Det var fullt hus som det alltid är på fredagar. Körde ett av mina äldre pass med Intervaller/fartökningar på raksträcka och i backe. Intervallerna höll sig mellan ca 30-45 sekunder. Lagom hårt och lagomt bra musik. Hela passets upplevelse kändes ganska lagom. Jag har gjort betydligt bättre ifrån mig, men också gjort betydligt sämre.
Bytte skor och styrde mina steg mot löpbanden. Jag var inte så sugen när cyklingen var klar. Ville mest hem. Men jag startade bandet och enligt displayen startade jag luuungnt, men det kändes som att jag sprang i 4 min/kmtempo. Löpbanden är inte min grej. Jag blir uttråkad att stå på samma ställe och stampa. Meterna gick sakta fram och efter att ha sprungit några minuter ändrade jag strategi från att springa de planerade 30 minuterna till att springa 3 km. Det kändes ansträngt trots att höll tempon mellan 5:30-6:00 min/km de först 2 km. Sista km spurtade jag för att bli klar och knappade in 5 min/km. Men att springa på löpband är kanske en vanesak? Finns det någon som gillar det från början?
Avslutade gymbesöket på City med lite sol.
Trevlig helg på er!
2 kommentarer:
Nä du, löpband kommer nog alltid att vara nödlösningen... Men jag brukar se det som bra mental träning, att göra något monotont. Bra för kommande långlopp! :)
Ja, man får kanske se det som mental träning att öva in det monotona och bara "mala" på. Men jag förstår inte dom som står och promenerar/springer på löpband när det är fantastiskt väder utanför. Fast dom kanske över på det mentala just då ;) vad vet jag?
Skicka en kommentar