för mig rätt ofta kom också fram och var lite halvt lyriska (min uppfattning) av min musikmix som hade "release" idag. Personligen är jag också mycket nöjd med musiken. Alla låtarna fungerade faktiskt riktigt bra och temat Original VS. Cover/Remix var varierat och spännande, det hade jag iaf tyckte om jag var deltagare och väntade på hur covern eller remixen skulle låta. Efter passet stog jag och L och snackade i ca 45 min innan det var dags att åka hem efter en lång dag.
Imorgon är jag ledig, vilket såklart är skönt. Lunch ska ätas i stan med S, en annan IHMvän och på eftermiddagen blir det att hänga med M. Vi har inte setts på ett par månader då både haft fullt upp med intensiva studier och kalendrar som inte velat passa, men imorgon blir det reunion igen.
.
3 kommentarer:
Du jag är också mäkta nervös över den där löpningen, men det behöver du definitivt inte vara för jag kommer tvinga er att springa supersakta :D
Ja fan vad hemskt det är när man är i riktigt kass form. Jag känner med dig då jag själv har kass kondis och käkat godis/supit/rökt hela jävla våren...
Men nu är det fan slut med det!
Skärpning åt oss båda!
Ciao!
Härligt att du kunde allokera energin under ett helt pass trots att du kände dig seg innan passet.
Sånt bygger pannben!
Skicka en kommentar