torsdag 30 april 2009

Träningsmål i april och nya mål för maj.

Här skrev jag om mina träningsmål i april. Och nu när klockan snart slår maj kan jag konstatera att jag uppnådde målet, men det var på håret.

Det blev exakt 20 mil löpta i april. Eller 200 km, det låter mer. Jag började med mycket distans, övergick till mer långpass och ett par intervallpass. Backintervaller och fartlek har dock uteblivit, men kommer läggas på nu i maj. Eftersom jag har sprungit så mycket nu i april är det faktiskt så att jag har sprungit mer (+ 5,7 km) nu än förra året.

Över 40 timmar träning klarade jag också. I träningsdagboken står det 41:06:40. Så det målet klarade jag också, men det var även det på håret.

TRÄNINGSMÅL MAJ:

Fortsatt fokus på löpträning. 20 mil är ett bra mål i maj också eftersom veckan innan Varvet kommer innehålla en mindre mängd löpning.

Prestera på GöteborgsVarvet (helst slå min tid från förra året).

Total träningstid skall minst vara 35 timmar.

Fortsätta med Bodybalance och S-Functional och införa mer styrketräning (minst 6 pass under maj är målet)

21,5 km (Långpass).

Förut tyckte jag att långpass var det tråkigaste träningspasset inom löpningen, men nu måste jag nästan säga att det är tvärtom. Jag gillar verkligen känslan av att springa på i ett relativt behagligt tempo. Lååångt. När klockan visar över 20 km fylls kroppen av en känsla som säger "grymt jobbat". Idag var det så. Eftersom jag vilade igår hade jag pigga ben redan i början av löpturen och det ingav förtroende att jag skulle orka med 21,5 km idag, vilket jag gjorde utan större problem.

Idag sprang jag runt broarna. Det vill säga först över Älvsborgsbron, längs Södra Älvstranden, över Göta Älvbron och längs Norra Älvstranden och hem. En rätt okey runda. För att få ihop exakt 21,5 km fick jag snurra runt kvarteret två gånger (vad hade jag gjort utan min Garmin Forerunner 305?).

Mellan 14-16 km gjorde jag en fartökning i min tänkta GöteborgsVarvsfart, ungefär 4:40 min/km. Jag lyckades hålla en snitthastighet på 4:41 min/km och med det är jag nöjd. Det kändes rätt ansträngt, men det var ingen omöjlighet.

Distans: 21,50 km
Tid: 01:53:15
Snitt: 5:16 min/km
Snittpuls: 159 bpm
Maxpuls: 181 bpm


Kollade nyss in farsans statistik från hans långpass som han gjorde idag. Han sprang 20,4 km med en snitthastighet på 5:12 min/km. Jag tror att farsgubben blir farligare än någonsin i år...

Åter till mitt pass...

Nerförsbacken från högsta punkten av Älvsborgbron och vidra ner till Röda Sten är välförtjänst. Istället för att svänga vänster (som jag gjorde sist) tog jag åt höger och sprang in åt centrum...
... Och jag var inte ensam idag heller. Det var massor av människor ute och jag fick glada hejarop från flera håll.. "bra tempo, bara två veckor kvar nu..." "hejahejaheja"... "hejheja, ska du springa Varveet?" ...
... Allt gick som på räls tills jag kom till Operan och Älvrummet. Då vred det om i magen...

... vilken tur att jag kunde smita in på jobbet och låna deras toalett, annars vet man aldrig hur det kunde ha gått...

... kvällens andra bro och nu hade solen börjat gå ner på allvar... snart nerför.. snart nerför...

... för att övergå till helt flackt när jag kom till Lindholmsallén. Här har vi nya Sportlife Lindholmen (föredetta nordic club). Kollade in i lokalen och det såg riktigt nice ut...

KY Sports Marketing.

Berglund som skriver den trevliga bloggen Berglund bloggar går en tvåårig KYutbildning och verkar vara riktigt nöjd med den utbildningen. Jag har flera gånger tänkt att det han gör verkar grymt intressant. Jag gillar sport och jag gillar marknadsföring och när jag läser igenom kurserna som ingår i utbildningen inser jag hur bra jag skulle trivas där.

-Sports marketing (grunder)
-Föreningskunskap
-Idrott i samhällsperspektiv
-Marknadskommunikation
-Proffesionell försäljning
-Projektledning inom Sports Markering
-Ekonomi för marknadsförare
-Marknadsföring av upplevelser
-Sports marketing (fördjupning)
-Sports Management
-Strategi och marknadsplanering med fokus på idrott
-och så en himla passa LiA (läranade i arbete) på det...

"KY Sports Marketing är en tvåårig kvalificerad yrkesutbildning med placering i Båstad. Utbildningen startades 2006 för att tillgodose det växande behovet av ledare och medarbetare med specialistkompetens inom sports marketing. Utbildningen leder till jobb som bl a marknadsförare, sponsorsäljare, projektledare och konsult inom idrotten."

Vem skulle inte anställa mig om jag hade en Projektledarexamen från IHM Business School och denna examen på det?

Nåväl, nu anser jag att maten har smält i magen och jag ska bege mig ut för långpass. Dags för shortspremiär!

Långpass istället för intervaller.

Jag är så party. Majoriteten i min ålder gick säkert med 8 öl i en systemetpåse när de lämnade centrum för att sätta sig i någon park. Själv gick jag hem med 8 Swebars som jag ska knapra på efter passen under det här veckoslutet. Glada J i receptionen tittade lite snett på mig och upplyste mig om att Swebars inte är bra (hon käkar minimalt med kolhydrater...). Jag håller inte med (men det är ingen diskussion vi ska ta nu). En vit vecka hade hon också tydligen, men jag hann bara betala mina rabatterade bars fören J fick en leverans alkohol till sig över receptionsdisken. Så var det med den vita veckan. Och om kolhydrater inte är bra, vad är då alkohol :)?

För att komma upp i mitt träningsmål för april måste jag planera om och ta morgondagens långpass idag istället. Just nu laddar jag upp mentalt för att ge mig iväg. Jag måste minst springa 21,5 km för att komma över 200 löpte km den här månaden. Hoppas att känslan är bra i kroppen då jag ger mig iväg, så att rundan blir behaglig och härlig precis som den var sist jag var ut på en långkörare.

Kvällen kommer spenderas framför datorn med examensarbetet. Jag ska hitta på aktiviteter som vi senare kan placera in i ett ganttschema. Det roliga är att jag har noll erfarenhet av det jag ska planera, så det ska bli roligt att anta och flumma fram en lista så får vi se om gruppen håller med eller skrattar åt mig. Egentligen borde jag ha gjort det här för en vecka sedan eller så, men jag är ju bäst på att göra saker i sista minuten. Jag jobbar kanske bäst under press ändå?Ingen sovmorgon imorgon heller. Vi i projektgruppen skall ses kl 11.00 borta åt Örgrytehållet. Eftersom jag alltid bor på fel sida av stan, så får jag kliva upp extra tidigt för att hinna.

Nu ska jag ladda med lite mat och sedan vila i två timmar innan det är dags att ge sig ut i sommarkvällen! Trevlig valborg på er!

onsdag 29 april 2009

GÄSTINLÄGG: Löpning är kul oavsett tid.

Jag springer mellan 10-20 mil per månad. Att milen varierar beror på om jag även tränar inför de olika momenten i Svenska klassiker. Just för stunden medför klassikern att jag försöker träna 9 pass i veckan:

Löpning: 2 x 5-10 km samt 1 x 21 km
Cykel: 3 x 5-6 mil
Simning/crawl): 3 x 1000 meter

Ovanstående är vad jag eftersträvar varje vecka, men kanske inte alltid lyckas med pga att det ibland kan vara svårt att pussla ihop arbete, familjetid och träning.

Löpningen har jag lite av en hatkärlek till. Förstå mig rätt. Jag älskar att springa. MEN… jag är inte speciellt bra på det gällande farten. Jag är mycket uthållig och det känns som att jag egentligen kan springa hur länge som helst, MEN… snabbare blir jag inte.

Det kan kännas frustrerande när jag springer med mina kompisar som var snabbare än mig innan och utvecklar farten ytterligare medan jag rör mig mycket sakta. Jag håller en km/tid på 5:00 min/km när jag tävlade i höstas på halvmaran. Mina kompisar ligger på ca 4:30 min/km. Jag vill ju självklart också springa lika fort och hoppas att jag mirakulöst någon dag skall göra det.

Löpningen är ändå den sport jag finner roligast, mest givande, avslappnande, uppjagad, utmanande och allmänt glad och pigg av. Det är sällan jag känner att det känns segt innan ett pass. Det är således inte bara kilometertiden som skapar välmående även om det skulle vara lite av en bonus.

Men jag verkar inte vara ensam om att finna löpningen som fantastisk. Se bara på GöteborgsVarvet som i år nästan har fått 55.000 personer anmälda från när och fjärran. Världens största halvmara finns i Göteborg!!!

GöteborgsVarvet har blivit en institution som samlar fler och fler deltagare som vill vara med år efter år. Varje Göteborgare känner förmodligen även att GöteborgsVarvet är med på listan: ”Saker jag måste göra under min livstid”.


Skulle dessa personer bara vara med för att ha chans att vinna? Ja – vinna mot sig själva. Visa att de klara ta sig genom distansen. Klara av att matcha eller kanske springa bättre än året innan. Om året innan var 1 h 3 min eller 2 h 39 min spelar ingen roll då löpningen är så ärlig och intelligent att du tävlar mot dig själv. Du själv måste lägga upp en träning som gör dig redo. Du gör allt för att bli det och på tävlingsdagen maj varje år är det upp till bevis hur bra träningen varit.

GöteborgsVarvet har blivit lite av nyårsafton på löparåret, det vill säga den dag då min löparkalender avslutas och börjar på nytt. GöteborgsVarvet har på grund av sin storhet blivit den milstolpe jag har för all min löpträning.


/Jimmy (bloggar på Marathon.se)


Jimmy var en av de drivande personerna bakom att flera hundra löpsugna människor sprang ut en tidig lördagsmorgon och avverkade GöteborgsVarvets premiärbana från 1980. Läs mer här.

Sportlife Lindholmen.

Det är ju där jag bor! Eller i alla fall nästan. Riktigt spännande!

Jag tränar inför GöteborgsVarvet.

... Och jag vet att jag är långt ifrån den enda som gör det. Vi är många som ska springa rekordvarvet i år och vi är många som kommer känna oss stolta när den 16:e maj är avklarad. Antingen har ett personligt rekord slagits eller så är glädjen och inspirationen över att delta tillräckligt för att känna sig stolt. Jag är långt ifrån den enda som bloggar om min träning inför GöteborgsVarvet.

Eftersom jag är en stolt blogg- och löparnörd som gör min projektledarpraktik på just GöteborgsVarvet kom jag på den briljanta idén att det borde finnas en fin banner som vi bloggare stolt kan visa upp på våra bloggar.



GÖR DU?

Gör som jag och lägg till bannern på din blogg och tipsa gärna dina läsare om att det är helt okey för dem att ladda ner bilden och lägga upp den på deras bloggar också. Här publiceras bilden för första gången.

Lycka till med träningen!

måndag 27 april 2009

Segt löppass och kreativitet framför laptopen.

Jag försökte hålla tillbaka lite på RPMpasset, men jag drogs med i racet kan man säga och körde stenhårt i låt 5 och 7. Speciellt i 7:an där det är svårt att ta det lugnt.

Efter passet hade jag planerat in distanslöpning på löpbandet. Bytte snabbt om till löparskor och stack ut i gymmet. Det var varmt, kvavt och mycket folk. Inte speciellt löparvänligt. Jag tog det enda lediga löplandet närmast en spegel och spegelbilden spädde bara på känslan av att allt kändes tungt, ansträngt och inte speciellt roligt där på bandet. Planen var att hålla 5:15 min/km, men de sista 10 min (av 30 min) var jag tvungen att sakta ner då det kändes alldeles för segt och ansträngande. Jag fick verkligen plåga mig de sista minuterna och var beredd att fuska och hoppa av bandet tidigare.

Tur att jag uthärdade tristessen i värmen och skramlade ihop 5,6 km. Nu fattas det bara 21,5 km och ett av mina träningsmål för april är uppnådda. Det vill säga 200 löpta kilometrar. Och drygt 2 timmar till att komma upp i 40 träningstimmar. Jag fixar det!

Det finns en thairestaurang granne med Backaplansgymmet som serverar helt okey mat. Tog med mig en take away för billiga 59 kr.


Imorgon ska jag visst morgonjogga, men efter kvällens känsla väljer jag att planera om. Om kroppen säger nej, så kan det vara smart att lyssna på den. Jag ska ändå till kontoret rätt tidigt imorgon och det skulle ju innebära att jag skulle behöva kliva upp mitt i natten och det är jag inte upplagd för direkt.
Nu ska jag fixa och mixa med mitt nya Cykel60 som det är release för imorgon. Syftet är att utmana sig själv (såklart!), men också hitta ett skönt "flow". Det är nästan det som är syftet, att hitta ett flöde av energi där det känns ansträngt, men samtidigt behagligt. Det ska flyta helt enkelt. Jag har kommit på ett upplägg som jag tror kan bli bra. Det låter bra så här framför laptopen iaf när jag mixar och grejar här och nu. Det kommer bli större variation på musiken denna gång. Allt från tuff tvserie-signaturmelodi-hårdrock till en trallande popflicka. Sen är det mycket "Riversound" där emellan såklart. Och som alltid så säger en del av texterna en hel del om det jag vill förmedla.
Litet smakprov...
"Lets Go..... All eyes on me in the centre of the ring just like a circus.. Dont stand there watching me, follow me show me what you can do... Everybody let go...... Just beeee....Goo heavy gooo.... And I ran, I ran so far away...You spinn ... round ... round....Its all about selfcontrol"

Sportlife Odenplan.

"Grattis Odenplan, snart kommer Sportlife till er"

söndag 26 april 2009

8,8 km (500 m intervaller).

Med lite mer kunskaper om hur kroppen fungerar vid fysisk aktivetet begav jag mig ut på veckans sista träningspass. Den här veckan har jag faktiskt fullföljt veckoplanering till fullo, så därmed ger jag mig själv en extra guldstjärna. Jag ser fram emot nästa vecka som går i löpningens tecken.

Här nedan är kvällens pass. Behaglig uppvärmning och sedan 6 st intervaller a´500 m med ca 2 min ståvila mellan varje intervall. För den som är intresserad kan man se skillnaden från förra söndagen då jag också sprang "femhundringar". Idag var vinden mer gynnsam och trots det långa passet igår kändes benen på g. Intervall 1, 3 och 5 sprangs i svagtsvagt nerförslut och resterande intervaller sprang således i svagtsvagt motlut, vilket syns på kmtiderna (undantag den första intervallen...) En orsak till att intervallerna gick lite lättare idag beror med stor sannolikhet på att jag använde mig av ståvila istället för joggvila under dagens pass.

Uppjogg
3,00 km - 5,29 min/km

Repetition 1 - 500 m, 3,58 min/km (164 bpm)
Repetition 2 -500 m, 3,54 min/km (169 bpm)
Repetition 3 - 500 m, 3,48 min/km (168 bpm)
Repetition 4- 500 m, 4,06 min/km (167 bpm)
Repetition 5 - 500 m, 3,58 min/km (168 bpm)
Repetition 6 - 500 m, 4,14 min/km (165 bpm)

Nerjogg
2,80 km - 5,42 min/km

Distans: 8,80 km
Tid: 00:44:24
Snitt: 5:03 min/km
Snittpuls: 154 bpm
Maxpuls: 186 bpm


Jag har inte fått gjort det jag hade behövt göra i helg. Det betyder att jag kommer ha ännu mer att göra nästa vecka. Åh vad roligt...

Test: Craft Performance Run Tee.

Jag och några andra träningsbloggare har fått i uppdrag att utvärdera Crafts sport- och träningskläder. Vi testar olika plagg varje vecka och denna vecka testar vi testat en funktionstshirt ur Running-kollektionen. Vi har testat plaggen utifrån design, funktion och komfort.

Träning: Jag har testat den nyaste versionen av Craft Performance Run Tee och jag har sprungit både inom- och utomhus. Jag har också kört spinning och annan gruppträning i den. Det här faktiskt "tredje generationen" av Performance Run Tee som jag har i min garderob. Redan nu kan jag avslöja att det är min absoluta favoritfunktionstshirt och jag skulle tro att jag har 6-7 st i min ägo.
Design: Färgen är black/platinum och den har de traditionella "Craftsömmarna". Jag gillar som sagt enkelheten i Crafts kläder och jag ska faktiskt slå till på den orangea i samma modell inom en snar framtid. Den finns i 7 st olika färger.

Funktion: Den fyller sin funktion, då den känns luftig och släpper både in svalkande luft, men släpper också ut värme på ett ypperligt sätt. Den ventilerar bra helt enkelt.
Komfort: Här har vi den största orsaken till varför den här modellen har blivit en favorit. Den är så otroligt skön, lätt och följsam och modellen sitter bra utan att vara tight.

Funderar du på att köpa en ny träningstshirt så tycker jag helt klart att du ska lägga pengarna på den här modellen. Du hittar den bland annat på Intersport, Team Sportia, Löplabbet och Femmans Sport. Även om den heter Craft Performance Run Tee, så lämpar den sig minst lika bra till andra fysiska aktiviteter som kräver en träningstshirt av yppersta kvalitet.

Vill du veta vad de övriga i testpanelen tyckte? Kika hos Karin, Sara, Terese eller Sofia.

Så här tyckte jag om:


Nästa vecka fortsätter testet!

Sportlifeskolan är över för den här gången.

Då var andra och sista dagen på grundutbildningen avklarad. Jag har lärt mig lite nya saker, men framför allt har jag fått det bekräftat att jag tycker att det här med träning och hälsa är så himla roligt. Jag vill läsa fler kurser! Nu ska jag ut och springa intervaller och utmana min anaeroba tröskel...

lördag 25 april 2009

25 km (Långpass).

Vilken perfekt kväll!

För 1,5 timme sedan kom jag hem från en av årets absolut härligaste löpturer. Idag stämde allting. Benen pinnade på helt smärtfritt, pulsen var stabil och lagomt ansträngd och vädret var helt perfekt. Långpass stog på schemat och långpass blev det.

Jag improviserade fram en väldigt fin runda som gick över Älvsborgsbron - via Röda Sten och Nya Varvet - till Långedrag och Saltholmen. Och tillbaka ungefär samma väg förutom omvägen via Eriksberg för att få ihop 25 km.
Jag upplevde aldrig att energin tog slut och orken fanns alltid där. Hastigheten var till och från rätt hög för att vara långpass, men känslan var ju så bra så jag drog på lite extra. Rundan innehöll en hel del motlut, vilket tiden visar även om det inte är någon dålig långpasshastighet för mig.
Distans: 25,00 km
Tid: 02:20:10
Snitt: 5:36 min/km
Snittpuls: 153 bpm
Maxpuls: 174 bpm
0-5 km: 5:31 min/km (152 bpm)
5-10 km: 5:38 min/km (156 bpm)
10-15 km: 5:35 min/km (152 bpm)
15-20 km: 5:47 min/km (153 bpm)
20-25 km: 5:40 min/km (157 bpm)
Utomhus springer jag inte en meter utan min följeslagare. Eller är det jag som är följeslagaren?
Älvsborgsbron är tuffare från Hisingssidan i riktning mot Majorna. Skönt att Varvet går från andra hållet!
Inte ett moln och strålande sol. Jag klagade inte.
Framme vid Saltholmen och solen hade börjat gå ner...
Min bloggcoach påstår att man måste publicera posebilder på sig själv. Här passade jag på att dricka lite Enervit sportdryck och stretcha lite innan jag vände tillbaka...
Tillbaka vid Röda Sten och nu är solen snart nere. Snacka om att det var mycket folk och bra stämning i området. Kändes som en lyckad sommarkväll. Ni kanske tror att jag var den enda löparen ute ikväll? Icket. Bara över Älvsborgsbron mötte jag 10 löpare (!). Och alla vi vet ju varför halva Göteborg är ute och springer som tokar just nu...
Eriksberg... "Här hade jag kunnat tänka mig att bo", som jag brukar säga titt som tätt.
Då hade jag haft nära till River Café, som tydligen ska vara rätt bra enligt Uteätarna.

Nu har jag druckit mer sportdryck, en Gainomax Hallon och ätit en tacopastasallad. Jag är dödstrött och ska sova nu så jag orkar med morgondagens utbildning.

Från och med nu kan ni få följa med!

I och med att min gamla SonyEricsson mobiltelefon valde att dö, så köpte jag en grym LG med touchscreen, 5 megapixelkamera med blixt och många andra funktioner. Den är inte speciellt löparvänlig om man säger så. Det är inte så att jag vill sätta den i fickan och låta den ustå för diverse fukt. Men i veckan fick jag med mig hem en prototyp på ett mobil/ipodfodral i ett material som liknar det som våtdräkter är sydda av. Jag skulle tro att den skyddar mobilen från fukt. Jag gör ett test ikväll, så kan ni få se några snapshots från långrundan.

Anatomi- & Fysiologiutbildning.

I helgen går jag en grundutbildning i anatomi och fysiologi. Känner mig lite trött efter en intensiv dag med massor av information, men samtidigt som det känns som väldigt mycket på en gång så är det otroligt intressant. Det här är kanske något som jag i framtiden vill fördjupa mig i?


Och nej jag är faktiskt inte bitter för att jag har varit instängd i en gruppträninssal hela dagen. Det är faktiskt sant, för på Sportlife skiner alltid solen. GP.se påstår att det är 20 grader varmt ute just nu. Och det är ju perfekt då jag ska ut och springa långpass om en timme eller så. Min ipod och puls/gpsklocka måste bara laddas först. Fortsätter att fördriva tid på när man grymma klasskompis håller på att spela sitt Sävehof till SMhandbollsfinal.

fredag 24 april 2009

Träningsplanering v 18:

Ett träningstips!


Börja planera in kommande veckas träning. När de planerade passen blir gjorda och du mentalt bockar av avklarade pass kommer det kännas extra motiverande och bra för dig själv. Men planera efter dina personliga förutsättningar och mål och inte efter någon annan person förutsättningar och mål.

Som ni märker har jag mest fokus på löpning just nu, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på mitt mål.

Måndag: RPM och Löpning (Distans) på Sportlife Backaplan

Tisdag: Morgonjogg + Cykel 60 och ev Bodybalance på Sportlife City Domkyrkan

Onsdag: Vila

Torsdag: Löpning (Intervaller)

Fredag: Löpning (Långpass)

Lördag: Löpning (Återhämtningspass)

Söndag: Morgonjogg + Löpning (Backintervaller)

torsdag 23 april 2009

Plan B?

Idag var det ingen höjdardag på Frölundagymmet. För det första fick jag och mina kollegor nöja oss med halvfulla klasser. Eller jag kom inte ens upp i det, så dålig uppslutningen var det ikväll. Innan passet var jag i valet och kvalet vilket upplägg som jag skulle köra. Lyssnade igenom några skivor och då valde cdspelaren att spotta ut skivorna mitt i allt. Redan där blev jag lite orolig. Skulle samma sak hända under passet?

När väl passet började så hann vi cykla nästan hela uppvärmningen innan skivan hoppade ut och det blev knäpptyst i salen. Jag försökte starta om skivan, men den kom ut igen. (PANIK!!) Sånt där får bara inte hända. Jag testade med en nybränd skiva. Samma sak. (STRESS!!). Jag bad klassen fortsätta cykla, halvsprang med mina cykelboots ner till repan för att hämta världens största portabla stereoanläggning. Eller inte. Men denna plan B fick duga tänkte jag just då. Att låta deltagarna gå hem utan att få sitt pass vore ju ett misslyckande om något?
Istället smäller jag upp alternativet bredvid mig och sätter igång skivan igen. Den fungerar (Puh!). Men ljudet som kom ut var pinsamt. Jag höjde och det blev bara skrän, så jag var tvungen att sänka lite till. Eftersom musiken var så pinsamt låg tänkte jag först köra utan headset, men efter ett litet försök blev det alldeles för platt med både tyst musik och tyst röst, så jag valde att köra med headsetet på i alla fall. Här kände jag mig rätt uppgiven och vill bara gå hem, men jag försökte anstränga mig och använda rösten, men jag är inte nöjd med resultatet. Det blev bara platt och tråkigt. En tjej reste sig och gick när jag kom tillbaka med ministereon. Jag förstår henne. Hur kul är det att köra spinning med musik som kommer från leksaksstereo? Deltagarna som stannade kvar fick i alla fall en applåd för att dom var kvar hela passet.

Efter passet utförde jag löppasset på bandet som jag hade planerat. Det kändes inte så inspirerande efter det misslyckade cykelpasset. Men jag genomförde det. Ställde in bandet på 5 min/km och sprang 20 min i den hastigheten, ökade sedan upp till 4:30 min/km och sprang 3 min följt av 2 avslutande snabba min i 4:15 min/km tempo. De sista 5 min sprangs i 5 min/km tempo.

Imorgon har jag välförtjänt vila från allt vad träning heter. På lördag skall det springas långpass efter anatomi- och fysiologiutbildningen!

Tidningen Varvet.

Det märks att världens största halvmaraton snart kommer arrangeras i Göteborg. Organisationen bakom evenemanget varvar upp och viktiga punkter gås igenom ett extra varv för att säkerställa att allt kommer bli lyckat under genomförandet. Jag antar att min känsla kommer vara lite annorlunda när jag springer loppet i år om man jämför med tidigare år. Förra året var jag enormt stolt över min prestation. I år är jag förhoppningsvis lika stolt, men antagligen också glad för att jag fått hjälpa till med förberedelserna inför GöteborgsVarvshelgen. Valet av praktikplats hade inte kunnat vara bättre. Hälsa, träning, tävling, evenemang, event och folkfester. Det är inom dessa områden som jag vill driva projekt i framtiden.

Alla löpare kommer inom en snar framtid få hem det nya numret av GöteborgsVarvets egna tidning som heter Varvet. Jag har läst den från start till mål och jag måste säga att det nya numret innehåller riktigt intressant och inspirerande läsning.

Ja, det går att ladda upp inför Varvet i soffan!

onsdag 22 april 2009

Promeo - Svennebanan.

Alltså.... Det finns risk att jag tycker att den här låten är bra. Jag vet inte om det är okey...

Träningsinspiration.


Rätt omöjligt att missa en av Sportlifes instruktörsstjärnor i ny Fitness Magazine va? Men du kommer väl ihåg var du läste först om denna blivande konventstjärna? Jo, i min blogg såklart. Om du missade hennes gästinlägg så hittar du det här. Apropå nya Fitness Magazine. Sportlife Kungälv Rollsbo är månadens anläggning och en instruktör från samma anläggning blev utsedd till månadens instruktör. Rätt mycket Sportlife i nya numret med andra ord. Kul!

(Och ja, jag har köpt 3 träningstidningar på 2 dagar och den träningsinspiration man får är helt klart värt drygt 180 kr, även för en student.)

Jag ska faktiskt sova nu. Känner mig helt trött efter en lång dag som började tiidigt. Mötte upp Sara utanför hennes hotell strax efter 06.00. Sedan blev det 45 minuter spinning. Praktik och dagen avslutades med att jag instruerade RPM på Exclusive. Det var en väldigt liten skara på 8 personer som ville vara med idag. Konkurrensen om deltagarna var stenhård ikväll. Den spralliga "stjärnan i fyrfärg" rev av ett tufft combatpass i ena salen och den redan etablerade konventpresentatören Jo, guidade hennes deltagare genom ett mer stillsamt Bodybalancepass. Man kan väl säga att dessa två tjejer gick segrande ur striden och River fick se sig fett besegrad. Men jag är inte ledsen för det för jag hade ju nästintill full klass igår, så det jämnar ju ut sig.

Nä, nu måste jag sova. Ska vara med på ett möte med en eventbyrå imorgon och sådant är ju alltid intressant, så jag ska vara utvilad så att jag kan snappa upp så mycket som möjligt.

Och ni... nu är vi nästan halvvägs in i denna träningsvecka. Kör hårt!

GÄSTINLÄGG: Motivation är inget man får – motivation förtjänar man.

När River bad mig gästblogga blev jag såklart smickrad. Men samtidigt fick jag en släng av prestationsångest. Jag är ju journalist till vardags och har bloggat ända sedan 2005, så att skriva på beställning är såklart inget större problem. Men nu ville jag ju imponera på en ny bloggläsarskara och då gäller det ju att skriva något riktigt smart och inspirerande ... Jag skulle kunna skriva om min stora passion styrketräning. Eller om min träning inför triatlonloppet. Om hur träningsprylgalen jag är. Om hur jag brinner för ekologisk mat och om hur hälsa för mig är så mycket mer än att räkna kalorier och svettas på gym. Men efter några dagars funderande kom jag på att jag nog ville skriva om motivation. För det är ju det som är viktigast. Utan motivation ingen träning. Utan motivation ingen träningsglädje. Hela idén med mina artiklar, min blogg och mitt yrke som PT är ju att informera, inspirera och framför allt motivera.

Men för att kunna få ordning på sin motivation måste man först veta vad motivation verkligen är och var den kommer ifrån. En del verkar nämligen tro att det är något man bara får som ett brev på posten och att en del människor är födda med en större dos motivation. Men så här är det: Motivation är inget man får – motivation förtjänar man. Ingen är supermotiverad och tycker att allt är skitkul hela tiden. Även de som tävlar på elitnivå har dagar då de hellre vill ligga kvar i sängen. Vi har alla stunder då vi känner efter för mycket och försöker komma på en bra ursäkt till varför vi inte behöver träna just idag. Dagar då vi missbrukar frasen ”man måste lyssna på kroppen” men i själv verket lyssnar på knoppen och inte alls kroppen. Men brist på motivation som skäl till att man inte tränar är en bortförklaring som inte håller. Det är när du sätter igång och tränar, när du börjar se resultat av ditt slit, ja det är först då som motivationen kommer. Sen gäller det såklart att vara mentalt förberedd de dagar motivationen känns som bortblåst. Och detta är en sak du kan öva upp.

Jag brukar göra som så att under de pass då benen går som trumpinnar, då jag är starkast i världen och orken aldrig tar slut, försöker jag att spara den känslan i minnet som en inre målbild. Som en liten ”film” som jag sedan kan ta fram och spela upp vid behov. Det kanske låter lite flummigt men det funkar. Varje gång jag vinner över min ”inre latmask” blir den svagare och svagare. Och det blir lättare att ta sig i kragen nästa gång motivationen tryter. Men även jag som träningstok och personlig tränare råkar ut av total motivationstorka ibland. Mitt bästa motivations-lurartrick är att jag byter om till träningskläder och säger till mig själv att jag bara behöver träna i tio minuter. Känns det fortfarande lika tungt efter tio minuter så får jag gå hem. Och jag kan säga att än så länge har det inte hänt en enda gång att jag gett upp och gått hem. För det jobbigaste men mest påfrestande för motivationen är ju just det där att snöra på sig träningsskorna och ta sig ut genom dörren. När man väl är där på gymmet eller i löparspåret är det ju no problemas.


/
Petra Axlund
www.metrobloggen.se/sportyspice
www.swedishstrength.com

tisdag 21 april 2009

Tisdagsrutinen.

Jotack, jag har återigen den där lustiga träningsvärken som sitter djuuupt in efter gårdagens funktionella pass...

Idag var det sista gången som vi körde de kända backintervallerna på passet. Så nu har jag press på mig att göra ett minst lika bra pass till nästa tisdag. Det var fullt enligt bokningen med en på kö, men när passet började var det två lediga cyklar. Min Västtrafikkollega var där igen, P (instruktören som kör S-Functional) var där igen och hade dessutom dragit med sig en gammal träningskompis. Många andra kända ansikten och några nya. Kul att folk vågar testa nya pass och nya instruktörer.

En tjej som var med på gårdagens S-Functional på Ullevigymmet sade då att hon tyckte att mina pass "är sjukt jobbiga". Det var nog inte menat som något positivt, tror jag, men jag väljer att ta det positivt. Mina pass är sjukt jobbiga, om man vill utmana och göra det sjukt jobbigt. Och ett jobbigt pass är ett bra pass, enligt mig.

En stor utmaning för mig vore att göra ett "mindpass". Stammisarna som är vana att pressa upp pulsen till nya höjder skulle nog bli väldigt förvånade. Kanske något jag borde koka ihop för att överaska?

Efter lite vila i soffan i instruktörsrummet var det dags för Bodybalance för proffsiga L. Så otroligt skönt att sträcka ut, även om jag kände mig som ett knubbigt kylskåp med all träningsvärk. Jag hade också lite svårt att koppla av i dagens avslutande avslappning, då tankarna flög åt höger och åt vänster. Men jag säger det igen. Dom där få minuterna på slutet är fantastiska. Jag hade kunnat ligga där på golvet hela passet och lyssna på instruktörens lugnande röst och gå därifrån starkare än när jag kom. Så om Les Mills höjdare borta i Nya Zeeland läser här (troooligt, som vi hade sagt på "Multi", mitt gamla jobb) så önskar sig River att den plågsamma pilateslåten (tänk att köra pilates i 1 timma, fyfan!) försvinner all världens väg och att det finns mer tid till nedvarvning och "ligga-på-golvet-som-en-död-säl-övning".

Nu måste jag sova då jag och träningsglädjen herself ska gästa orienterarens pass tidigt imorgon.
På eftermiddagen instruerar jag en RPMklass på Exclusive. Det ska bli grymt att få instruera det igen! Låt nr 7 it is, YES!

måndag 20 april 2009

S-Functional på Sportlife Ullevi.

Det är drygt 3 veckor sedan som jag tränade Functional Moves på Sportlife Konventet. Så här tyckte jag då...

Den nya, lilla och fräscha expressanläggningen i nya Gamla Ullevi är först ut att erbjuda S-Functional. Ett träningskoncept som är baserat/utgår på övningar från Functional Moves. Vi var inte så många i den stora gruppträningssalen (Den tar faktiskt 50 personer). Men för mig spelade det inte så stor roll. Jag hade fullt upp att öva upp min funktionella styrka genom att belasta kroppen med 5kilosskivan åt alla håll och kanter. Mellan passets 3 block var det intensiva och sjukt jobbiga intervallkonditionsblock. Min puls rusade rakt upp och om jag ska vara ärlig så svartnade det nästan för ögonen. Vilan efter den intensiva intervallen var überkort och det var bara att försöka återhämta sig så snabbt som möjligt samtidigt som jag hade fullt upp att hitta balansen i den nya övningen.

Jag gillar skarpt den här träningen och den ska bli ett givet inslag i min träning då jag har möjlighet att deltaga. Jag skulle tro att denna träning gör att muskler som använts i löpning stabileras och stärks, vilket borde göra att löpningen kommer gå bättre tack vare denna träningsform. Får se om jag kommer ha lika sjuk träningsvärk imorgon som jag hade efter konventet. Då kunde jag knappt sätta mig ner utan att ta hjälp av händerna.

S-Functional rekommenderas!

Test: Craft Pro Zero Extreme Crewneck.

Nu är testet av Crafts träningskläder igång igen!

Jag och några andra träningsbloggare har fått i uppdrag att utvärdera Crafts sport- och träningskläder. Vi testar olika plagg varje vecka och denna vecka testar vi lager 1, underställströjor.Vi har testat plaggen utifrån design, funktion och komfort.

"Pro Zero skapar ett optimalt mikroklimat för extrem uthållighet i medelkalla till kalla temperaturer. Plaggen är tillverkade av ett material bestående av kanalstickade polyesterfibrer med luftkanaler i strukturen som effektivt leder bort fukt och överskottsvärme från huden. Pro Zero är det mest använda baslagret för fukttransport vid hård träning och tävling."
Träning: Sedan jag hämtade ut paketet för lite drygt en månad sedan har jag faktiskt använt denna underställströja till varje löppass, som krävt en långärmad underställströja.

Design: Underställströjan är i färgen Silver/Gold. Eller ljusgrå med guldsömmar och detaljer. Jag har dessa underställsbyxor sedan tidigare i Black/Lava och hade jag köpt tröjan själv i butik hade jag direkt tagit den svarta varianten. Det är ingen nyhet att jag gillar svarta träningskläder. Däremot tycker jag att den silvriga varianten är snygg och guldsömmarna och detaljerna gör att den känns lite annorlunda om man jämför med andra underställströjor för killar. Det finns alldeles för mycket svarta och marinblå underställ för killar. Jag tycker designen med sin enkelhet är snygg. Jag gillar de traditionella "Craftsömmarna".

Funktion: Trots att temperaturen som kallast har varit ett par minusgrader har jag inte frusit i början av rundan med denna tröja. Om man vänder på det har jag inte kännt mig varm av tröjan vid varmare klimat. Det här kan troligtvis vara den bästa underställströja som jag någonsin haft i min ägo. Visst andas den och känns sval, men efter ett löparpass är den blöt (jag svettas rätt mycket när jag tränar), men det är inget som känns under passet.


Komfort: Ultratunn, lätt och skönt material, som sitter tight mot kroppen. Precis som jag tycker att en underställströja ska vara. Sömmarna skaver inte och den är helt klart komfortabel att träna i.

Jag kan verkligen rekommendera både Pro Zero Extreme Crewneck och tillhörande Pro Zero Extreme Underpants.

Vill du veta vad de övriga i testpanelen tyckte? Kika hos Karin, Sara, Terese eller Sofia.

Så här tyckte jag om:


Nästa vecka fortsätter testet!

6 km (Distans innan frukost).

Då var den här träningsveckan igång. Veckorna går alldeles för fort och jag känner att jag inte riktigt hinner med. Jag hade behövt ta "spinningledigt" och vicka bort ett par pass innan Varvet för att få in mer "lediga" dagar för vila och löpträning. Som det är nu är det svårt att hitta dagar för vila när jag har 3 cykelpass per vecka.

Dagens runda innan avklarades smärtfritt rent pulsmässigt. Snitthastighet på 5:33 min/km och en medelpuls på 143 bpm. Rent ansträngningsmässigt hade jag kunnat springa lite snabbare utan problem om det inte vore för mina underben som känns ömma och inte så roliga.

Nu ska jag käka frukost och duscha.

Projektledarpraktikperiod 2 börjar idag. Ska det bli roligt eller ska det bli roligt?

söndag 19 april 2009

Träningsplanering v 17:

Måndag: Morgonjogg + S-Functional på Sportlife Ullevi

Tisdag: Cykel60 och Bodybalance på Sportlife City

Onsdag: Cykel45 på Sportlife City + RPM på Sportlife Exclusive

Torsdag: Cykel45 och Löpning (Distans) på Sportlife Frölunda

Fredag: Vila

Lördag: Löpning (Långpass)

Söndag: Löpning (Intervall) eller ev Bodypump på Sportlife Stigs Center

På lördag och söndag går jag en tvådagars Anatomi- och Fysiologiutbildning via Sportlife.

Bodypump69 på Sportlife Stigs Center.

The overall objective of a BODYPUMP™ class is to improve strength and endurance in the major muscle groups and, in doing so, burn calories.


Det är faktiskt bara andra gången som jag besöker Sportlife Stigs Center. Första gången var 3/5 förra året då jag instruerade min andra cykelklass någonsin. Efter det har det aldrig blivit att jag tagit mig dit. De vickklasser som erbjudits har aldrig passat mig och gymmets position ute vid Stigs Center på Hisingen är lite knepig att ta sig till utan bil. Även om det går bussar dit från Backaplan och Centrum så blir det en fet omväg om jag ska träna där. Inget fel på stället, lokalerna är toppenfräscha! Men när instruktören herself hämtar upp en utanför lägenheten ligger gymmet helt plötsligt bara 5 minuter bort.

Den stora gruppträningssalen var minst sagt stor. Jag vet inte hur många som får plats där inne, men en bit över 50 personer skulle jag tro. Det är min bräda utan matta som ni ser strategiskt placerad rätt långt fram. Detta av två orsaker. Så att jag kunde se när musklerna dansar under huden (eller nått) och för att kunna se Carros tvärsäkra instruktioner bättre.

Passet gick riktigt bra och jag lade på lite mer i vissa muskelgrupper. Det var framför allt i biceps som det skakade på bra. I benböj klarar jag myycket mer än de 17 kg som jag hade på stången, men för att spara lite ben till löpningen håller jag igen lite på benlåtarna.

Min favoritövning i Bodypump69 är nog då i tricepslåten när man överger stången, sätter sig på stepbrädan med benen i kors och går över till en viktplatta och jobbar bakom huvudet,ryggen och upp ovanför huvudet med armbågarna rakt fram.

Nu ska jag planera nästa veckas träning!
Hur ser din träningsvecka ut?

10,6 km (500 m intervaller).

Ni ska veta att det var segt att komma ut tidigare idag och göra det inplanerade intervallpasset. Om jag ska vara ärlig tycker jag att löpintervaller är halvtråkigt (och sjukt jobbigt). I cykelsalen älskar jag intervaller, men när det kommer till löpträning är det något helt annat. Men jag vet om intervallernes betydelse för löparformen, så man kan säga att det bara är att bita ihop och slutföra passen så bra det går.

När jag kom ut blåste det storm eller nått. Benen kändes lite halvsega och det tog drygt 2,5 km in i uppjoggen innan jag kände mig igång och redo att börja kuta "femhundringar". Planen var att genomföra 6 st 500 m med 300 m joggvila efter varje.

Uppjogg
3,00 km - 5,36 min/km

Repetition 1 - 500 m, 4,18 min/km (157 bpm)
Repetition 2 - 500 m, 4,10 min/km (166 bpm)
Repetition 3 - 500 m, 4,14 min/km (169 bpm)
Repetition 4 - 500 m, 4,28 min/km (167 bpm)
Repetition 5 - 500 m, 4,18 min/km (168 bpm)
Repetition 6 - 500 m, 4,06 min/km (168 bpm)

Nerjogg

2,80 km - 5,27 min/km

Distans: 10,60 km
Tid: 00:55:49
Snitt: 5:16 min/km
Snittpuls: 152
Maxpuls: 177


Jag fick aldrig in något flyt i intervallerna utan det kändes klumpigt, tungt och inte speciellt bra rent löpteknikmässigt. Det kändes urjobbigt, jag flämtade hostade, snorade (jävla pollen!) och tjippade efter andan och längtade alltid efter den lugna efterföljande "trehundringen".

När jag studerar pulsklockans statistik efteråt, så förvånas jag över den relativt låga (för mig) snittpulsen i intervallerna. Känslan var en helt annan. Nu kommer jag inte riktigt ihåg var jag brukar ligga när jag kör "femhundringar", men det ser lågt ut på pappret. Rent tidsmässigt är jag rätt nöjd med vad jag mäktade med. Det syns också vilken intervall som gick bäst och där jag hittade flytet. Om man springer den sista intervallen snabbast av alla tyder det väl på att jag hade mycket mer att ge egentligen? Visst?

Då var det första löpintervallpasset avklarat för det här året. Nu är det bara att köra på! Jag ska börja käka allergimedicin from ikväll, så att jag överlever allt pollen som kommer nu. Träningen kommer bli lite lidande, det blir den alltid, men det går ju iaf att försöka underlätta det litegrann.

Nu ska jag käka upp min lunchmiddag och vänta på att Carro ska komma och hämta mig. Jag ska vara med på hennes Bodypump ute på "Stigan" idag.

fredag 17 april 2009

20 km (Långpass).

Här kommer ett kort inlägg om ett långt pass.

Perfekt vårväder.
Älvsborgsbron och Majorna.
Vid 7 km, in på GöteborgsVarvskontoret och sade hej.
Slottsskogen (Säldammsbacken!).
Genom Haga och centrum.
Götaälvbron.
Norra älvstranden.
Hemma.

Ett härligt långpass på 20 km. Snitthastighet på 5:32 min/km och snittpuls på 153 bpm. Rätt stabilt.

torsdag 16 april 2009

Min dag.

Jag skippade morgonjoggen då jag var alldeles för trött för att orka ta mig ut och ställde fram klockan en timma. Den extra timmen gav nog inte speciellt mycket då jag var minst lika trött när jag vaknade för andra gången.

Tiden i skolan gick snabbt. Gruppen var effektivare än någonsin och vi avklarade dagens arbete med finess och avslutade med en snabb lunch innan vi gick åt olika håll. Imorgon sluter vi upp igen för att grilla! På ett spontant och trevligt sätt umgicks jag med Frank, min nya favoritkompis och big mama.

Efter en megafika var det dags för cykelpass ute i Frölunda. Var lite halvseg efter en lång dag i rörelse, men försökte att tagga igång. Det gick sådär. Jag hade ingen bra dag idag om jag ska vara ärlig. Till råga på allt valde jag att köra ett ca 1 år gammalt pass. Vissa låtar (som jag iof visste var med) var ju rent ut sagt pinsamma att spela upp. Jag menar... Amy Diamond?!!?! Vad ska de fyra deltagarna som testade mitt pass för första gången tänka? Resten av deltagarna har ju upplevt andra pass, men var jag tvungen att välja den där skiten? Förhoppningsvis tycker de fyra ny att Amy är göllig.

Nu drar jag täcker över mig och laddar om inför imorgon. Då ska det springas långt och grillas som sagt. Alkoholen avstår jag ifrån. Det är svårt att hitta formen som det är just nu (även om jag hoppas) och massa alkohol ska inte försvåra det.

Godnatt.

onsdag 15 april 2009

4,4 km (Återhämtningsjogg).

Idag är det vilodag. När dagens alla uppdrag var avklarade och när jag landat ett tag i lägenheten, så begav jag mig ut på en lugn, väldigt lugn återhämtningsjogg. Med en snittpuls på låga 130 bpm (ca 63 % av maxpuls) och en snitthastighet på 6:13 min/km kändes det väldigt bekvämt att jogga runt den lilla improviserade rundan. Vid muskelarbete av den typ som löpning utgör ökar blodcirkulationen med upp till 5-6 gånger.*

Veckoplaneringen följs fortfarande slaviskt utan några som helst problem. Imorgon blir det dubbelpass. Innan frukost och projektgruppsmötet ska jag springa en runda och på kvällen ska jag instruera torsdagspasset på Sportlife Frölunda. Min plan är dock att personligen ta det lite lugnare imorgon för att samla krafter till fredagens långa långpass. Då ska det knarkas kilometrar igen!

Nu kan man väl säga att det bara är en månad kvar. Formen kommer förbättras, det är jag säker på. Nu lägger jag in mer kvalité i träningen och hälsan känns bra. Förhoppningsvis kan jag springa bort ett par kilon också för att löpningen ska gå ännu lättare. Jag känner mig frisk och kry och än har inte de stora pollenallergibesvären börjat. Snart blir det att börja knapra piller.

Jag har dock en konstig "böld" bakom örat som sitter innanför huden på kanten av skallbenskanten (eller vad man ska kalla den) som man känner bakom örat. Den är stor som en halv femkrona, stenhård och är öm. Antagligen är det bara en lymfkörtel (som sitter ovanligt högt upp?) som är väldigt svullen eller så är det något annat. Att titta på Diagnos Okänd på Tv3 gör ju inte att det känns bättre bakom örat. Jag får för mig att det kryper på vänstersidan. Då vet ni...

*Källa: Runner´s Stora Löparboken.

GÄSTINLÄGG: Sanningen om den övermänskliga förmågan att prata.

Ja alltså under ett intensivt träningspass...

Jag har själv tänkt samma sak och minns tydligt första gången jag var på ett corepass. Det kändes under vissa övningar som om någon vred om i min mage med typ en högaffel. Och just då när det är var som jävligast så sitter instruktören helt coolt i korrekt ställning och ger fortsatta instruktioner och klämmiga kommentarer. Jag tänkte för mej själv, den människan måste vara övermänsklig. Hur kan hon över huvudtaget prata under tiden vi gör de här övningarna!? Det var innan jag själv blev instruktör. Nu är det jag som med jämna mellanrum får frågan från förvånade/imponerade deltagare. Hur sjutton klarar du att att prata samtidigt som vi cyklar? Ni instruktörer måste ha kondition som en elitidrottare!

OK här kommer hemligheten. Det beror på headsetet.

Ibland har det hänt mig att headsetet av någon anledning inte har fungerat och då får man verkligen bekänna färg. Om någon skall höra vad man säger får man skrika i stort sett allt man kan för att överrösta musiken och detta är oerhört krävande, även för en spinninginstruktör. Med hjälp av headset behöver man inte lägga alls mycket kraft på att prata eftersom allting effektivt förstärks av mikrofonen och förstärkaren. OK det är lite teknik också att prata på utandning och att korta ned antalet ord ju hårdare man anstränger sig, men det kan vem som helst lära sig ganska snabbt. Kom fram till mig nån gång efter ett pass så skall du själv få prova!

Vi ses i spinningsalen!

/ Ola

tisdag 14 april 2009

Mental avslappning.

När klockan ringde i morse var min första tanke att jag skulle skita i tentan och lägga allt krut på den enda omtentan som erbjuds i mitten av maj. Men jag tog mitt förnuft tillfånga, åt min grötfrukost, klädde på mig och skyndade mig sedan till bussen. När jag väl kom till skolan var det inget annat att göra än att skriva den där skräckinjagade tentan. (Snacka om att hetsa upp sig...)

Del 1. bestod av hörövningar. En person med tjeckisk brytning (ja, för "ren" affärsengelska är ju inte svårt nog) berättade om sitt företag och om hur det är att göra affärer i väst- och östeuropa. Pennan glöd och jag försökte svara på frågorna så gott jag kunde, men det var mycket chansning där.

Del 2. bestod av läs- och ordförståelse. Mängder av ord skulle sättas in i sitt sammanhang och på rätt plats såklart. Lite kunde jag och så använde jag mig av uteslutningsmetoden. Känslan efter tentan säger mig att jag troligtvis lyckades skrapa ihop några poäng här.

Del 3 bestot av en skrivuppgift. Jag hade ett företag och jag sökte anställda. Min uppgift var att utforma en platsannons på 200-250 ord och använda den affärsengelska som jag lärt mig (?). Någon poäng lyckades jag kanske skrapa ihop även där.

Om jag får mer än 60 p på den 100 p stora tentan så har jag mitt G och då unnar jag mig ett par rullskidor med tillhörande stavar och pjäxor. En hjälm vore kanske också bra att ha.

Det var sista tentan (håll tummarna!) på min utbildning det.

Sedan hade vi möte med projektgruppen och efter det möte med handledaren.

En kycklingsallad till lunch och sedan bar det av till Sportlife City för min favoritträningstisdag. Cykel60 och Bodybalance. Cykelpasset gick väl okey. På slutet kom jag på att jag pratade på om allt och ingenting och antagligen förstörde jag nedvarvningen för många. Jag pratade om mål hit och mål dit. Jag påminde om att GöteborgsVarvet närmar sig och att det är bra med mål (ja, där kom det igen), speciellt motionslopp och lyckades kanske övertyga någon att anmäla sig till nästa års GöteborgsVarv.

Det avslutande Bodybalance passet kändes som en befrielse. Jag var där och då och sträckte ut och slappnade av. Och jag säger det igen. Den avslutande mentala avslappningen är helt fantastisk. Jag vill ha mer tid med sånt. Stryk den jobbiga pilatesskiten och lägg in dubbelt med mental avslappning. Vi behöver det! Jag behöver det! Hur vore det kanske med en hel klass som heter Mental avslappning? Vilken grej det hade blivit.

Morgondagen är lite lugnare än vad den har varit idag. Ska bara möta upp projektgruppen på skolan för att finslipa lite på vår förstudie som ska lämnas in i morgon, träffa vår uppdragsgivare och sedan ska jag hem och ut på en återhämtningsjogg. Jag vet att det står Vila eller Löpning (Distans) på schemat, men jag gör ett mellanting och sticker ut på en luugn jogg i återhämtningssyfte.

Nu ska jag sova. Godnatt.

Morgondagens gästinlägg.

Ni har väl inte glömt bort att onsdagar är dagen då jag tar min hand från bloggen i ett inlägg och tillåter en gästskribent att publicera sina tankar, åsikter och allt vad ett blogginlägg kan innehålla.

Imorgon är det Olas tur. Ola är en kollega till mig på Sportlife och han kommer avslöja en instruktörshemlighet. (Så hela gruppträningsinstruktörskåren...långt ord... nu får ni se upp..)

Om du missat tidigare gästinlägg kan du läsa Sussi Pe´s här och Saras här. Gästskribenterna trillar in en efter en, så ni läsare kommer kunna fortsätta läsa gästinlägg vecka efter vecka här på River Springer.

River - är allt en fejkad fasad?

Vem är du? Vem är jag?.....

Som jag skrev igår hade jag en bloggläsare som gästade mitt pass och tillkännagav sig. Ingen stalkervarning någonstans. Jag kan förstå att man som bloggläsare blir lite nyfiken på den där cykelinstruktören River. Är han och hans pass så bra som det ibland låter i hans blogg? Eller är allt en fejkad fasad?

Det råder självklart delade meningar om det. Personligen tycker jag att jag utvecklats enormt mycket under mitt första år som instruktör och än är inte resan slut. Jag är faktiskt förvånad att jag gick vidare från den audition jag var på för drygt ett år sedan. (Jag är ödmjuk och lyssnar till mina brister och vet att jag har mycket att lära...) Men som sagt, så har jag höga mål med det här. Precis som allt annat tycker man om olika saker och det finns garanterat dom som testat mitt pass en gång, skrattat åt mig och mitt sätt att vara på ledarcykeln och aldrig återvänt igen. Och sen finns det ju dom som återvänder gång efter gång och alltid talar om hur bra och roligt det var. Mitt mål är inte att alla ska gilla det jag gör. Det finns ingen chans i världen att det kan bli så. Men en del av mitt mål är att fler deltagare ska få upp ögonen för mina pass.

Därför välkomnar jag så många nya som det bara är möjligt, bloggläsare som icke bloggläsare. Fast det är ju självklart roligt att min lilla blogg kan locka till sig deltagare till spinningsalen. Det kunde jag aldrig tro när jag började blogga. Det är iof rätt logiskt eftersom jag inte var instruktör då, men hur som helst blev jag så glad när jag läste hennes inlägg efter passet.

"jag har ju tidigare deklarerat min ovilja inför spinning, men efter Moratösens pass insett att det nog mest beror på att jag haft kassa instruktörer och inte spinningen i sig. via Moratösen har jag kikat en annan blogg, nämligen Rivers. också spinninginstruktör. så, eftersom jag är som jag är så blev jag nyfiken och bestämde mig för att (även om det kändes en anings stalkeraktigt) jamen testa kan jag ju alltid göra? så, det gjorde jag på Backaplan - provade på en ny spinninginstruktör. :)

och hur gick det? skyhögt över förväntan. jag vet att det är lite småsadistiskt att kalla ett pass som bygger på intervaller för "jätteroligt upplägg", men jag gör det ändå. :) det HÄNDE ju något hela tiden! inget fjösigt "jaha, nu sitter vi och cyklar lite grann" utan ta i och mjölksyra och puls upp över öronen. jag brukar ha svårt att komma upp i puls under spinningpass, men 180 slag som maxnotering (och runt 170 i intervallerna) känns väldigt bra. till på köpet var River väldigt bra, push:ade vid rätt tillfällen, påminde om tekniken utan att det blev tjatigt (slappna av i axlarna.. just det ja.) och det märktes att han själv tyckte det var kul. finns inget bättre än en instruktör som det verkligen märks att de gillar det de gör.hmm, jag kanske verkar lite frälst? det är jag nog. :P

efteråt njöt jag av välförtjänt dusch, bastu och min medhavda pastasallad med lax. jag kommer somna trött och nöjd ikväll. :) imorgon är det dags att rivstarta exarbetet igen. heja heja!"

Visst är det en sådan här text, skriven av en deltagare, som man som instruktör vill läsa? Men som sagt, det finns säkert dom som skriver tvärtom i sin blogg efter mitt pass, men jag hade nog deppat ihop om jag hade läst om hur dålig, ful, oförberedd och tjatig jag var eller hur dålig min musik och passupplägget var. Ge mig ett år till i branschen och jag skulle klara av ett sådant inlägg också. Däremot deppar jag inte ihop av lite konstruktiv kritik. Speciellt inte om denna ges i samband med passet, för utan konstruktiv kritik är det ju svårt att utvecklas och bli bättre. Igår var det tex en tjej som upplevde det som att jag var nära att ge henne hörselproblem eftersom jag, enligt henne höjde upp volymen lite för mycket när det var dags att pressa upp pulsen.

Lång inlägg. Jag vet, men precis som Fummelfot lägger märke till, så tycker jag att det här är så himla kul. Man kan räkna på en hand de gångerna då jag tyckt att det var jobbigt att gå till "jobbet". Ja, ni ser ju. Jag kan inte ens skriva ut jobbet rent och fint utan skriver "jobbet".

Finns det fler bloggläsare som kommer och går på mina pass? Det är frågan...

måndag 13 april 2009

Ångest på riktigt.

Jag har aldrig varit så här oförberedd inför en tenta. Inte ens inför ett prov på gymnasiet har jag varit så här oförberedd. Jag har verkligen gjort allt annat än att plugga under påsken och det kommer jag få sota för imorgon när jag sitter där i tentasalen och känner ångesten växa över mig. Just nu känns det riktigt jobbigt. Jag vill plugga, men jag kan inte. Jag vill inte plugga, men jag kan. Det har låst sig. Jag försökte göra lite övningar på internet, men det blev bara skit. Om det är något jag behöver så är det en gedigen grundkurs i engelska. Att hoppa direkt på avancerad affärsengelska från en engelska b kurs med "Hasse for instance" för massor av år sedan är ingen höjdare skall jag tala om för er. Och det blir ju inte bättre av att jag pluggat lite drygt 3 timmar inför den här tentan.

Om jag skriver ett G på tentan imorgon ska jag unna mig rullskidor, stavar och pjäxor! (Damn, det lät dyrt...)

RPMRPMRPMRPMRPMRPM.

Då var kvällens instruktörsjobb avklarat. Lite mer än en halv klass behagade att dyka upp denna annandag påsk och fira RPM med mig. Jag har börjat komma bättre in i RPM42 och uppskattar nästan alla låtar i hela releasen nu. Först gillade jag en, efter ett par gånger gillade jag två, nu har jag flera favoriter, fast på olika sätt. Hjärnorna bakom koreografin har fått till det riktigt bra tycker jag, även om jag saknar "pullback climb" i någon låt. Avslutningen är så grym att jag nästan får gåshud när musiken börjar. Närvarande var ordet.

Det var två deltagare som utmärkte sig lite från mängden. Båda kämpade på så svetten rann, men med ett härligt leende på läpparna och en närvarande blick som vi (jag) instruktörer gillar. Den ena deltagaren visade sig vara en tjej som hittade till mitt pass via bloggen. (Roligt att du kom förbi och välkommen tillbaka!) Den andra deltagaren var min kollega, som förövrigt skriver en trevlig blogg (kolla in den!). När jag alldeles just surfade in på hennes blogg möttes jag bland annat av detta stycke.

"Dagen har flutit på och det jag sett fram emot mest var att ta mig ut till Sportlife Backaplan för att köra RPM med Emil. Detta är en fantastisk instruktör som kört cykel lika länge (läs kort tid) som jag. Utvecklingen har gått spikrakt uppåt för honom. Jag fick en enorm kick, att få trampa ur benen och bli så trött att man tvärstannar efter sista tramptaget. Coachningen är mycket pedagogiskt och tydligt. Han delar med sig av sin energi och sliter minst lika hårt som oss deltagare i intervallerna. TACK för ett härligt pass idag."

Tack så mycket för den fina feedbacken!

Imorgon har jag mycket inbokat. Det ska skrivas tenta (åångest!), det är möte med handledaren för examensarbetet, möte med projektgruppen, Cykel60 på City och en avslutande Bodybalance. Efter det lär jag bara vilja sova.

(Om ni undrar hur det går med engelskaplugget, så har jag gett upp. Jag lägger allt krut på omtentan som är några dagar innan GöteborgsVarvet, men jag hoppas ändå på ett mirakel imorgon, så att jag slipper skriva om...)

Bodypump på Sportlife Ullevi.

Det är inte så ofta som jag deltar på ett Bodypumppass. Det blir kanske en till två gånger i månaden. Som omväxlig eller nått. Efter varje pass tänker jag: "Det här var ju roligt, jag borde träna det lite oftare." Men det blir som inte av ändå. Idag tänkte jag samma sak när passet var klart. Och jag borde lägga in några fler Bodypumppass i träningsplaneringen för det är faktiskt en allsidig och bra träning för hela kroppen. Jag var lite feg med vikterna idag, speciellt i benlåtarna med tanke på helgens löpträningsmängd. Men ändå skakade det ordentligt både i ben och armar i slutet av varje låt.

Instruktören var bra och det var kul med sällskap.

Nu är jag hemma och laddar om inför eftermiddagens RPM som jag instruerar på Backaplan. Fram tills dess måste (gaaa!) jag plugga engelska och äta en lunchmiddag.

Yes, en ny träningsvecka!

Känns det inte alltid lite roligt när en ny träningsvecka börjar?

Jag planerade min i lördags och idag tänker jag träna första passet och sedan pricka av det i planeringen. Fiberhavregrynsgröten med kanel och skivad banan, samt 2 ägg är uppäten och nu ska jag sitta och plugga engelska i 1 timma innan det är dags för premiärpasset på nyöppnade Sportlife Ullevi. Det blir Bodypump och kanske en liten stund på någon konditionsmaskin tillsammans med systrarna L och I, som följer med och provtränar med mig denna förmiddag.

Kör hårt!