fredag 29 maj 2009

Lycka till i Stockholm Marathon.

Till alla galningar där ute som kommer att springa två GöteborgsVarv (lååångt!) imorgon vill jag bara säga LYCKA TILL! Jag är för trött att skriva personligen till alla er som ska springa imorgon, så hoppas att någon tittar in här. Jag tänker iaf på er och hoppas att det kommer gå bra!

torsdag 28 maj 2009

Träningsvärk och påbörjad Vasaloppsträning.

Tror ni att jag har träningsvärk efter min lilla runda på drygt 17 km rullskidor?

Helahalva ryggen, triceps och magen känns möra efter gårdagens pass. Något som känns mindre skönt är den onda värk som strålar upp i nacken. Antagligen en bieffekt från träningsvärken.

Idag har jag återigen vickat bort min torsdagsklass, som jag saknar en del. Ikväll är det ett minievent som jag jobbat med som kommer ivägen. Det ska bli roligt att se hur det tas emot av alla som kommer dit.

Åter till träningen. Vänta er mer rapporter från rullskidåkningen. Erkänn att det är lite unikt med en träningsblogg som skriver om rullskidåkning. Jag har visserligen läst det hos en skidåkare som bloggar, men som vanlig "motionär" är det mindre vanligt. Lovar er spännande läsning.

Vem vet, River kanske startar en ny trend? När sommaren är slut har kanske flertalet träningsbloggare börjat åka, vissa har kanske brutit ett ben eller två, men det är sånt som hör till hardcoresporter som rullskidåkning för det är ingen walk in the park direkt. Det gäller att fokusera på att tekniken, underlaget och eventuell trafik. Men det är spännande.

VASALOPPET NÄSTA ÅR? SJÄLVKLART!

(Så Vasaloppet, om ni läser här... bjud mig på en startplats, så ska jag blogga mig blå om fingrarna inför ert evenemang)

onsdag 27 maj 2009

16,8 km (rullskidor).

Jag skrev tidigare i bloggen att om jag klarade den sista tentan skulle jag unna mig ett par rullskidor med tillbehör (kommer bli en jävligt dyr historia). För att inte göra något förhastat och slänga mig in i projekt rullskidåkning och därmed investera i dyra träningsprylar pågår just nu en slags förstudie kan man säga. Är rullskidåkning något för mig? Det var det förut, men är det lika roligt fortfarande?

Efter 3 minuter kände jag mig nöjd med förstudien.

Det här är min grej!
Det här är skitroligt!
Det här går ju snabbt!
Det här "tar" ju!

Premiärpasset åktes på relativt platta vägar, med några små stigningar och nerförsbackar. På slutet hade jag ca 2 km uppförsbacke, men det kompenserades med ca 2 km svagt nerförslut.

Pulsen höll sig mellan 150 bpm och 170 bpm ungefär och det kändes ansträngt rent pulsmässigt. Det kändes att det tog rejält i överkroppen av allt stakande. Magen, ryggen, axlarna, armarna... Om jag inte har träningsvärk imorgon blir jag förvånad.

Av bara farten skidade jag 16,8 km med en snitthastighet på just under 4:30 min/km.

Nu ska jag titta på CSI Las Vegas och käka färsk ananas!

Se upp i backen!

När jag var sisådär 14 år och hårdsatsade (?!) på Nordisk Kombination, ägnade jag mig mycket åt denna aktivitet under sommarmånaderna, som jag nu ska testa igen. Perfekt med kollegor med liknande intressen, för jag fick låna det som behövs för att testa innan jag köper egna.

Vi får se om River kommer finnas kvar i bloggosfären efter denna premiärtur.

Se upp i backen!

tisdag 26 maj 2009

Dåligt med uppdateringar.

Sorry för dålig uppdatering. Har helt enkelt inte haft tid att skriva nu heller. Tid har jag kanske ibland, men ingen ro. Jag känner mig stressad. Igår var en sån dag då jag verkligen hade en massa tider att passa och examensarbetet hänger över mig (och gruppen) som en mörk skugga.

Igår var det först praktik, sedan direkt till IHM för möte med handledaren sen direkt till Sportlife Backaplan för att instruera en RPMklass. Avslutade med Bodybalance efter min klass (som gick sådär...) och när den lugna ligga-på-golvet-som-en-död-säl-övningen var slut ville jag bara ligga kvar där. Jag hade verkligen ingen energi. Just nu är jag ganska trött på 12-13 timmarsdagar.

Tog mig upp, gick sakta till Videkokväll och hyrde Twilight. En mer ombloggad film är väl svår att hitta? Men jag måste stämma in. Den var faktiskt otroligt bra och fångade mig från första minut. Lite spännande, men framför allt var det väldigt fin.

Förutom dagens praktik har jag haft min tisdagsklass. Var rätt okey med folk idag också, men jag är inte nöjd med min insats. Jag vet inte om deltagarna märkte något, men jag kände mig kass och inte alls i gott slag idag. Jag kände mig seg, ointressant, tråkig, tjatig och massa annat negativt. Hoppas att min känsla inte syntes. Efteråt avslutade jag träningen med ännu en Bodybalanceklass med L, en av Sportlifes absolut bästa balanceinstruktörer. Hon hade blandat gamla med nuvarande realeser och det var en skön, men jobbig mix. När den lugna ligga-på-golvet-som-en-död-säl-övningen var slut ville jag bara ligga kvar där. Jag hade verkligen ingen energi.

En kollega på praktiken sa idag att man blir seg av pollenallergi och framför allt av den medicinen man trycker i sig. Det kan vara orsaken till att jag känner mig off.

Nu ikväll har jag ätit 10 portioner ostbågar (är det inte töntigt att Estrella påstår att en portion ostbågar består av 25 g, troligt!) samtidigt som jag svarat på massa frågor. Man kan säga att frågorna är kopplade till det här. Roligt, spännande, men samtidigt lite skrämmande...

Godnatt.

söndag 24 maj 2009

RPM 43.

Igår var det alltså Les Mills kvartalsutbildningar ute på Gymnasium Torslanda. Det pågick klasser i varje sal i den stora och fräscha träningsarenen mitt ute blands Volvos industrier. Jag antar att Gymnasiums största kundbas kommer från Volvo. Anläggningen har stora och öppna salar och gymavdelningen var även den stor med högt i tak.

Det verkade vara bra ös inne på BodyPumpklassen. Det ser alltid så coolt ut när det är många som kör BodyPump samtidigt. När alla dessutom är instruktörer och därav är i stort sett totalt synkade gör att effekten blir väldigt peppande och inspirerande.

Det är alltid lika spännande när Les Mills kommer med en ny release på deras klasser. Vilka låtar kommer vara med? Hur är koreografin? Vad ligger fokuset på?


Eftersom det gick kasst med bussar ut till gymmet fick jag åka så att jag var där två timmar innan. Gjorde inte så mycket då jag träffade på flera Sportlifemänniskor. Sportlife är som bekant bra på gruppträning och har ett stort utbud av Les Millsklasser på varje anläggning.

Även cykelsalen var imponerande med högt i tak, etage som hette duga, bra ljud och ljus, acitivosystem. Det enda som saknades var väl lite speglar. Ja, och så är inte "Spinner" cyklarna några favoriter då de är begränsade när det gäller inställningar. Däremot så gillar jag "drivet" i dem.


Det var inte Fredrik utan en Anna som körde passet och även hon var grym! Utan att vara så där hysteriskt skrikig (som jag har svårt för) och klämkäck (är det några "framgångsrika" instruktörer som skriker sig hesa?) levererade hon passet på ett peppande och övertygande sätt. Hon var lugn där det ska vara lugnt och höjde tonläge och visade mer ansiktsuttryck när det var dags att ta i och utmana. Helt klart en bra och inspirerande förebild att inspireras av. Och som alltid är det grymt att köra klasser där det bara är instruktörer med. Inget ont om "vanliga" deltagare, men det är en skillnad som heter duga.

Hur är RPM43 då?

Jag gillar uppvärmningslåten
Closer med Ne-Yo, har själv använt den på mina pass tidigare och den är perfekt som start eller aktiv vila, Katy Perry tar över i låt nr 2 med Hot n Cold. Även den fungerar bra och det är tydligt när det händer saker i den. The Killers får vara med även i denna release och denna gång med Spaceman. En bra låt, men jag hade hellre sett en eurodiscodunkadunka låt som låt nr 3. Snow Patrol med Take Back The City tar över i låt nr 4 när första utmaningen är klar, rätt tråkig låt. Låt nr 5 är riktigt grym den här gången med The Prodigy och låten Voodoo People (Prendulum Remix). Den är tuff, rolig och känns allmänt grym! Låt nr 6 är nog min favoritlåt i den här relasen. Darude med In The Darkness (Trance Remix) ska få oss att komma ner lite i puls efter andra utmaningen, men också hjälpa oss att hålla hastigheten i fartökningarna. Sveriges bidrag till release 43 är September med Cry For You (Darren Styles Remix). En låt som kan låta "lätt", men efter närmare 7 min klättring är den här låten allt annat än lätt, en skön mix av en annars ganska tråkig radiolåt! James Morrison feat. Nelly Furtado och Amy Winehouse tar över i nedvarvning och stretch.

Nyfiken på vad som händer och när till denna musik? Kom och kör RPM43 med start i första veckan i juni!
När jag var påväg hem så började just en Bodybalanceklass. Jag hade bra lust att vara med, men eftersom jag fick skjuts med en
kollega, så valde jag det istället.


Nu sitter jag här hemma och lyssnar på musiken som jag just bloggat om. Les Mills har själva gått ut med musiken för länge sedan här, men ni kanske inte brukar vara inne där och snoka. Påväg hem fick jag med mig några Gainomax. Les Mills och Gainomax har ett samarbete. Gratis är gott och att Gainomax lyckats få till smakerna råder det väl inga konstigheter om?

Nu är jag sugen på att börja instruera RPM43, du kommer väl!?

fredag 22 maj 2009

Lördag med Les Mills och så Gotland.

Imorgon har Les Mills kvartalsutbildningar Gymnasium Torslanda. Det ska bli riktigt roligt att få ta del av den nya RPMreleasen och börja öva in den inför kommande klasser. Det är Fredrik som håller i klassen och jag hoppas att det kommer vara lika inspirerande som sist jag cyklade för honom, då var det en riktig höjdare.

Jag ska också åka till Gotland, men först ska praktiken ta slut, examensarbetet ska skrivas klart, redovisas och fås återkoppling på innan jag åker iväg till ön för en minisemester innan diplomeringen och min "examen".

Godnatt!

torsdag 21 maj 2009

Vilodagarna avlöser varandra.

Min träningsvecka har börjat lugnt. I måndags gymmade jag och farsan på Sportlife Exclusive och på tisdagen hade jag min Cykel60 på Sportlife City Domkyrkan. Utöver det har det varit lugnt. Jag hade planerat att träna lite ikväll, men fixandet inför inlämnandet av examensarbetets råmanus pågick mellan 12.00-21.30 idag. Det tog betydligt längre tid än jag trodde, men då var vi ju också bara två istället för fyra som jag hade räknat med.

Jag har insett att jag aldrig kommer nå mitt träningsmål för maj månad. Det har blivit alldeles för många vilodagar (som jag kanske behöver?) och för få dubbelpass för att komma upp i planerade 35 timmar. I skrivande stund har jag tränat ca 15 timmar totalt.

Imorgon ska jag till Sportlife Exclusive, men jag ska inte träna. Om ca en månad eller så får ni se vad morgondagens lilla möte för med sig.

GÄSTINLÄGG: Inspirerad!

1. Vad är ArmyTraining?
2. Vad är Funktionell träning?
3. Vad gör en cykelklass perfekt?
4. Vad är mina egna mål?
5. Vad får jag ut av att vara instruktör?
6. Vad känner JAG att mina deltagare ger tillbaka till mig?


De här galet smala frågorna ville
Emil att jag skulle skriva om, så här kommer det!
Det är faktiskt i grunden väldigt enkelt, svaret på fråga 1-6 är detsamma och vi tar det med stora bokstäver - INSPIRATION! ;)


ArmyTraining är klassen som ger dig inspirationen att pressa alla dina gränser - fysiskt som mentalt på ett grymt roligt och svettigt pass! Vi använder framförallt kroppen som redskap och pressar våra gränser tillsammans.

Funktionell Träning är nog årets trend inom friskvård, konceptet som får dig att utveckla din kropp till dess fulla förmåga - att använda den på ett optimalt sätt! Baseras egentligen i grund och botten på världens bästa träning, vardagen!
För mig är det som gör en cykelklass perfekt utan tvekan - inspiration! Den kan komma från musiken, från deltagarna, från träningen och vad det nu kan vara just den dagen. Men det som får en vanlig klass att lyfta är just det, inspirationen!

Det är även detta som är mitt stora personliga mål, att alltid inspirera - det är det jag brinner för mest i världen, som en kollega så fyndigt uttryckte det, vi som dels inspirerar själva och dels utbildar andra som inspirerar är lite som Gud, tänk vad många vi kan få ut all glädje till om vi gör vårt bästa - alltid!

Vad jag får ut av att vara instruktör? Jag får en sjuk kick - inspiration att inspirera! jag har självklart flera andra saker jag får ut av klasserna, glädjen av att sprida hur fantastiskt det är med träning och förmånen att utbilda människor inom träning, vilket vi ju faktiskt har en enorm möjlighet att göra under våra pass, men framförallt får jag inspiration - väldigt få saker slår känslan efter ett CRAZY AND DERANGED pass!
Vad ger mina deltagare tillbaka till mig? Gissa!? INSPIRATION! Du som själv är instruktör, jag hoppas att du vet vad jag menar, den där känslan av oövervinnerlighet. Du som är deltagare och träningsfantast, har du någonsin frågat dig ”hur orkar han/hon” antingen det är sprida energi, träna hårt/tungt eller bara prata mitt i pulstoppen? Svaret är enkelt, pga DIG och den enorma inspiration och energi vi får från DIG! Precis som söta å galna Sussi skrev i ett tidigare gästinlägg, att få förmånen att arbeta med sitt största intresse och ha ett jobb som ger sådana endorfinkickar är verkligen FANTASTISKT! På det temat valde jag och en av mina bästa vänner och största idoler, Linda Jerklöv-Edlind, att tillsammans starta ACTIVIZE under 2007, för att ge "Inspiration In Motion" och för att genom vår kunskap och glöd bidra till att förbättra instruktörskåren i världen! (dåliga mål och krav på sig efter ett sånt uttalande va?;))

Idag har jag utbildat mellan 50-100 instruktörer i olika koncept, och jag lär mig VARJE dag något nytt från någon av dem eller någon av er läsare, instruktörer, deltagare! Kan livet vara häftigare?! 12-14h arbetsdagar, träning 5-15h i veckan, alltid vara glad och käck, aldrig ha tid att vara sjuk, det är SJUKT värt det när man har de där ögonblicken! MAGI!

Som en liten finish tänkte jag helt självupptaget ta på mig ansvaret att ge ett "veckans tips från coachen":

- Prata med andra om inspirerande träning, läs om inspirerande träning, gå på inspirerande träning, tänk på inspirerande träning - har du sen svårt att motivera dig, ring mig! ;)

INSPIRE TO ASPIRE!


/ J (bloggar på JL inspiration)

onsdag 20 maj 2009

GöteborgsVarvet 2009, vad var det som gick fel?

Med det här inlägget vill jag absolut inte klanka ner på någon som springer långsammare än vad jag gör eller gjorde just då. Alla har vi olika förutsättningar och mål med vår löpning. Jag jämför bara med mig själv. Det är viktigt att komma ihåg. 1:51:00 kan vara drömtiden för en annan, men för mig var årets tid i GöteborgsVarvet årets största flopp. Jag vet att jag är betydligt bättre än de 1:51:00 som jag "presterade" då.

Vad var det då som gick fel?

Det är naturligtvis svårt att säga. Jag tycker nog att min uppladdning inför Varvet har varit bättre i år än tidigare år. Jag har sprungit ungefär lika mycket som förra året, men tränat desto mer annan träning. Sista veckan tog jag det lugnare än förra året rent träningsmässigt, men hade desto mer hektiskt dagarna innan då jag jobbade med förberedleserna inför GöteborgsVarvshelgen. Det blev mycket spring i mäss-, start- och målområdet under torsdagen och fredagen. När jag kom hem på fredagskvällen värkte det i hela kroppen.

På GöteborgsVarvsdagen vaknade jag utvilad, kändes det som. Jag och farsan åt en stor frukost bestående av fiberhavregrynsgröt, mackor med pålägg, juice och ägg. Vi tog en lätt promenad för att få igång benen och åt sedan en lättare lunch (pasta med grönsaker) innan vi tog spårvagnen till Slottsskogen.

Vädret visade sig återigen från sin bästa sida och ju närmare starten (jag startare 14.08) vi kom desto varmare blev det. Hade inga problem att hålla mig varm trots att överdragskläderna lämnas in i effektförvaringen en halvtimme innan start.

Under uppvärmningen kändes det tungt. Jag försökte intala mig själv att jag hade pigga ben, att det kändes lätt och att pulsen var låg vid den långsamma hastigheten. Men i slutet på uppvärmningen erkände jag för mig själv, farsan och Anna som jag stötte på i vimlet att det kändes tungt.

Efter ett kort toalettbesök hoppade jag och pappa över staketet för att komma in i vår startgrupp (2:an). Speakern peppade, musik poppade och jag försökte hoppa liv i benen. Pulsen steg något innan start. Som den alltid gör av alla spänning och härlig tävlingsadrenalin. Visst skulle de bli roligt att springa GöteborgsVarvet trots en form som kanske inte var den bästa trots allt. Min plan var att ändå att gå ut för att slå förra årets rekord. De året då allt bara flöt på.

Startskottet gick och startgruppen sprang i väg i samlad trupp. Visst var det mycket folk runtomkring, men eftersom GöteborgsVarvet är världens största halvmarathon får man liksom ta att det är mycket folk i banan. För många verkar detta komma som en shock, men efter två GöteborgsVarv och en hel del arbete bakom kulisserna visste jag vad som väntade. Trots att det var mycket folk, så var stämningen på topp bland löparna och alla sprang i samma tempo ungefär. Hade ingen panik att springa om eller sicksacka utan jag flöt bara med. Men det kändes ansträngt. Var det så här ansträngt förra året? Jag försökte komma ihåg.

Fram till Säldammsbacken gick det bra. Ca 4:30 min/kmtempo. Pulsen var kanske på något för höga 180 bpm, men jag satsade vidare. Det kändes tungt, men inte omöjligt. När säldammsbacken var avklarad nådde pulsen maxnoteringen för dagen, dvs 188 bpm.

När jag passerat 5 kilometersmarkeringen kunde jag konstatera att jag sprungit 26 sekunder snabbare. Jag kände hopp, men Älvsborgsbron kändes tung och seg och det var här de riktiga problem började. Det som förstörde mitt lopp.

Jag började känna av en lätt kramp i vänsterbenet. En kramp som vandrade ner till foten. En fot som tillslut kändes lätt avdomnad. Det gick verkligen inte att springa snabbare än de drygt 5 min/km som jag höll nerför bron. Känslan var deprimerande. Hur kunde jag tappa nerför? När jag sprungit förbi Eriksbergskranen såg jag att farten hade blivit ännu långsammare. Det kändes ansträngt och pulsen var hög trots att hastigheten låg en bra bit över 5 min/km.

Foten och benet krånglade, jag harklade och spottade (antagligen pga av allt pollen), kände mig överhettad och försökte kyla ner mig med några muggar vatten. Dessutom hade jag en lätt huvudvärk som störde under hela loppet. För att inte tala om skavsåren mellan låren som började kännas av. Efter ca 7 km kunde jag konstatera att det som skulle bli personligt rekord skulle bli en betydligt sämre tid. Nu i efterhand trodde jag kanske att jag skulle springa in på 1:45 eller något och komma undan med det. Men ju längre loppet gick desto segare kändes det i kroppen. Drack på varje vätskestation i hopp om att kicka igång kroppen igen.

Kämpade mig uppför Göta Älvbron i 6:30 min/kmtempo (det är sant!!!) och där gav jag upp på riktigt. Löpare efter löpare sprang om mig och jag hade bara lust att kasta in handduken vid nästa vätskekontroll.

När jag kom till Avenyn lättade det lite. Det var som alltid extra bra stämning och första "hejaklacken" bestod av en kollega från Sportlife som uppmärksammade en plågad och joggande River i det svaga motlutet. Kort därefter stog en kollega från Västtrafik med familj och hejade. Fick lite ny eneri och ökade tempot nerför. Klockan visade hela 4:45 min/kmtempo. Jag försökte njuta av stämningen och folkfesten, men när jag tittade på klockan igen och insåg hur sjukt långt efter jag låg blev jag sur och bitter. Längs Vasagatan stog mina vänner Mats och Linda som uppmärksammade mig när jag just passerat. Lite hejarop och jag försökte sträcka på mig trots att jag gett upp för länge sedan. När jag joggat (fyfan för att "jogga" när man har nummerlapp på sig!) upp för sista lååånga backen och jag var påväg mot gångbron över leden hejade en av trevligaste klasspolare på mig och det gav också lite extra energi. Då var loppet som bekant redan kört, men jag sprang säkert om 50 löpare från gångbron till målet och det var iaf något positivt i all misär.

Hur kunde förra årets 1:38:41 bli 1:51:00 i år?

- Några kilon tyngre?
- Dålig och oregelbunden kost?
- Stressad uppladdning
- Långa dagar på praktiken?
- Druckit för lite?
- Gav upp för lätt?
- Fel skor?
- Pollenallergi?
- Sjukdom/Virus i kroppen?
- Bara dålig "dagsform"?

Om jag upplevde runners high förra året (ni kommer väl ihåg hur glad jag var då?), så upplevde jag runners down detta år. Det var helt enkelt inte min dag i år, men som sagt så kommer jag igen.

För den som gillar statistik och kilometertider kan ni jämföra mina 3 GöteborgsVarv här:

2007:

5 km: 24:44
10 km: 48:02
15 km: 1:13:30
20 km: 1:39:36
Mål: 1:44:55
Snittpuls: ?

Maxpuls: ?

2008:

5 km: 24:31
10 km: 47:53
15 km: 1:10:54
20 km: 1:34:00
Mål: 1:38:41
Snittpuls: 173 bpm
Maxpuls: 182 bpm

2009:

5 km: 24:05
10 km: 49:10
15 km: 1:17:16
20 km: 1:45:16
Mål: 1:51:00
Snittpuls: 170 bpm
Maxpuls: 188 bpm


Jag kommer igen! Den här bloggen tänker inte byta namn utan det kommer vara River Springer mot nya mål i fortsättningen också. Vilka har jag inte riktigt bestämt mig för. Rent löpmässiga mål hade det varit roligt att springa 12-timmarsloppet i Trollhättan i slutet på juni och klara av det. Springa snabbt på Midnattsloppet i augusti eller försöka göra ett nytt rekordförsök i Stockholms halvmarathon i september.

Eller så lägger jag ner det här med lopp och bara springer och springer och springer och springer. För min egen skull. För hälsans skull. För känslans skull.

TEST: Craft Run Performance Jacket.

Jag och några andra träningsbloggare har fått i uppdrag att utvärdera Crafts sport- och träningskläder. Vi testar olika plagg varje vecka och denna vecka testar vi löparjackor. Vi har testat plaggen utifrån design, funktion och komfort.

Träning: Jag har sprungit i den under både långa och korta löppass i mars, april och maj. Vädret har varit varierat, allt från några få plusgrader och regn till ca 17 grader varmt.

Design: Här har vi den perfekta designen på en löparjacka. Följsam, ergonomiskt sydd och lagom tight. Diskret logotype (som syns på ett smakfullt sätt) och sömmar och andra små detaljer som ger jackan det lilla extra. Jag fick den färg (black/platinum) som ni ser på bilden. Inga konstigheter. Jag gillar när det är svart, men det är den i orange eller cocktail/platinum som sticker ut i butikerna. Den är farligt snygg. Jag såg många under GöteborgsVarvshelgen som gick runt i den orangea jackan.

Funktion: Jag har inget att klaga på. Den håller vinden ute och fukten transporteras på ett ypperligt sätt.

Komfort: Lätt, smidig och skön. En favorit i träningsgarderoben!

Jag har även förra årets Craft Performance Run Jacket i garderoben och årets uppdaterade version gillas mer.
Vill du veta vad de övriga i testpanelen tyckte? Kika hos Karin, Sara, Terese eller Sofia.

Så här tyckte jag om:

Nästa vecka fortsätter testet, då testar jag löparshorts!

tisdag 19 maj 2009

Var är jag?

Tro inte att jag slängt in handduken bara för att jag sprang kasst på Varvet. Farsan och brorsan är på besök och den tiden då vi är hemma har brorsan tagit över datorn (pokerberoende?). I skrivande stund packar familjen träningsväskorna. Vi alla ska åka till Sportlife City. Brorsan ska gymma och farsan ska vara med på mitt Cykel60. Det ska bli grymt skoj att köra lite tuff träning i spinningsalen. Efteråt blir det middag på restaurang.

Lördagens bottennapp har gjort mig ännu mer motiverad att springa mot mina mål. Jag kan BETYDLIGT bättre än de 1:51:00 som jag "sprang" in på i lördags. En rapport från mitt lopp kommer också.

Ha det bra och träna på!

lördag 16 maj 2009

Mitt sämsta lopp någonsin.

Pinsamt. 

Dagens tid är rent ut sagt pinsam. Men nu har jag ju en träningsblogg och då måste jag ju skriva om det här såklart. Det är ju trots allt årets stora happening för min träning.

Jag är otroligt besviken på min kropp som inte ville prestera idag. Jag trodde att jag var i bättre form, men istället plågar jag mig runt och gör mitt sämsta lopp någonsin. Min 5:e halvmara blev min sämsta och tiden är så pinsamt dålig att jag väntar med att skriva ut den. Det fanns vissa orsaker till att jag inte klarade av att springa snabbare, men de tar jag senare för nu måste jag duscha så att jag hinner iväg till GöteborgsVarvets jubileumsmiddag på Kajskjul 8. Folkfesten fortsätter, men visst är jag lite bitter. Jag "sprang" ju trots allt ca 12 minuter långsammare än förra året. 12 minuter!!!!!!! 

Grattis Anna, din tur att vinna över mig! 

Dessutom kom farsan i mål ca 2 minuter innan mig. Jag unnar honom att vinna över mig, även om han sprang ca 3 min långsammare än förra året så är en vinst över sonen en vinst.

Det var inte bara jag som gjorde mitt sämsta lopp någonsin

Jag bryter ihop och kommer tillbaka.

En längre rapport om Varvet runt Göteborg kommer, tro mig...

fredag 15 maj 2009

Inför GöteborgsVarvet.

Har inte hunnit blogga så mycket på senaste tiden. Det har varit fullt upp på praktiken nu på torsdag och idag och det är kanske inte så konstigt med tanke på vad det är jag jobbar med ;). 

Och eftersom det blev så sent igår hann jag aldrig med ett lätt distanspass som jag hade planerat in, så det blir uppladdning med 3 dagars vila, men massor med inspiration från tävlingsområdet. Det ska bli så enormt roligt att springa imorgon. Roligt, men också sjukt jobbigt. Jag tänker starta i rekordtempo. det får bära eller brista. Nu laddar jag upp med lite pasta och en vitargodrink! 

Håll tummarna.

Kommer inte hinna blogga imorgon efter loppet för jag ska vara lite värd på en middag imorgon. Vänta er flera GöteborgsVarvsinlägg inom några dagar. 

Lycka till alla ni som ska springa imorgon!

onsdag 13 maj 2009

GÄSTINLÄGG: Transportlöpning - en "home run".

För ett tag sedan gjordes ett reportage om mig och min karriär i en lokaltidning. Jag skulle ge en beskrivning på mig själv som person, och beskrev mig själv som en Effektivitets-Nisse som gillar utmaningar. Jag gillar ordet effektivitet. Effektivitet får mig att känna mig bra, effektivitet ger mig rätten att bara ligga på soffan och göra ingenting.

Jag tänkte ägna detta gästinlägg till transport-löpning; eller runcommuting, det låter lite häftigare. Jag har fullständigt fastnat för denna typ av löpning, det är ju effektivt! Vi har ju alla olika fö rutsättningar för vad som fungerar, men det här upplägget fungerar just för mig, och jag kan inte lägga mig själv i någon annans (löpar)skor, utan utgår helt från Ego-Snorkkis.

Mitt fokus har alltid legat på karriär framför träning och sport. Men varför välja när man kan få båda? I mars och april sprang jag över 400 km per månad. Snittade således 10 mil per vecka. Detta samtidigt som jag jobbat i medeltal minst 9 timmar per vardag och varit ca. 1 vecka/månad på utlands-arbetsresor. Löpning och jobb är varandras perfekta motpoler (för mig alltså). Vad kan bättre väcka upp hjärnan på morgonen, än ett löppass, och vad kan bättre ge avkoppling efter en tuff arbetsdag än ett löppass?

Att "springa på möten" kan få en helt ny innebörd (River filosoferar...)

Det var under senaste höst som jag började springa till och/ eller från jobbet på reguljär basis. Så småningom fick jag in systemet för klädtransport etc. organiserat. Första tiden sprang jag inte med ryggsäck, utan mutade maken att ta med min väska till stan, i utbyte mot att jag strök hans skjortor. Win-win! Efter ett tag hakade även han på commutingen, då han noterade hur lätt det var att få in träningen på i princip 0-tid. Detta gjorde dock så att ett nytt dilemma uppstod, och jag fick börja springa med ryggsäck (och fortsatte tydligen stryka skjortorna också). Att springa med ryggsäck vänjer man sig också med, och de dagar jag springer med ryggsäck ser jag som en bra övning inför kommande ultralopp.

Vi run commuters har också en viss outtalad gemenskap. Vi förstår varann. Vi är inte "bara" ute på löppass, vi transporterar oss också..Vi är effektiva. (Inte det att jag tycker att andra är ineffektiva heller, bara att vi ser detta som vårt sätt att slå två flugor i en smäll). Vi ryggsäcks-löpare som möter varann i rusningstrafik på morgonen och kvällen byter förstående blickar. Vi gillar det här.

Jag måste dock erkänna att en viss del av träningseffekten går förlorad med transportlöpningen. Det är inte lika lätt att få till kvalitetspass, och variationen i träningen blir något begränsad. Detta är jag ändå beredd att tumma på, eftersom mitt mål med träningen inte är att maximera min prestation på speciella lopp, visst finns det en liten tävlingsmänniska där, men den prestationsinriktningen fokuseras mer på karriär än på sport. Springer gör jag för att det är så vansinnigt roligt, det får mig att må bra, och hålla huvudet skärpt, och för att jag tycker att det är coolt att ha levt utan SLkort sedan januari, och att snitta 10 mil+ i veckan.

Och hur mycket kung känner man sig inte som när man sätter sig ner på jobbet, med sin frukost, pigg och på gång efter ett morgonpass, medan de övriga nyvaknade kollegerna anländer. Och hur mycket prinsessa känner jag mig inte som när jag efter en tuff arbetsdag träffar maken för run commuting hem? Effektivt och bra. Det här är vad man i business kunde kalla en "home run". Löpning är livskvalitet.

/Snorkfröken (läs min blogg här)

tisdag 12 maj 2009

TEST: Craft Performance Run Knicker.

Jag och några andra träningsbloggare har fått i uppdrag att utvärdera Crafts sport- och träningskläder. Vi testar olika plagg varje vecka och denna vecka testar vi löpartights. Vi har testat plaggen utifrån design, funktion och komfort.



Träning: Jag har sprungit långa pass, korta pass, intensiva pass, lugna pass. Ja, alla möjliga olika löppass. Som kallast har det varit ca 10 +grader och som varmast ca 24 +grader. Det har redan blivit många pass i dem och det kommer bli många till...

Design: Svarta i all sin enkelhet med en liten Craftlogga på låret. Dessa knickers når ungefär ner till halva mitt underben och jag gillar dessa löpartights bättre än hellånga. Om sanningen ska fram har jag alltid varit lite emot löpartights och jag har aldrig ägt ett par, så jag var lite skeptisk till att använda dem till en början, mest pågrund av att jag inte har några "löparben". Nu tycker jag att svart är rätt färg på detta tighta och snygga träningsplagg.

Funktion: Funktionsmaterial som andas (vi börjar kunna det här nu va?), men det är faktiskt sant. Dessa byxor får mycket väl godkänt på sin funktion att transportera bort fukt, men också stänga ute vind. Trots att jag sprungit när det blåst mycket har jag inte upplevt att det blåser rakt igenom, även om litelite vind tar sig in mot huden. Dessa fungerar när det är varmt också!

Komfort: Det är här som dessa tights tar hem mest poäng. När jag hade vant mig att bära ett så tight plagg kändes det som en befrielse. Tight och ergonomisk passform som följer benens linjer utan att det känns åtsittande och oskönt. Jag gillar också att de "sluter om" runt en del av vadmuskeln. Känslan att vara lite snabbare, smidigare och "hurtigare" finns där när man bär dessa löpartights.

Om du inte testat löpartights innan tycker jag att det här kan vara en bra modell att springa in sig på. För om jag, som varit något av en motståndare till tights gillar dessa och funderar på att köpa ett par längre när det blir kallare igen, så kanske du också kan uppskatta lite variation i löpargarderoben.




Vill du veta vad de övriga i testpanelen tyckte? Kika hos Karin, Sara, Terese eller Sofia.

Så här tyckte jag om:

Craft Flex Hood och Craft Flex Straight Pants.
Craft Pro Cool Bike Sock.
Craft Pro Cool Boxer.
Craft Performance Logo Cykelbyxa.
Craft Pro Cool Tee & Craft Pro Cool Sleevless.
Craft Pro Zero Extreme Crewneck underställströja.
Craft Performance Run Tee.
Craft Pro Cool Run Sock & Craft Pro Zero Run Sock.

Nästa vecka fortsätter testet!

Mer om GöteborgsVarvets elitlöpare.

GöteborgsVarvet må vara folkets stora motionslopp, men varje år kommer riktigt bra löpare till start för att kämpa om att komma först över mållinjen. Om du är nyfiken på att läsa mer om segerfavoriterna kan du KLICKA HÄR.

7,3 km (300 m intervaller).

Då var sista "riktiga" passet avklarat och det kändes faktiskt riktigt bra idag. Uppjoggen gick lätt, intervallerna var kontrollerade och en bra bit från max. I intervall 3,6 och 9 lade jag in en lite högre växel, vilket tiderna visade ganska klart på.

Det är så skönt att påbörja ett löppass när det känns bra och "spänstigt" redan från början. Adidasskorna är så underbart sköna och trots att det är min tyngsta sko ska jag springa med dem på lördag. Jag kör på komfort det här året.

Ca 1 km från mig finns det ett kort (mycket kort) skogsparti på några hundra meter och jag brukar springa igenom där för att få lite känsla av skogslöpning trots att det ska asfaltstränas.

Ca 300 m från mig har jag den perfekta intervallrakan. På bilden syns ca 300 m och det var där jag sprang fram och tillbaka idag. Helt flackt och rakt. Raksträckan fortsätter en ca 300 meter till.

Här är passet i sin helhet:

Uppjogg

2,80 km - 5,18 min/km

Repetition 1 - 300 m - 4,00 min/km
Repetition 2 - 300 m - 3,57 min/km
Repetition 3 - 300 m -
3,47 min/km
Repetition 4 - 300 m - 4,07 min/km
Repetition 5 - 300 m - 3,53 min/km
Repetition 6 - 300 m -
3,37 min/km
Repetition 7 - 300 m - 4,07 min/km
Repetition 8 - 300 m - 3,57 min/km
Repetition 9 - 300 m -
3,37 min/km
Repetition 10- 300 m - 4,00 min/km

Nerjogg
1,50 km - 5,07 min/km


Distans: 7,30 km
Tid: 00:34:12 (exkl 1 min vila mellan varje intervall)
Snitt: 4:41 min/km
Snittpuls: 152 bpm
Maxpuls: 184 bpm


080513 skrev jag så här efter det intervallpasset:

"Passet blev inte så bra som jag ville att det skulle bli. Kände mig slut i kroppen efter all cykling. Ändrar om i planerna och tar två vilodagar nu och sen 3-4 km lätt jogg på fredagen. Annars jämna intervaller. 1 min stående vila."

Det som är intressant är att se på tiderna från de "tvåhundringar" som jag sprang då:

Uppjogg
2,18 km - 5,27 min/km

Repetition 1 - 200 m - 3,55 min/km
Repetition 2 - 200 m - 3,55 min/km
Repetition 3 - 200 m - 3,45 min/km
Repetition 4 - 200 m - 3,55 min/km
Repetition 5 - 200 m - 3,50 min/km
Repetition 6 - 200 m - 3,55 min/km

Nerjogg
1,62 km - 5,22 min/km


Trots 100 m längre och att jag inte sprang på för fullt idag var tiderna inte speciellt mycket sämre och de "trehundringar" som jag sprang på hårdare var ju betydligt snabbare än "tvåhundringarna" var för ett år sedan. Blir det personligt rekord på lördag? Eller det blir det en flopp? Jag har en känsla av att det blir antingen eller.

Jag tänker öppna i rekordfart i alla fall och se hur länge det håller!

En Craftrapport och en Kraftrapport kommer senare ikväll.

Hej på er.

Vet att det varit lite tyst här på bloggen, men jag har varken haft tid eller ro att skriva här under de senaste dygnen. Ibland är det så.

Igår körde jag iaf en blandning mellan RPM 41 och 42 med några goa deltagare. Jag hade som planerat tänkt ta det lite lugnare och det gjorde jag också, inte märkvärt men lite lugnare åtminstone. Jag svettas ganska mycket när jag tränar, men igår kom "svettproduktionen" igång väldigt sent trots att jag ändå cyklade på rätt bra. Pulsen nådde aldrig någon riktigt hög markering trots att jag försökte trycka i på rätt ställen. Antingen är jag i bättre form än vad jag tror (hoppas!) eller så tog jag det lugnare än vad jag ville uppfatta det till att jag gjorde. Hänger ni med?

Craftrapporten från i söndags är inte bortglömd, den kommer ikväll. Det kommer också en annan rapport som förhoppningsvis känns kraftfull. Jag ska nämligen springa intervaller. Sista hårda passet innan lördagen. Eller jag ska inte springa mig helt död. Jag tänkter springa 10x 300 m intervaller för att träna upp en kontrollerad och snabb hastighet. Få upp lite fartkänsla helt enkelt för om det är något som saknas så är det farten. Det som kan "stoppa" mig på lördag är mina extrakilon som jag investerat i under det gångna året samt att det varit lite lite med tuff och snabb träning.

Om det är något som talar för mig så är det att jag "levt" GöteborgsVarvet i ca 10 veckors på heltid och mentalt laddat upp för den här lördagen, då jag just nu gör min 14 veckor långa projektledarpraktik där. I samband med att jag drev ett UF-företag för massor av år sedan kom jag i kontakt med deras slogan - Att Våga Vara Egen Är Att Göra Det Man Tror På. Vad vill jag säga med det? Jo, jag sökte praktik på en arbetsplats som gick hand i hand med ett av mina största intressen och jag vågade faktiskt vara egen. Man kan tycka att man ska söka praktikplatser på "coola" reklambyråer eller marknadsavdelningar om man läser vid en affärsskola, men jag tänkte ut ett "projekt" som jag imponeras av och personligen tycker är enormt roligt. Då kom jag fram till att GöteborgsVarvet vore perfekt!

Nu har jag inte tid att sitta här och babbla mer... dags att snöra på skorna.. ikväll kör jag på Adidas för att se om det är något tempo i dem (som att tempot sitter i skorna egentligen...)

söndag 10 maj 2009

5,65 km (morgonjogg) + 9 km (backintervaller).

Inte så mycket att säga om morgonjoggen innan frukost. Den var lugn och behaglig och jag genomförde den enligt planen.

Backintervallerna blev inte som jag tänkte det. Återigen sprang jag upp och ner för Älvsborgsbron som en annan galning. Förra söndagen var det roligt. Då kände jag mig rätt stark och tiderna var rätt okey. Idag blåste det storm uppe på bron och det kändes hopplöst tråkigt när det var dags att dra på uppför. Först tänkte jag ge upp efter ett par intervaller, men jag uthärdade passet.

Sprang 6x300 m (joggvila nerför) och den snabbaste intervaller var i 4:10 min/kmtempo och den långsammaste i 4:40 min/kmtempo. Men jag bryr mig inte ett dugg om tiderna på kvällens pass pga av den hårda vinden. Det går ju inte jämföra passen när det var helt olika förhållanden.

Idag var det tråkigt att springa. Kanske inte så konstigt eftersom jag valt en av Göteborgs blåsigaste platser (det måste det väl vara?) att springa backintervaller på. Varför valde jag inte någon lummig skogsstig istället? Nu är det försent och jag har inte så mycket annat att säga.

Nästa vecka blir en superlugn träningsvecka. Och alla som läser här bör nog veta varför. Nu är det bara 6 dagar kvar !

Måndag: RPM på Sportlife Backaplan

Tisdag: Löpning (intervaller)

Onsdag: Vila

Torsdag: Löpning (lätt distans)

Fredag: Vila

Lördag: GöteborgsVarvet !

Söndag: Vila

GÄSTINLÄGG: Trender inom löpning.

Jag har faktiskt, tro det eller ej, blivit ombedd av Emil att skriva ett gästinlägg till hans blogg. Jag vet egentligen inte varför, för jag heter varken Yanick eller Kallur och har just nu inte ens en egen träningsblogg. Jag hade en ett litet litet tag, men ingen läste den, så jag lade ner den. Numera får jag istället försöka göra min röst hörd genom att gästblogga hos de som lyckats bättre med sin blogg än vad jag gjorde.

Innan jag började skriva detta blogginlägg funderade jag länge på vad jag skulle skriva om. Fantasin var inte obefintlig men jag hade ändå svårt att bestämma mig. Till slut kom jag ändå fram till att jag ville belysa det jag själv tänker på ibland, nämligen hur löpningen och dess trender förändras med tiden. Jag kan inte påstå att jag är någon fullfjädrad trendanalytiker - så det som komma skall nedan får ni ta med en nypa salt.

Att tiderna förändras är ju ingen nyhet, men det är ändå kul att reflektera lite över vilka förändringar som har skett inom löpningen och kanske gissa vad som kommer att förändras framöver. Det jag utgår ifrån är hur vi de senaste 25 åren har gått ifrån att sätta fokus på resultat till att fokusera mer på att må bra och njuta. Det är inte lätt att beskriva detta på några få rader, därför delar jag upp det i olika områden och hur de har förändrats med tiden.

Stockholm Marathon sätter numera deltagarrekord i antalet anmälda löpare vilket är en trend i sig, även om den kanske mest beror på att de tillåter fler löpare att vara med. Men trots att det är fler som är med nu så är resultaten överlag sämre än för 20-25 är sedan. Jag grundar det på den ganska vanliga jämförelsen – antalet löpare under 3 timmar – vilket överlag är klart färre nu än på till exempel 80-talet. Vad beror detta på? Vill fler vara med i folkfesten, men färre strävar efter att prestera bra tider? Är vi latare eller fokuserar vi mer på variation i träningen för att må bra?

I GöteborgsVarvet har vi en liknande tendens när det gäller att fler och fler vill vara med i folkfesten, och det är jättekul. Men på samma sätt som i Stockholm Marathon måste vi ställa oss frågan om det bara beror på att arrangörerna räknar antalet anmälda och att de tillåter fler och fler att anmäla sig eller om det faktiskt också beror på att vi ser en ökad motionstrend och intresse för löpning som motionsform. Vi kan ju hoppas på det sistnämnda.

Jag tycker att det är jättekul att åka på träningsläger. Tyvärr var det längesen nu. Jag har länge varit nyfiken på att åka med på Springtime Travels träningsläger till Portugal. Jag har kikat lite på deras utbud under ett antal år och jag måste säga att de är duktiga på att utöka sitt vinnande koncept. Jag tror att det från början var ett träningsläger för löpning och ganska snart introducerades temaveckor med duktiga löpare med olika fokus, till exempel maratonveckor med Anders, ultraveckor med Rune och tjejveckor med Evy. Men om man tittar på deras utbud idag så har de utökat detta koncept med temaveckor med bland annat yoga, stavgång och sång. De har alltså lyckats följa med i trenden och har infört temaveckor som kanske mer fokuserar på att må bra än att få fler att prestera bra resultat.

En av de kanske mest uppseendeväckande skillnaderna vi lägger märke till när vi ser filmklipp och bilder från till exempel 80-talet är naturligtvis den utrustning som de använde då. Självklart går det mode i kläder och skor, men jag tänker även på hur funktionaliteten i kläder och skor har ändrats och vilken vikt vi nuförtiden lägger på skor och kläder i vårt idrottande. Förr fanns det inte på långa vägar det utbud på skomärken och skomodeller som det finns idag och vi hade också mindre koll på vilka specifika egenskaper olika skor bör ha för att passa olika fötter och löpsteg. När det gäller kläder tänker jag framförallt på att man tidigare använde helt vanliga kortbyxor och t-shirts av bomull till träning och tävling när det idag verkar otroligt viktigt att ha funktionalitet i allt från byxor, tröjor till kepsar och löparsockar. Utvecklingen går framåt och modet ändrar sig, men gör kläderna oss till bättre löpare?

Vi ser också stora skillnader i löpningens tillbehör. För ganska många år sen kanske man sprang omkring med en Sony Walkman med kassettband eller en radio så stor att man inte visste var man skulle ha den. Nuförtiden är det mer än vanligt att man ser minimala Ipods med nedladdad musik från Internet och pulsklockor med mer funktioner än man kan hålla koll på. Man ska till och med ha en fotpod fastsatt på löparskorna som kan mäta och presentera all möjlig information på den lilla minidatorn man har på armen. Och visst kan dessa hjälpmedel göra att det blir både lättare och roligare att träna och informationen från pulsklockan kan potentiellt sett också bidra positivt till träningens utveckling. Men gör den det?

Ett annat stort ämne som har ändrats sig mycket är maten vi stoppar i oss. För ett antal år sen pratades det inte så mycket om vad vi åt, på sin höjd handlade det om att man skulle ladda med pasta och att det är viktigt att dricka vatten och sportdryck. Men vad är det vi ser idag? Husmanskosten som dominerade förr har nästan försvunnit till fördel för ingredienser som jag knappt visste fanns, som linser, fullkorn och frön. Överallt kan man läsa om olika dieter om hur man ska äta kolhydrater, eller protein, eller fett, eller … . Detta är kanske en blandning av jobbigt, nödvändigt och intressant. Visst vill alla äta det som är bra, men vad som är bra kan skilja sig beroende på vem som ska äta det. Och fortfarande är det så att en påse chips och en cola är svårslaget framför tv:n, oberoende om det är bra eller dåligt.

Till sist har vi ett av de senaste tillskotten, den lättillgängliga informationen om träning och löpning från media, från olika träningstidningar och inte minst från olika träningsbloggar. Många är det som vill sprida information om hur de gör, hur de tränar, vad de äter och vad som fungerar bra för dem. Både antalet träningstidningar och träningsbloggar ökar med tiden och fler och fler kommer säkerligen att följa efter. I denna samlade information kan man säkert få hjälp med att både bli en löpare som presterar bättre resultat, men många gånger ligger fokus lika mycket på att motionera och löpträna för att må bra och för att bli bättre utifrån sina egna förutsättningar. Om man tävlar eller jämför sina resultat med någon, är det oftast med sig själv.

Fler och fler väljer löpning som motionsform, vilket jag som löpare naturligtvis tycker är kul. Men vi fokuserar på att motionera för att må bra och trivas med oss själva även om jag gissar att de flesta också vill prestera bättre och så även jag. Tyvärr ser vi på resultaten att vi inte lyckas lika bra med det idag. Men spelar det någon roll?

/ Saras Grabb – löpare och livsnjutare

11 km (Distans).

Eftersom jag kände mig dålig igår blev det såklart ingen träning. Men som sagt så kände jag mig som vanligt imorse och testade ett löppass i behagligt tempo (just nu ca 5:30 min/km). Sprang upp till Svarte Mosse, runt lite där och sprang sedan genom skogen hem. Den rundan är varierande och rolig, men den är rätt kuperad så det är ingen walk in the park direkt.

Kroppen kändes bra. Inga som helst spår efter någon sjukdom, så det var bara att lunka på och njuta av passet. Min ipod dog efter ett par km, men när jag kom in i skogen gick det inte att undgå allt fågelkvitter, bäckar som porlade och träd som susade i vinden. Jag brydde mig varken om tiden eller morgondagen utan nuet tog mitt fokus. Det enda som störde min löparupplevelse var mina underben som kändes en aning onda. Antagligen efter snabbdistanspasset i onsdags.

Med den känslan blev det genast mycket lättare att välja skor inför lördagen. Jag tänker inte springa GöteborgsVarvet i mina Saucony Type A2, som jag sprang i förra året utan det blir antagligen mina andra Saucony eller favoriterna från Adidas.

Det blev ju lite si och så med träningsplaneringen när det blev vilodag igår istället för planerat långpass och då det blev distanspass idag istället för planerad vila. Jag kommer med andra ord inge springa fler långpass innan Varvet. Det känns försent ändå. Imorgon blir det dubbla pass. Morgonjogg och backintervaller. Sedan är det bara laddveckan kvar innan starten går kl 14:08 den 16/5.

Godnatt.

lördag 9 maj 2009

Falskt alarm?!

Jag hoppas det...

Kroppen kändes verkligen inte med på noterna igår eftermiddag, så när jag äntligen kom hem kl 17.30 och hade tryckt i mig en cocktail av tabletter väntade sängen. Och i den har jag befunnit mig tills nu. Mestadels i sovande tillstånd.

Jag tror att det var det kroppen behövde. Sömn och åter sömn. För den senaste tiden har det blivit lite av den varan då jag stressat runt mellan diverse aktiviteter.

Nu känner jag mig ändå rätt "normal" tror jag, så allt var nog bara ett falskt alarm och ett rop på sömn? Hoppas jag. Ska iaf snart in till stan och möta upp Mats, Linda och Frank för en fika. Känns det fortsatt bra i kroppen tänker jag testa springa ikväll och hoppas att det kommer kännas som vanligt då också.

fredag 8 maj 2009

SJUK!!!???!!!!

Det här kan inte vara sant. Jag mår skit just nu. Jag har huvudvärk, ont i nacken, kallsvettas, är varm i pannan, springer på toaletten och känner mig allmänt risig. JAG KAN INTE BLI SJUK NU! Det går liksom inte. Jag är ju aldrig sjuk. Och en vecka innan the löparfesternas löparfest funkar ju liksom inte.

Det lär ju inte bli något långpass ikväll inte...

Fan

onsdag 6 maj 2009

Inte lika snabb snabbdistans.

Nä, det gick inte lika snabbt ikväll som för ett år sedan...

Visserligen hade jag en vilodag innan det snabbdistanspasset och nu har jag tränat 9 pass fördelat på 7 dagar i rad utan vila, så man kan väl säga att jag är nedtränad (är det inte så elitmänniskorna brukar säga?) just nu och därav inte kan springa lika fort. Från och med imorgon släpper jag rejält på träningen och tar en skön vilodag både imorgon och på lördag denna vecka. Nästa vecka består mest av vila. Den snabba och uthålliga formen kanske kommer då?

Hur gick passet då?

Jo, jag började med uppvärmning i ett par km och min förhoppning var att springa lika långt som förra året (se inlägget nedan). Nu höll jag bara ut i 5 km, sen var det tvärstopp, men den sista km lyckades jag vända den negativa trenden och medvinden hjälpte mig att komma upp i hastighet. För idag blåste det grymt mycket. Rejäl motvind på km 3 och 4, vilket syns på kmtiderna just då. Jag ska kanske skylla på väderförhållandena? För det brukar väl också eliten föra på tal när tillfälle ges? Det var helt enkelt ogynnsamma förhållanden att springa snabbdistans längs en kall och blåsig Norra Älvstrand. (Jag är i form, jag är i form...intalar jag mig själv...)

Tiden då? Erkänn att ni undrar hur sakta jag sprang? Här kommer siffror till alla dem som gillar det.

Distans: 5,00 km
Tid: 00:22:39
Snitt: 4:32 min/km
Snittpuls: 171 bpm
Maxpuls: 178 bpm


Jag klockade även varje km...

Km 1: 4:21 min/km (167 bpm)
Km 2: 4:29 min/km (178 bpm)
Km 3: 4:45 min/km (171 bpm)
Km 4: 4:44 min/km (172 bpm)
Km 5: 4:23 min/km (168 bpm)

Började hoppfullt i den svaga nerförsbacken, sen när jag kom ut på kajen blåste det storm (typ) och jag fick kämpa ordentligt. När klockan visade kmtider över 5 min/km fick jag panik. Farten ner och pulsen upp. Km 3 och 4 funderade jag på ge upp och börja gråta, men jag bet ihop och bestämde mig för att springa sista km i medvind. Varför göra det svårare för sig? Och titta på tiden. Farten upp och pulsen ner. Den kombinationen gillar vi va?

Under nerjoggen gjorde mina ben ajaj. Idag var det ett dumt val att välja Type A2.

Nu skiljer det visserligen "bara" 14 s/km och snittpulsen var 1 slag lägre och maxpulsen 3 slag lägre i år än förra året. Ett tecken på att jag var seg och lite trött i kroppen redan innan passet började och därav inte orkade öka farten tillräckligt för att nå högre puls? Jag drar inga stora växlar av det här utan jag varvar ner imorgon och varvar upp igen under långpasset på fredag. Men det är ändå imponerande att jag kan skriva ett så här långt inlägg om ett så kort pass. Det tog nästan längre tid att skriva ner det än att genomföra passet.

Som sagt. Imorgon är det vilodag och vad gör River då? Jo, kl 07.00 ska jag möta upp en klasskompis på Espresso House för en frukost innan "jobbet". Sedan ska jag ta tag i mina uppgifter och försöka få gjort så mycket som möjligt innan det är dags att lämna bygget för att gå på chokladprovning och efter det äta middag med mina kollegor från kundservice. En rätt nice vilodag om jag får säga det själv.

Godnatt!

Snabbdistans.

Det känns som att det här passet är avgörande för hur mitt självförtroende kommer vara när jag står på startlinjen om 10 dagar. På schemat står det snabbdistans och förra året den 6/5 sprang jag passande nog också en snabbdistans. Efter ett par km uppvärmning brände jag av detta:

Distans: 6,00 km
Tid: 00:25:45
Snitt:
4:18 min/km
Snittpuls: 172
Maxpuls: 181


Kommentaren i träningsdagboken var följande:

"Härligt och snabbt pass. Har lite svårt att förstå hur jag kunde hålla så snabbt tempo ikväll. Är det löparformen som börjar smyga sig på?"

Jag hoppas att jag får säga samma sak ikväll... jag återkommer...

GÄSTINLÄGG: Att njuta av träning!

Jag tränar inte för att vinna några SM-medaljer men jag tränar för att bli bättre, för att utvecklas, för att nå mina egna mål. Jag lägger en stor del av min fritid på träning. Förutom att vara arbetskamrat med Emil på Sportlife, där jag kör spinning och Coreboll, så tränar och tävlar jag i orientering på elitnivå. Det innebär några timmars träning varje vecka.

Det vore att ljuga om jag sa att all träning är rolig. All träning är inte rolig. Ibland är man trött, less och hungrig. Kroppen vill vila och huvudet är segt som kola. Ibland handlar det bara om att genomföra träningen på bästa möjliga vis. All träning är inte rolig, men vet i katten om det inte är de mindre roliga träningspassen som skiljer de som utvecklas mot de andra. Att träna när det är roligt är jättelätt. Att träna när det tar emot kräver något helt annat. Det är då jag försöker fokusera tanken på att det är roligt att vara bra tränad, att det är de motiga passen som sållar agnarna från vetet, att det är nu de andra ger upp. Jag försöker plocka fram bilder från njutarpassen och överföra den känslan till kroppen. Jag försöker tänka positivt.

Det är lätt att träna många timmar. Det är jättelätt, men det är skillnad på timmar och timmar. Det är de kvalitativa timmarna som räknas. De timmarna när man har en plan för sin träning- och man följer den. Det innebär inte alltid att träna hårt. Ibland kan planen vara att träna lugnt för att få ut mesta möjliga av kommande pass. Det handlar mest om att veta varför man tränar.


Inför den här säsongen valde jag att skaffa mig en tränare för att få bättre struktur på min träning. För att nå mina mål. För att få ny inspiration. För att ha lyxen att en utomstående är intresserad av min prestation. Det gör det lättare att genomföra de tuffa passen eftersom varje pass är som en läxa som skall rättas. Det är nog det som har blivit den stora skillnaden. Jag tränar inte fler timmar i år men jag tränar BÄTTRE TIMMAR.

I min instruktörsroll försöker jag förmedla känslan av att varje träningspass, varje sekund av ett träningspass, är viktigt på sitt sätt. Du har offrat tiden, du har tagit dig till träningen så se då till att göra det bästa möjliga av den tid du tränar. För din egen skull. För att nå dina träningsmål. Genom tankens kraft blir alla träningspass, om inte roliga, så meningsfulla. Och är de meningsfulla så är de på sitt sätt roliga! Och det finns inget mer njutbart än att träna och känna sig lätt i kroppen, att flyta fram i skogen, på cykeln eller på stigen. Att slå rekord, att utvecklas är otroligt tillfredställande och en rejäl kick till självförtroendet. Det gör att i slutändan är det värt allt slit.

Nyckeln till motivation är mål. Sätt upp dina egna träningsmål och utmana dig själv. Fokusera på rätt saker under de dåliga dagarna. Jämför dig inte med andra utan jämför dig med dig själv. Alla har olika förutsättningar att bli bäst men alla har möjlighet att bli bättre. Bestäm dig för vad du vill med din träning. Och planera utifrån det! Nästa gång du har en dålig träningsdag, när motivationen tryter, fokusera på dina mål. Se dig själv gå i mål på Göteborgsvarvet, se dig själv korsa mållinjen med ett leende på läpparna. Se dig själv som en vinnare. Tänk på målet!

Träning är bra. Träning är tufft. Träning är jobbigt. Det ska vara jobbigt. Det ska göra ont ibland. Träning är utvecklande. Träning är roligt. Träning är tillfredställelse. Träning är en njutning. Som du valt själv.

/ Sofia (som skriver egen blogg på orienterarensofia.webblogg.se)

Hej och välkommen!

Ni är många som har kommit in till min blogg via GöteborgsVarvets hemsida. Jag hoppas att några av er fortsätter besöka min blogg och läsa om träning och hälsa även i fortsättningen. Antagligen är ni många som själv ska springa GöteborgsVarvet och ett tips att hålla motivationen upp är att föra träningsdagbok på internet. Antingen på Jogg.se (som jag själv använder) eller på Funbeat.se . Om man vill ta det hela ett steg längre är mitt tips att starta en träningsblogg. Det är motiverande, inspirerande och roligt att skriva ner sin träning och låta andra kommentera och komma med råd och tips. Som många säkert läst är bloggar en del av ett "nytt mediaklimat" och personligen läser jag träningsbloggar framför träningstidningar (även om jag läser det också)

Känn dig välkommen hit till River Springer.

tisdag 5 maj 2009

Gästinläggen ligger på kö...

Jag har under den senaste tiden fått in många gästinlägg, så den här veckan kommer jag publicera två stycken.

Imorgon kommer Sofia, en orienterare som tränar och tävlar på elitnivå berätta om sina tankar kring träning här på bloggen, så håll utkik efter det inlägget.

Senare i veckan kommer Sara på träningsglädje.se´s grabb (känd som "grabben" i bloggkretsar) framföra sina analyser kring trender inom löpning. Även det inlägget är intressant och läsvärt så här i GöteborgsVarvs- och Stockholm Marathontider.

Högkonjunktur i min spinningsal.

Om det var lågkonjunktur förra veckan i spinningsalen, så var det raka motsatsen idag. Högkonjunkturen hade åter igen kommit tillbaka och passet var fullbokat. Jag får sådan positiv träningsenergi av den här klassen. Ett välkomnande och trevligt sorl spreds tidigt bland deltagarna innan klassen började och den höll även i sig en bit in i uppvärmningen, men då uppmanade jag till fokus! Det är iaf roligt att se att deltagarna är på bra humör när det är dags för träning.

Efter att ha snackat lite syfte, upplägg och annat småprat var det dags att köra igång med det nya upplägget. Ikväll kändes musiken ännu bättre trots att jag inte bytte ut någon låt. Jag är nöjd med blandningen av musiken. Efter kvällens positiva kommenterar kör jag på det här.

Instruktör P var där igen, instruktör C var också där, instruktör D och instruktör E hade också hittat dit. Jag har nog aldrig haft fyra instruktörer på mitt pass tidigare och om det är något som är motiverande så är det när instruktörskollegor sitter som deltagare, speciellt när de återkommer.

Jag hade verkligen skitroligt ikväll och fick återigen den där härliga känsla om varför jag arbetar som instruktör. Jag försöker verkligen ge så mycket som möjligt under mina klasser och utan alla underbara deltagare hade det här jobbet inte varit lika roligt helt enkelt.


Under första dagen (på min första cykelutbildning) fick vi formulera ett mål som hade med instruktörsyrket att göra. Det här målet kom jag fram till då: "Bli en instruktör som gör att deltagarna återvänder och bokar in sig på mitt pass just för att det är jag som kör det". Idag kändes det nästan så, trots att det var ett par som testade mitt pass för första gången.

Efter cykelpasset var det dags för Bodybalance för L. Vissa dagar brukar jag känna mig rätt smidig och balanserad, men idag kändes (och såg) det bara klumpigt och fult ut. Jag hade också svårare att koppla av i den avslutande sista delen. Jag blir så imponerad av Bodybalanceinstruktörerna när de börjar prata under avslappningsdelen. Var kommer alla ord och harmoniska meningar ifrån? L uppmanade oss att vara stolta för att vi hade kommit dit idag och investerat i vår kropp och själv.

Efter ett lyckat cykelpass och ett skönt (trots ful teknik) Bodybalancepass var jag mer än stolt med kvällens investeringar. Jag kände mig starkare när jag lämnade gymmet än innan jag kom och detta efter två timmars träning.

Imorgon ska jag springa snabbdistans och det kommer bli så grymt jävla jobbigt att jag kanske vittrar lite "löparskräck"...

S-Functional.

Det blev träning igår, jag var bara så trött efter den att jag inte orkade blogga...

Funktionell träning i grupp rekommenderas! Idag har jag träningsvärk på konstiga ställen och under passet nådde jag några riktigt höga pulstoppar dessutom.

Det riktigt känns hur bra träningen är för alla stabiliserande muskler i kroppen. Precis sådan träning som jag behöver för att stärka upp hållning och stabilitet i kroppen för i sin tur kunna springa snabbar, lättare och "stoltare".

Meat on the legs.

Den 13:e april, dagen innan min sista tenta på IHM Business School skrev jag så här:

"Jag har aldrig varit så här oförberedd inför en tenta. Inte ens inför ett prov på gymnasiet har jag varit så här oförberedd. Jag har verkligen gjort allt annat än att plugga under påsken och det kommer jag få sota för imorgon när jag sitter där i tentasalen och känner ångesten växa över mig. Just nu känns det riktigt jobbigt. Jag vill plugga, men jag kan inte. Jag vill inte plugga, men jag kan. Det har låst sig. Jag försökte göra lite övningar på internet, men det blev bara skit. Om det är något jag behöver så är det en gedigen grundkurs i engelska. Att hoppa direkt på avancerad affärsengelska från en engelska b kurs med "Hasse for instance" för massor av år sedan är ingen höjdare skall jag tala om för er. Och det blir ju inte bättre av att jag pluggat lite drygt 3 timmar inför den här tentan.

Om jag skriver ett G på tentan imorgon ska jag unna mig rullskidor, stavar och pjäxor! (Damn, det lät dyrt...) "

Idag kom tentaresultatet och tro mig när jag säger att jag blev förvånad, men jag lyckades faktiskt skriva till mig ett VG. Väldigt, väldigt oväntat. Och nu måste jag ju "unna" mig rullskidor och hela köret. Härliga tider! Jag har tydligen mer "meat on the legs" (internt skämt...) nu och kan mer än jag tror...

Är det någon som vet var jag kan köpa rullskidor här i Göteborg? Bra priser och kunnig personal efterfrågas.