söndag 31 augusti 2008

2,5 km snabbdistans.

eller en låååång intervall på 2,5 km.

Vad blev då medelhastigheten för detta lilla tempolopp runt Eriksberg (som var fullt av lediga promenera-i-grupp-på-bredd-människor)? 4:15min/km. Trodde jag skulle orka hålla mig närmare 4, men icket. Det var tungt idag. Och hundringarna på min Garmin gick segare än segast idag. Ett tag tvivlade jag på att den hade slutat fungera. Började med exakt samma uppjoggssträcka som igår (2,5 km). Den sprangs snabbare än igår och med ett slag lägre i snittpuls. Alltid något även om det inte har någon vidare betydelse. Avslutade med 3,5 plågsamma nedjoggskm hem igen. Nu var benen och kroppen totalt slut och morgondagens vila kommer till sin rätt.

VILKEN MUSIK TRÄNAR DU BÄST TILL?

Tipsa mig och skriv ner dina absoluta favoritlåtar som du springer snabbast till eller som du hört på din favoritinstruktörs pass.

Öppet hus 5-7 september på Sportlife.

Nästa helg den 5-7 september har Sportlifes anläggningar i Göteborg öppet hus och fri träning för alla. Perfekt tillfälle att besöka fräscha träningsarenor som erbjuder det mesta inom styrke och gruppträning.

Mina personliga favoritgym är Frölunda, City och City Exclusive.

lördag 30 augusti 2008

5 km snabbdistans.

Det är 7 dagar kvar till halvmaran. Det börjar minst sagt dra ihop sig och just nu oroar jag mig bara för att hur sjukt jävla jobbigt det kommer vara från kilometer 1 till målgång. Mitt i all formtoppningsångest anmälde jag mig till Göteborgsvarvet nästa år. Det är där och då jag ska springa snabbt, riktigt snabbt!

Ikväll försökte jag springa snabbt. Det gick inge vidare trots att jag hade snabbskorna på fötterna. Det är tydligen benen som ska göra det största jobbet och det fungerar ju som bekant inte så bra just nu. Började med en lugn uppjogg i 2,5 km för att sedan rivstarta nere i Eriksberg med 5 km snabbdistans. Jag försökte springa snabbt, men det gick inte. Kände mig framtung och benen kändes klumpiga och utan klipp i stegen. Dock så hade jag ingen värk idag och mina Saucony Type A2 fungerar bra, även då underbenen krånglar lite. Nedjoggen var otroligt skön och då kom jag på den briljanta idén att höstens löpträning kommer bli i lågpulstempo. Intervallerna fixar jag i spinningsalen och sen i januari börjar jag med kvalitetspassen igen.

Total distans: 10 km
Total tid: 00:51:31
Snabbdistans: 5 km
Tid: 00:22:42
Snitt: 4:32 min/km

Snittpuls: 176
Maxpuls:181

Jag har inte riktigt bestämt hur jag ska träna imorgon, men det lutar åt Lugn uppjogg, 2,5 km snabbsnabbdistans (för att öva lite inför min stafettsträcka den 11/9 och för att få ännu mera fartträning i kroppen) och avsluta med en lite längre nedjogg.

Träningen för nästa vecka lutar åt det här hållet:

Måndag: Vila
Tisdag: Intervaller (backintervaller eller "femhundringar"?)
Onsdag: Cykel60 på Sportlife Kungälv Centrum
Torsdag: Vila, lätt jogg (Tåg till Stockholm)
Fredag: Vila
Lördag: Stockholm Halvmarathon
Söndag: Vila

Fartlek 10 km.

När jag väl kom hem från jobbet fastnade jag med laptopen i famnen. Det hann bli mörkt ute och Finnkampen hade börjat. Kollade några grenar och det mesta gick i Sveriges väg just då, sedan begav jag mig ut i mörkret iklädd löparshorts, funktionsthsirts och R90jackan. Jag var faktiskt lite laddad. Det kändes som att jag hade lite fart i mig ändå.

De första hundra meternas känsla är otroligt viktiga för mig hur passet kommer utvecklas. Känns det lätt ibörjan kommer jag kunna springa snabbt. Går det segt och tungt, så ställer jag mig in på att jag inte kan springa snabbt just då. Jag får väldigt sällan nya krafter på slutet. Ikväll gick det lätt. Trots övervikten på magen, så kände jag lite av den där lätta "studsiga" känslan som är så härlig. Den 2 km långa uppjoggens medelhastighet blev 5:08min/km och det skvallrar lite om att jag hade pigga ben ikväll.

Allt det onda som jag upplevt de senaste löppassen var i stort sett borta. Hade bara ytterst lite känningar i vänster ben, men jag stördes inte av det utan sprang på bra ändå. Kan det ha varit veckans 3 spinningpassen som hjälpt till med benens återhämtning kanske? Att jag har haft 5 dagars löparvila har med all säkerhet också hjälpt till att "reparera" irritationen.

När uppjoggen var avklarad och jag hade tagit mig ner till Eriksberg och "älvpromenaden" började mina fartökningar äga rum i sann Fartleksanda. Jag visste inte hur långt jag skulle springa eller hur snabbt det skulle gå. Joggvilan mellan fartökningarn varierade mellan 200-800 m.

Känner mig ganska nöjd med kvällens pass, speciellt med den sista tusingen!

Tid: 00:50:18
Snitt: 5:02 min/km
Snittpuls: 161
Maxpuls: 187


Uppjogg 2 km: 5:09min/km (152bpm)

Fartökningar:
1: 700 m: 4:26 min/km (165)
2: 400 m: 4:20 min/km (168)
3: 500 m: 4:15 min/km (172)
4: 300 m: 4:15 min/km (170)
5: 200 m: 4:03 min/km (174)
6: 1 km: 4:17 min/km(180)

Nedjogg 2 km: 5:45 min/km (157)

(joggvila mellan varje fartökning)

Nu har jag druckit en innan-sängdags-proteindrink som heter Night Pro i smaken jordgubb/smultron. Den ska tydligen vara bra för återhämtningen under natten och så innehåller den ämnen som förbättrar sömnen. Smaken är god, men det tar ett tag att vänja sig vid den skummiga konsistensen. En drink på 3 dl minimjölk och 1 dl pulver blir nästan 6 dl trögflytande skum. Imorgon börjar jag 10.30, så det blir en välbehövlig sovmorgon. På kvällen ska det springas snabbdistans med röda farorna på fötterna!

fredag 29 augusti 2008

Kööööö!

Det finns inget slut på kön. Var kommer alla människor ifrån? Det känns som att halva Sveriges befolkning passerar via vår lilla kundservicebutik. Det säljs kort som aldrig förr, det informeras om färdvägar och vi pratar,pratar och pratar. Jag kommer ha träningsvärk i käkmusklerna imorgon. Jag har slutat för en halvtimme sedan, men jag känner mig helt utmattad i huvudet att jag inte orkar åka hem ännu. Sitter här och varvar ner (eller nått). När jag har kommit hem ska jag lägga mig på soffan och försöka samla kraft för att orka ut på ett Fartlekspass!

torsdag 28 augusti 2008

Premiär!

Jag trodde att jag skulle få en lugn arbetsdag, så att jag skulle ha tid att skriva intressanta inlägg. Det blev inte riktigt så. Det var kö hela tiden mellan 8-15. Tiden gick visserligen snabbt, men nu har jag ju glömt bort hälften av alla mina "bloggideér"...

Ikväll var det premiär för mitt egna torsdagspass på Frölunda. När jag kollade bokningarna innan passet så blev jag lite besviken. Det var bara 9 bokade och det är ganska dåligt för att vara Frölunda. Mina klasser innan semestern var betydligt mer besökta. Hoppas att det blir fler nästa gång. Men (här kommer "mennet") ...trots att det var få bokade så kändes det bra iaf. Tyckte mig hitta känslan jag saknade tidigare i veckan och om jag får säga det själv tycker jag att mitt upplägg jag körde idag är det bästa jag "skapat". Det passet kommer hänga kvar ett tag till, även om jag ska sätta mig ner och göra ett nytt när jag har tid. Frölunda är min absoluta favoritanläggning. Jag känner mig trygg där och bara ljudanläggningen ger mig gåshud. Det är svårt att inte basa på för högt inne i salen. Jag gav verkligen järnet idag och det gjorde deltagarna också. Elins kompis var där igen och körde stenhårt med nyinköpta cykelskor (nästa gång får du också boka in dig på en plats!). Det är alltid roligt när man märker att folk kommer tillbaka. Om ett år eller två har jag förhoppningsvis ett stort gäng med stammisar.

Och som alltid när jag sitter (och står) på ledarcykeln, så kör jag hårdare än hårdast. Pulsen stiger ju såklart några slag extra av att man behöver prata och säkert lite av den lilla adrenalinkicken som jag får av att leda ett pass. Högsta noteringen ikväll var sjukt höga 198 bpm. Hur är det möjligt? Det kändes som att jag hade lite mer att ge, så min maxpuls måste nog vara några slag högre än 204 bpm som jag brukar räkna på.

Nu blir det inga fler spinningpassen den här veckan utan löpträning. Vad kan jag göra för att hitta formen på en vecka? Det känns nästan lite jobbigt och igår låg jag i sängen och vände och vred på mig och kunde verkligen inte somna. Jag är störtsäker på att jag kommer springa sämre på lördag nästa vecka och då känns det ju inte så motiverat att åka dit... Står jag på startlinjen ska jag banne mig öppna i 4:40min/km iaf och se hur långt det bär. Då blir det rekord! Eller så blir det platt fall och tung jogging sista milen.

Drack bara en Whey80-proteindrink efter passet, så nu ska jag äta en macka eller två då magen kurrar högt. Imorgon blir det TVÅ löppass och jobb. Ingenting annat. Just nu känns det lite som att jag måste springa för att kanske hitta tillbaka till någon slags löpkänsla och ignorera bort att jag lagt på mig för många semesterkilon (hur nu det är möjligt när jag tränat halva min semester?!)

onsdag 27 augusti 2008

Har jag glömt bort allt jag fick lära mig på cykelutbildningen?

Jag hade tänkt uppdatera lite kort om hur cykelpasset gick när jag var på jobbet, men eftersom skolorna börjar nu har vi en hel del att göra. Och på jobbet ska man ju tydligen jobba och inte blogga.

Hursomhelst. Det var 6 morgonpigga deltagare som hade parkerat sig längst fram. Alltid något. Jag uppskattar när deltagarna sitter långt fram och inte sprider ut sig här och där. Det är lättare för mig att försöka skapa en peppande känsla då. Jag följde min plan och körde mitt allra första klassupplägg och såhär i efterhand var det kanske inte det bästa valet. Att höra Challans - Hero en tidig morgon i september ett halvår efter vinsten är kanske inte helt aktuellt, men många av låtarna är ändå ganska tidlösa enligt mig och är några riktiga spinningfavoriter. (Tex Global Deejays - The Sound Of San Fransico, And One - Panzermensch och Paffendorf - Crazy, sexy, marvellous för att nämna några)

Jag är varken nöjd eller missnöjd med min insats idag. Kände mig också något obekväm på ledarcykeln idag och det speglade sig säkert av på passet. Dessutom kändes det som att jag hade glömt bort allt jag lärt mig på cykelutbildningen. Får ta nya tag och ge järnet på nästa pass istället. Imorgon har jag premiär för "mitt eget pass".

Nu har klockan blivit alldeles för mycket igen. När jag var påväg att sluta idag så ringde min chef och frågade om jag kunde öppna butiken i Brunnsparken kl 06.30. Tog på mig att jobba 8 timmar och det ångrar jag nu. Jag är verkligen den perfekta timanställde som aldrig tackar nej, men just nu hade en sovmorgon varit guld värd. Godnatt.

tisdag 26 augusti 2008

Ni ger mig inspiration.

Jag läser nästan bara träningsbloggar. Det ger mig inspiration, fantastikt intressant läsning och framför allt lär jag mig otroligt mycket av att läsa vad andra träningstokiga människor skriver. Träningsbloggarnas Drottning skrev något tänkvärt i hennes senaste inlägg.

Jag tar mig friheten till att citera rakt av:

"Musiken ska jag inte klaga på, jag vet att smaken är som baken och att jag inte kan gilla allt jämt. Men snälla, vi kunde väl fått någon slags tidsuppfattning om hur långa de olika partierna under passet var. Vad menas egentligen med "bara lite till", "vi är snart där", "lite, lite mer"? Är det 30, 60 eller 90 sekunder? Att inte veta vilken tidsrymd som menades gjorde mig tokfrustrerad. Det är inte lätt att köra på i 90% av max i ingenmansland - att inte veta hur länge vi ska hålla just den pulstoppen. "Bara lite till" visade sig vara en halv låt. För mig är "bara lite till" 30 sekunder"

Jag försöker jobba mycket med tidsangivelser (i sekunder och minuter) för att deltagarna ska kunna disponera sina krafter rätt. Däremot vet jag att jag säger "lägg på lite mer motstånd" titt som tätt. Vad är då "lite till" när det kommer till motståndet? Där tycker jag att det är lite upp till deltagaren själv hur mycket han eller hon vill skruva på motståndet och ta ut sig just där och då. Något jag gillar att säga är "ååå backen, den blir braantare". Det är lite roligt att se alla lägga på motstånd samtidigt på just sin backe. Alla är unika och har olika fysik. "Överviktiga Stefan" och "Bodyfitnesstjejen Bea" tränar på olika villkor och dom känner sina kroppar bäst och vad dom orkar just då. Jag anser att mitt jobb är att försöka peppa deltagarna att utmana sig själva och ta ut sig ordentligt i deras mått mätt. Kan man jämföra mitt resonemang med om en Bodypumpinstruktör skulle stå där framme och säga att "Lilla Lisa" skulle lasta på lika många kilon som "Starke Sten"? Jag har aldrig hört någon säga "nu lägger ni på 5 kg på varje sida", men däremot har instruktörerna varit duktiga på att tipsa när man ska öka och ta bort vikter. Visst instruerar jag i mm och ibland cm på motståndet också för att vara lite extra tydlig (och speciellt om jag ser att någon cyklar med väldigt lätt motstånd), men jag har lite svårt för när en instruktör säger "och så vrider vi på 3 varv, nu är det riktigt brant". Om jag skulle lägga på 3 varv på motståndet när jag cyklade skulle jag aldrig få runt pedalerna. Då kan man fråga sig hur lätt motstånd den personen cyklade med innan dessa tre varv lades på.

Instruktörer och deltagare som läser här, hur resonerar ni? Hur instruerar du om du är cykelinstruktör? Om du är deltagare hur gillar du att instruktören instruerar det här med tid, terräng, motstånd, omgivningar. Ja, allt. Långa kommentar mottages gärna!

Ett personligt meddelande:

Till Katarina som läser här.

När instuerar du cykelpass där borta i Kungälv? Det hade varit mycket roligt och inspirerande att komma på något av dina pass. (Tack för tipset föresten)

Cykel30 på Sportlife City.

Ojoj. Det märktes att det var ca 5 veckor sedan jag instruerade ett pass. Det kändes lite rostigt och jag var inte nöjd med min insats när passet var slut. Vad hände med mitt ordförråd? Det enda som jag kom på att säga när det var dags att ta i var ungefär "kom igen nu!". Kul det måste ha varit att höra det varje gång jag försökte peppa. Dessutom är jag lite less på min musik. Jag måste göra några nya pass och det är snarast! Tillråga på allt råkade jag köra lite för hårt och de få ord jag lyckades komma på var flåsiga värre. Snittpulsen för passet hamnade på 169 bpm och maxpulsnoteringen i sista backen var 190 bpm . Jag har ju inte gjort något maxpulstest någon gång, men den högsta pulsnotering som jag kommit upp till var när jag spurtade i mål på Sylvesterloppet på nyårsafton förra året. Då visade pulsklockan 204 bpm. Kom alltså upp i ca 93 % från max som högst idag.

Imorgon gör jag ett inhopp på City igen.
Sofia känner sig risig och självklart hjälper jag till. Min kundservicekollega bytte glatt pass med mig, så hon fick börja tidigare och jag lite senare, så att jag skulle hinna instruera morgondagens pass. Vet ni när det börjar?

06:45!!!!

Det är ju helt galet tidigt. Dessutom är det första gången passet är på nya schemat, så jag hoppas att någon vill komma när stjärnan Sofia inte kan leda passet. Nu ska jag ställa alla klockor jag har så att jag tar mig upp imorgon.

Tror faktiskt att jag ska köra det upplägget som jag startade min instruktörskarriär med. Mina senaste klassupplägg känns lite för intensiva och tokjobbiga så tidigt på morgonen. Som låt nr 2 i uppvärmningen har jag den här turkiska låten som var riktigt populär när jag arbetade i Turkiet.



Kanske är det någon där imorgon som kan turkiska ? Jag kommer så väl ihåg just ett pass då jag hade med den här låten då en turkisk (?) medelålders kvinna lyste upp när hon hörde att låten var på just turkiska. Jag har aldrig hört en cykelinstruktör ha med en turkisk låt på ett cykelpass, så det kanske är lite unikt?


Nä, nu har jag inte tid att sitta här med. Tränings/jobbväskan ska packas, det ska fikas kvällsfika och jag måste duscha. Har inte tagit mig dit riktigt ännu.

Ordningen är återställd.

Tillbaka på jobbet. Och det är faktiskt lite roligt (perfekt extrajobb!!)
Latté från Espresso House.
Lunch från Supersushi.
Träning på härliga Sportlife.
Ordningen är återställd.
Hej vardagen.

Nu ska jag sitta och lyssna igenom mitt pass jag ska köra ikväll. Jag kör alltid utan manus och vill kunna min musik och vad som ska göras när. Eftersom det är drygt 5 veckor sedan jag höll i en klass eller kanske 6 veckor sedan jag körde just en 30.-klass, så är det ju till sin rätt att jag kommer ihåg vad som ska göras och när.

måndag 25 augusti 2008

Tillbaka till vardagen.

Redan nu känner jag att mina affärer med CSN kommer bli krångliga. Efter att ha läst på deras hemsida bra länge har jag inte blivit speciellt klokare. Jag tror nog att jag börjar med full lån till en början och ser hur jag klarar mig på det och jobbar lite mindre. Det är ju trots allt skolan jag ska satsa på nu. Tidigare idag beställde jag kurslitteratur för ca 2000 kr. Det hårda livet som student har redan börjat... Imorgon börjar livet som timanställd igen. Det var tydligen för lite folk imorgon också så det blir 4 pass den här veckan.

På kvällen ska jag göra comeback och leda ett Cykel30pass. Känner mig inte i någon läcker form direkt, men det ska bli roligt att instruera ett pass igen. Det märks på instruktörsvästen att jag lagt på mig några kilon under semestern (!) Apropå cykelpass, så tror jag att jag måste göra ett nytt Cykel45 som jag kan börja köra lite senare i höst.

Jag har fastnat lite för den här radioplågan:


söndag 24 augusti 2008

Sista kvällen i Norrland.


Nu är jag hemma igen efter några dygn i Piteå. Till en början var jag lite tveksam om jag skulle följa med dit, men nu så här i efterhand ångrar jag det inte. Det var mycket trevligt och vi har hunnit göra en hel del, samtidigt som vi tagit det rätt lugnt. Pär är sig lik och även om man inte hörs så ofta när jag bor där nere så är det nästan som att man träffades dagen innan när man väl ses. David, en annan gammal kompis från förr kom också förbi Piteå och hängde med oss under ett dygn. Det är säkert 2 år sedan jag såg han sist då han nu bor i Kina och pluggar kinesiska. Det var ganska imponerande att höra honom prata flytande (?) kinesiska med sin flickvän när hon ringde. Förutom att hänga och flänga runt en hel del har vi (mest jag) tränat en del.


Jag och Pär började fredagen med ett kort gympass på 45 min på Havsbadets hotellgym. 10 min uppvärmning på motionscykeln och sedan tränade vi bröst&triceps. Pär tränar mest styrketräning och agerade PT under passet. Och om jag ska vara ärlig värker det fortfarande lite i tuttarna :P.

På kvällen när Pär+flickvän var på bröllop, så passade jag på att rasta löparskorna. Vädret var perfekt, kring 17 grader och lite molnigt. Benen kändes bättre och jag drog på lite hårdare än vad jag gjort de senaste passen. De 7 första km försökte jag hålla under 5 min/km och de sista 4 km joggade jag ner. Bland annat 2 sköna km längs stranden.


Igår började jag dagen med 6 km lugn, återhämtningsjogg innan frukost.

3 pass är godkänt.

Nu ska jag packa om väskorna och sedan sova. Åker tidigt imorgon till Kiruna (flyger Kiruna-Sthlm-Gbg) och då har jag varit borta i exakt 3 veckor. Det känns lite skönt att komma tillbaka till Göteborg, samtidigt som det känns lite tråkigt att åka härifrån.

Nästa vecka blir det fullt upp med löpträning, cykelpass som ska instrueras och lite extrajobb på Kundservice. Yes, ni läste rätt. 4 veckor kunde jag hålla mig från stället. Även om jag är lite less på det jobbet så behöver jag lite extra pengar nästa månad då jag blir fattig student..

torsdag 21 augusti 2008

Piteå

Ville bara säga att det blir ett litet blogguppehåll i några dagar...

Om ett par timmar åker jag till kusten och stannar där till söndag. Skönt med lite miljöombyte igen. Träningskläderna förljer såklart med då det lär bli träning. Troligtvis inte speciellt mycket, men jag hoppas att några pass kommer bli av. Min kompis har hus just bredvid Piteå Havsbad och där finns det ett enklare gym som är lätt att besöka. Bara några minuters promenad! Annars blir det lite löpträning i ny terräng. Underbenen känns lite bättre idag, så förhoppningsvis går det åt rätt håll.
Till er som ska springa Midnattsloppet i Göteborg till helgen, Lycka till!

Styrketräning på Malmbergets Fysioterapi.

Idag besökte jag det 4:e gymmet under den här semestern. Även detta besök blev gratis. Jag hade tänkt betala, men när jag gick genom receptionen var all personal på lunch. Och när jag gick hem var det ingen där. Det är ju inte så att man springer runt och letar personalen och tigger om att betala när kontrollen är så dålig. Antagligen lever dom ganska bra på alla företagsavtal med LKAB, Boliden mfl...


Jag blev faktiskt positivt överaskad av gymmets renovering. Det lilla källargymmet hade målats vitt och när den mörka furufärgen var övermålad fick hela gymmet en fräschare känsla. Dessutom hade dom lagt in nytt golv. Det fanns en hel del nya maskiner också och även om det är lite tunt på konditionsmaskinsfronten (man behöver tex boka löpbandet!) så fanns det en hel del nya styrketräningsmaskiner. Det fanns också lite pilatesbollar, och några nya bänkar. När det kom till de lösa vikterna så var det gamla saker som funnit där i hundra år, men dom väger ju dom också...

Började med 20 min lätt uppvärmning på Stepmaskinen, följt av 40 min styrketräning med fokus på överkroppen. Axlar, biceps, triceps och magen fick jobba lite. Hittade en maskin som var ganska rolig. Den hette Abcoaster och det sved ordentligt i magen genom hela övningen. Avslutade med 30 min på den enda Crosstrainern i lokalen. En kvinna gav mig några onda ögon då hon säkert tyckte att jag stog där och svettades för länge.

(Och där gick Jörgens Persson vidare till kvartsfinal i piningsturneringen, yes!)


NU håller vi tummarna för att Wissman ska skrälla!

onsdag 20 augusti 2008

Vad har hänt med mina underben?

Det är verkligen något som inte är som det ska. Underbenen känns helt slut och så fort jag börjar springa på dom känner jag krampaktiga känslor. Det är som att den obehagliga, stötiga och stela känslan flyttar runt på benen. Ibland är det framme vid benhinnorna och nästa sekund är det muskeln på baksidan som krampar. Idag bråkades vänsterbenet istället för det högra. Vad kan det bero på?

De senaste veckorna har ju bara innehållit löpträning och det kan kanske ha något med det att göra. Underbenen vill kanske ha alternativ träning? Jag vilade ju två dagar här nyligen, men det hjälpte inte speciellt mycket. Jag har inte riktigt tid med underbensproblem. Det är ju nu ska jag försöka hitta någon form och det är ju lite svårt om man ska stappla fram i spåren.

Dagens löppass haltades fram på skogsstigar med mjukt underlag. Allt för att göra benen lite glada. Andningen fungerade riktigt bra och lårbenen ville bara trycka på, men som sagt så fanns det ingen kraft i underbenen. Den känslan är lite läskig att springa runt på och inte speciellt rolig.

Distans: 8 km
Tid: 00:45:12
Snitt: 5:39 min/km
Snittpuls: 152
Maxpuls: 164


Imorgon blir det ingen löpträning, men däremot ett besök på Malmbergets Fysioterapi. Där ska det tränas i konditionsmaskiner och lite lätt styrketräning för hela kroppen. På kvällen åker jag söderut till Norrlands Riviera där en kompis har "stuga". Träningskläderna följer givetvis med då omgivningarna bjuder på otroligt fina träningsmöjligheter.

För mycket OS?

Inatt drömde jag att jag var och backpackade i Kina. För första gången resta jag runt själv (jag har alltid haft vänner med mig på mina backpackingresor i Asien) och det hela slutade i katastrof. Jag hade missat datum för hemresan med en vecka och biljetten var inte längre giltig. En ny biljett hem till Sverige skulle kosta 15 000 kr och då skulle mellanlandningen i Hongkong strykas. Jag hade inga pengar över till denna enroma utgift och fick smått panik när jag promenerade i min ensamhet på Pekings gator.

MEN

Mitt i all misär (det ösregnade också..) så åkte Mustafa Mohammed förbi med friidrottarnas landslagsbuss. Han sa att jag fick åka hem till Sverige med dom. Så där åkte jag och Mustafa runt och hämtade upp Klüft, Wissman och gänget för att sedan åka en trevlig bussresa genom hela Kina och Ryssland. (Nu tror jag inte att idrottsstjärnorna åker turnébuss runt halva jorden, men ändå). Det var en mycket trevlig avslutnig på mitt Kinaäventyr...

tisdag 19 augusti 2008

Krampaktiga och stela underben...

Jag ska kanske tacka Holm att jag tog mig upp från soffan idag. För när han rev på sista försöket hoppade jag upp ur soffan och skrek högt för mig själv. Där och då blev jag pigg i kroppen (trodde jag) och tänkte springa en liten eftermiddagsrunda. Vad ska vi hoppas på nu? Att Karro och Wissman skräller åt det positiva hållet och fixar varsin bronsmedalj kanske? Jag skiter om det blir en medalj i hästhoppning eller finnjolle. Det räknas inte.

Efter två dagar i soffan har jag alltså varit ute och rastat benen och det kändes urdåligt. En stum och krampaktig känsla infann sig i båda underbenen, speciellt det högra redan från början och det var med sura steg som jag sprang ner mot backhoppan. Bakom backhopporna här i Koskullskulle (ja, det är så denna lilla ort utanför Gällivare heter) finns det en fin skogsväg med bra grusunderlag. Så var det iaf för några år sedan, men när jag skulle springa där idag klarade jag av ca en kilometer efter vägen som var som en lervälling. Skorna har därmed blivit fula och ser allmänt trötta och slitna ut trots att dom inte är det. Vände om och sprang längs Linaälvsvägen. Där var vägen bättre packad och det mesta av regnvattnet höll sig på sidan. Efter en trög start försökte jag stretcha igång benen och sedan löpa lite fartlek. Några hundra meter här och några hundra meter där. Hastigheten blev min måltid för Stockholms Halvmarathon. Efter några fartökningar insåg jag att det kommer bli MYCKET svårt att fixa att springa snabbare än 4:40 min/km, när startskottet väl går där på bron utanför slottet. Men jag ska ge det ett försök iaf.

Jag kämpade mig igenom 7,5 km med en snittpuls på 160 idag.

måndag 18 augusti 2008

Förfallet fortsätter.

Jag hade tänkt springa ikväll, men just nu ÖSREGNAR det och temperaturen ligger på ca 10 grader. Inte så mysigt med andra ord. Jag stannar inne och fortsätter mitt förfall framför tvn. OS-studion börjar ju om en timme. Har suttit där snart i två dygn känns det som. När jag tänker efter har jag inte ens duschat eller borstat tänderna. Hygienen får komma i andra hand för nu ska jag kolla när det analyserar sönder varför Kallur rev första hindret. Jag lider verkligen med henne. Är det någon jag hade velat se på en prispall så är det henne. På sommaren är jag lite småförälskad i Kallur och på vintern i Kalla. Då vet ni.

söndag 17 augusti 2008

OS fortsätter...

Var det bara jag som fick tillbaka lite hopp om att Susanna Kallur tar en medalj efter försöksloppet? Handbollen gick ju den också kanonbra trots en vinglig start och Holm är vidare. Som ni förstår är det OS. Idag har jag suttit framför tvn exakt hela dagen, förutom då jag åt middag. Nu ska jag slösurfa fram till kl 03.00 när friidrotten sätter igång igen och kl 04.00 är det trihatlon...

Det blev ingen träning idag. Intervall och backpassen sitter kvar i benen, så istället för att tvinga mig ut på stela och tråkiga ben vilar jag med OS-sändningarna som sällskap. Trots att jag knappt rört en lilltå idag så är jag hungrig exakt hela tiden. Är det bara jag som blir hungrig av att titta på OS? Är det pga av den konstiga dygnsrytmen eller allt skräp jag sätter i mig? Eller lever jag mig in så mycket i alla prestationer att jag gör av med mer energi pga av det? Hela familjen sover förutom lillebrorsan som tror att han är ett pokerproffs. Det känns lite segt att inte ha något att göra i 3 timmar.

Har du någon gång sprungit upp för en 6 km lång backe? Det har jag.

Jag vet inte om det var värt att vara uppe halva natten för att titta på när gällivaretjejen fick storstryk på 4 min. Bättre gick det för Mustafa. Han är iaf i final. Om en timme börjar Marathon för damer och det ska jag självklart titta på. Iaf fram till det att Sverige möter Brasilien i Handbollen. En synnerligen viktig match om Sverige ska ta sig vidare till kvartsfinal.

Det är mycket OS nu, men jag tränar också (och träffar gamla vänner).

Under en blå himmel och strålande solsken sprang jag, NorthernRunner och pappa uppför "femman" som tog oss till Dundrets topp. Våra klockor visade att sträckan till toppen var exakt 5.88 km. Här snackar vi konstant uppförsbacke där vissa partier är riktigt branta. Vi började jogga från parkeringen och redan efter en kilometer kändes det ordentligt i vaderna De var stenhårda och lite krampaktiga. Och då hade inte ens de riktiga stigningarna börjat. Farsan tappade kontakt när det blev brantare. Istället för att sakta ner fortsatte vi uppför i lagom takt. Pulsen var riktigt hög i de brantare partierna och benen fick rejält med träning under detta ganska extrema backpass. Men det var motiverande, inspirerande och framför allt roligt!

Omgivningarna är helt oslagbara.





Alla bilderna är fotade när vi joggade nerför. Även det var ganska krävande för benen. Testa själv att springa i en nerförsbacke som är 5.88 km om du hittar någon sådan. Annars vill jag varmt rekommendera dig att springa den här backen om du är i Gällivare någon gång. Det finns otroligt fina ställen att löpträna på här. Det är nästan så att jag är sugen på att flytta tillbaka.

Passet i sin helhet:

Distans: 11,75 km
Tid: 01:10:09
Snitt: 5:58 min/km
Snittpuls: 150
Maxpuls: 178

5.88 km uppför på 38:06 (6:29min/km - 161 bpm)
5.86 km nerför på 32.03 (5:28min/km - 137 bpm)

Jag tror faktiskt att jag ska springa upp en gång till innan jag åker söderut. Och då ska det allt gå lite snabbare. Snittpulsen uppför skvallrar om att det fanns betydligt mer att ge. Iaf om hjärtat fick bestämma. Benen var en aning stumma efter gårdagens intervallpass, men med en vilodag emellan kan jag säkert trycka på lite extra.

Imorgon springer Kallur försök och Holm och Thörnblad hoppar kval. Jag ska givetvis bänka mig framför tvn och se detta. Planerar också att springa ett lätt återhämtningspass någon gång tidigare på dagen och ett långpass på kvällen.

lördag 16 augusti 2008

15X200 m

I väntan på att nattens sändningar från Beijing ska börja med Mustafa Mohammed och Gällivaretjejen Sofia Mattsson sitter jag här och analyserar kvällens sena intervallpass...

Efter att ha ätit frukost, thaibuffé till lunch, fikat och grillmiddag med efterätt var det dags att springa intervaller. Väntade sisådär 3 timmar efter sista måltiden, men magen var uppsvälld som en ballong och det kändes redan tungt att knyta skorna. Om jag ska orka ta mig runt den där halvmaran om några veckor så måste jag dra ner på onyttigheterna rejält! Så här kan det inte fortsätta. Jag kan ju inte springa ett steg fram och äta mig två steg bak. Eller hur?

Iaf. Kl 21.15 tog jag mig ut. 3 km uppvärmning följt av 15X200 m och 3 km nedvarvning väntade. Uppvärmningen kändes ändå okey. Mina TypeA2racers fungerar kanon och är fortfarande lika sköna. Trippade fram på relativt lätta ben tills jag kom fram till Mellanvägen där intervallerna återigen skulle löpas. Efter ett par intervaller insåg jag att 15 st intervaller skulle kännas ordentligt i kroppen. Med 30 sekunders vila blev det ännu jobbigare och jag hade svårt att få ner pulsen mellan intervallerna. Det är ju också det som är meningen med kort vila, men ändå. Det fanns ingen snabbhet alls och allt kändes bara framtungt. Jag älskar löpning och tycker att det är otroligt skönt att springa, men just nu är jag så STRESSAD över kommande lopp att det inte känns roligt. Jag pratar inte så mycket om tider, men visst hade det varit roligt att slå min tid från gbgvarvet. Just nu känns det som en omöjlighet, men det är kanske just en känsla och ingenting annat. Jag kanske bara stressar upp mig för att jag lagt på mig ett par extra kilon?

Här är kvällens pass i sin helhet:

Distans: 9 km
Tid: 00:43:51
Snitt: 4:52 min/km
Snittpuls: 150
Maxpuls: 181


Uppjogg: 3,00 km - 16:00 (5,20 min/km)
Repetition 1: 200 m - 00:44 (3,40 min/km)
Repetition 2: 200 m - 00:43 (3,35 min/km)
Repetition 3: 200 m - 00:44 (3,40 min/km)
Repetition 4: 200 m - 00:43 (3,35 min/km)
Repetition 5: 200 m - 00:44 (3,40 min/km)
Repetition 6: 200 m - 00:45 (3,45 min/km)
Repetition 7: 200 m - 00:44 (3,40 min/km)
Repetition 8: 200 m - 00:44 (3,40 min/km)
Repetition 9: 200 m - 00:47 (3,55 min/km)
Repetition 10: 200 m - 00:46 (3,50 min/km)
Repetition 11: 200 m - 00:48 (4,00 min/km)
Repetition 12: 200 m - 00:46 (3,50 min/km)
Repetition 13: 200 m - 00:47 (3,55 min/km)
Repetition 14: 200 m - 00:48 (4,00 min/km)
Repetition 15: 200 m - 00:43 (3,35 min/km)
Nerjogg: 3,00 km - 16:35 (5,32 min/km)

fredag 15 augusti 2008

Cykling uppför Dundret.

Glöm det där med 10 mil på en vecka. Det kommer inte hända. Idag blev det 0 km löpträning och nu börjar OS äntligen bli lite mer intressant när Friidrotten börjar i rutan. Men jag ska träna på. Idag har jag...

Cyklat upp till toppen av Dundret. Tro det eller ej, men det var inte ens min idé. Pär, en av mina äldsta vänner ringde just när jag vaknat och föreslog en träningsrunda. Han har köpt en ny racer och ville rasta den lite, så jag lånade familjens fina Giantmountainbike (nu med fastskruvade pedaler). Inte helt optimal för landsvägscykling, men upp för den branta stigningen fungerade den kanon och jag kände mig som en liten bergsget när vi sakta, men säkert tog oss uppför fjället. Okey då, inte liten kanske, men det var krut i benen och jag klarade mig att ta mig upp till toppen utan mjölksyra. Men då gjorde vi några stopp efter vägen. Man kan säga att vi körde "bergsintervaller" för att få det att låta bra.

Själva landsvägscyklingen blev ganska lågintensiv om man tittar på pulsen, men den ljuger lite eftersom det är lättare att vila i nerförsbackar med cykel än när man springer och i varje nerförsbacke sjönk pulsen snabbt. Väldigt snabbt dessutom. Tecken på att River har god kondition? Medelpulsen för passet blev 131 bpm och det känns ändå helt okey. Vi var ute i ca 2 timmar och cyklade 42 km.


Det ser inte speciellt brant ut, men som alltid ljuger bilder. Segt uppför i nästan 6 km. Bra träning för benen!

Imorgon ska det klivas upp tidigt. Om 6,5 timme börjar handbollsmatchen som jag planerat att se. Om jag känner mig motiverad sticker jag ut och springer efter det för att vara redo när jag och Pär ska ut på byn. Det blir nog en thailunch. Jag hade behövt klämma in ett extra löppass på kvällen också. Ett distanspass och ett kvalitetspass.

tisdag 12 augusti 2008

Läge för rekord? I antal km alltså...

Det blev ingen spinning ikväll. För få bokade. Däremot så har jag sprungit totalt ca 2 mil och detta tillsammans med olika sällskap. Det har aldrig hänt att jag tränat ett pass med en person och ett annat med en annan, men någon gång ska ju vara den första och det är roligt med sällskap i löparspåret!

Återhämtningsjogg:

Distans: 6,4 km
Tid: 00:38:27
Snitt: 6:00 min/km
Snittpuls: 141
Maxpuls: 156

2 timmar efter frukost sprang och jag och pappa en lugn jogg. Min tanke var att öka blodtillförseln till musklerna så att kroppen återhämtar sig lättare från gårdagens tuffa intervallpass. Hur det lyckades har jag ingen aning om, men vi joggade på i behagliga 6min/km. Tycker att snittpulsen ändå blev ganska hög med tanke på hastigheten, men efter banan så var det några längre backar där maxpulsen noterades och höll sig ett tag.

Tanken var ju att cykla spinning på det lokala gymmet. När någon tillslut behagade sig att svara i telefonen efter ett desperat ringande till receptionen i ett par timmar, så var svaret att ingen hade bokat in sig ännu och att passet mest troligt skulle bli inställt. Jag bokade aldrig in mig och planerade om min kväll.

Men först väntade en blodpaltsmiddag hemma hos mormor. Jag hetsåt 4 paltar (med tillbehör) på 20 minuter och efter detta var jag tvungen att inta ryggläge i soffan och återhämta mig efter chocken. Palt är så otroligt gott och jag äter alltid det när jag är här uppe. Det kan se ganska läskigt ut, men smaken är något utöver det vanliga. Det är dock den sämsta löparmaten man kan tänka sig, då allt ligger tryggt och stilla i magen bra länge. De flesta ger råden att det är lagomt att springa ca 2 timmar efter tex en middag. Efter att man ätit en paltmiddag behöver man snarare ett dygn för att vara tillbaka på banan igen. Paltkoma kallas det.

Mormor har övertagit mitt gamla mobilnummer och jag har inte orkat ändra det så det finns 2 "River" på hitta.se och liknande sajter. Under middagen frågade jag om det är någon som brukar ringa och fråga efter mig, men det var det ingen som hade gjort. 10 minuter senare ringer hennes telefon och det är min gamla granne (Northernrunner) föreslår att vi ska springa ett pass ihop på. Bra idé!

Med 1 kg palt i magen började vi ett distanspass som slutade på 13,35 km:

Distans: 13,35 km
Tid: 01:08:24
Snitt: 5:07 min/km
Snittpuls: 163
Maxpuls: 188

Farten var just över behaglighetsstadiet och stundtals kändes det riktigt rungt. Speciellt när vi kämpade oss upp för diverse branta backar påvägen hem. Sista kilometerna nerför "Kullebackarna" gick det lättare och det kändes lite som räddningen. Hade det kommit fler uppförsbackar där hade jag suckat lite, eftersom känslan i kroppen inte direkt var "kenyan".

Jag är redan uppe i 30,45 km den här veckan och i skrivande stund funderar jag på om jag ska försöka mig på att springa mer än 100 km den här veckan. Jag har inte riktigt koll, men jag tror aldrig att det har hänt. Imorgon tar jag vilodag. Planerade pass för resten av veckan är ett långpass och ett backpass uppför Dundret. Kanske ett intervallpass med korta tvåhundringar också. Förutom detta lägger jag till distans i massor. Då borde jag klara 100 km va?

måndag 11 augusti 2008

8x500m

Jag och farsan började passet tillsammans och följdes åt ca 3 km. Han skulle springa samma distans som igår och jag hade bestämt mig för Intervaller. Efter 3,5 km uppjogg var det dags att springa intervallerna på Mellanvägen. Hela vägen består av en enda lång kurva på några kilometer och ska den springas från början till slut är den otroligt seg. För intervaller passer den perfekt då den är helt plan. Redan efter första intervallen kände jag en seghet i kroppen. Löparformen lyser verkligen med sin frånvaro, men jag ska kämpa vidare. Förhoppningsvis känns det bättre senare i augusti. Följde planen och sprang 8 intervaller x 500 meter i ca 4 min/km tempo. Det gick oftast snabbare och det är ju bra. Dock så fick jag slita ont för att komma upp i hastighet och den stående/promenerande vilan på 1 min kändes alldeles för kort. Men det är ju också det som är meningen, pulsen ska ju inte få sjunka allt för mycket i vilan. Trots att kroppen kändes klumpig och trött, så är jag ändå nöjd att jag genomförde intervallerna så bra. Den sista blev den snabbaste!

Distans: 10,7 km
Tid: 00:52:19
Snitt: 4:53 min/km
Snittpuls: 158
Maxpuls: 188


Uppjogg: 3,50 km - 19:37 (5,36 min/km)
Repetition 1: 500 m - 02:00 (4,00 min/km)
Repetition 2: 500 m - 01:57 (3,54 min/km)
Repetition 3: 500 m - 01:57 (3,54 min/km)
Repetition 4: 500 m - 01:58 (3,56 min/km)
Repetition 5: 500 m - 02:00 (4,00 min/km)
Repetition 6: 500 m - 01:58 (3,56 min/km)
Repetition 7: 500 m - 01:57 (3,54 min/km)
Repetition 8: 500 m - 01:55 (3,50 min/km)
Nerjogg: 3,20 km - 17:00 (5,19 min/km)


Imorgon blir det en lugn återhämtningsjogg på ca 6 km och mest troligt 60 min spinning.

Femhundringar.

Idag blev det ytterligare en sovmorgon till 11.30. Måste säga att det är riktigt skönt att ha semester och slippa passa tider. Följde med morsan på Coop Forum för att påverka lite vad som skulle köpas in. Nu slökollar jag och brorsan på damernas handboll. Det lär bli storstryk mot spelmaskinen Ryssland, men förhoppninsvis spelar laget ihop sig så att dom vinner någon match senare i turneringen.

Ikväll blir det "bara" ett träningspass. Det blir Femhundringar.

söndag 10 augusti 2008

12 km distans med fartökning och en våffla med hjortronsylt.

Tror ni att det blev någon mountainbiketräning tidigare idag? Svaret är nej. Det höll på att sluta i katastrof och brytna ben. Ca 500 meter från hemmet, så lossnade ena trampen och det var himlans tur att jag hade trycket och tyngden på höger pedel för annars skulle jag åkt direkt ner i backen med en hård smäll. Brorsan hade glömt säga att pedalen satt löst för att skruven hade lossnat. Smart där. Fick ett litet spel när jag kom hem för att min plan inte kunde genomföras. Jag var inte sugen att gå ut och springa och något var jag tvungen att göra. Jag var ju ombytt för träning. Greppade tag i ett par gångstavar och begav mig ut i skogen och gick planlöst i ca 40 min. Kändes ganska meningslöst när jag annars skulle cyklat fram på värsta äventyret.

Först hade jag tänkt springa Intervaller ikväll, men farsan ville följa med ut på en runda och testa om benet skulle hålla eller om känningarna i baksidan av låret skulle komma tillbaka. Hans ben höll och vi genomförde ett 12 km långt pass i behagligt tempo. När vi började närma oss slutet så gjorde vi en fartökning på 1 km och trots att passet kännts ganska tungt, så svarade benen ganska bra i ökningen.

Distans: 12 km
Tid: 01:06:12
Snitt: 5:31 min/km
Snittpuls: 150
Maxpuls: 173


(Vi gjorde fartökningen när klockan visade 10 km. Tiden för fartökningen blev 4:22 och
genomsnittspulsen slutade på 164 bpm.)

Efter passet blev det en våffla med gräde och hjortronsylt uppe i Toppstugan på Dundret med Novey, en gammal gemensam arbetskollega och hans vän. För att ta sig dit upp måste man köra efter en brant och smal väg som kallas "femman". Namnet kommer av att det är ca 5 km upp till toppen och det är också där jag ska springa ett backpass här någon dag.


Fan, vilken löparnörd jag har blivit!

Efter att ha skjutsat iväg dom andra på krogen körde jag förbi Gällivare IP för att kolla in om det fanns löparbanor runt fotbollsplanen. Nopes, där fanns det bara lite grus. På hemvägen körde jag förbi Malmbergets IP där jag vet att det funnits några halvdåliga banor, men nu hade någon kommit på att odla en gräsmatta där istället för att fixa till banorna. Jag som var sugen på att springa morgondagens intervaller på bana. Mina vänner går på krogen och jag åker runt i mörkret för att kolla in kommunens idrottsplatser. Fan, vilken löparnörd jag blivit!

lördag 9 augusti 2008

Samlat ihop 8 km.

8 km på varierat underlag. Det gick ganska tungt, men det är kanske inte så konstigt med tanke på att det bara var mindre än 4 timmars vila mellan passen. Det handlade absolut inte om någon kvalité ikväll utan endast om att samla ihop lite fler kilometrar. Den har sprungits löjligt lite den här månaden, så det är på tiden att jag börjar röra på fötterna. Som sagt, Stockholmsloppet närmar sig...

Distans: 8 km
Tid: 00:40:25
Snitt: 5:03 min/km
Snittpuls: 164
Maxpuls: 175


Imorgon har jag planerat att låna brorsans moutainbike och bege mig ut på ett spännande pass upp till Hirvas (berättar mer imorgon om vad det är för något). Det är tänkt att det ska ske på förmiddagen. På eftermiddagen blir det intervaller av något slag. Med tanke på att jag ska träna två pass imorgon också blir det ingen alkohol för mig ikväll. Hade lite alkohol på kylning, men när planerna för kvällen lät lite osäkra så kör jag hellre bil. Det är inte så att man kan ta spårvagnen eller nattbussen hem här i skogen. Det finns taxi, men att betala ett överpris till monopoltaxibolaget har jag inte lust med. Det blir nog trevligt iaf.

Kort backpass på totalt 5,8 km.

Då har jag avklarat mitt första löppass här uppe. Trots att jag var laddad när jag skrev inlägget igår så tog tröttheten över under eftermiddagen, så istället för att vara ute och springa åt jag ostbollar och godis i soffan framför tv:n.

Det blev ett kort pass innan middagen med 2 km uppvärmning, bla längs stolplinjen längst ner i Koskullskulle. Där sprang jag mycket när jag var yngre. Underlaget är flackt och skönt att springa på.

Här har det sprungits många kilometrar genom åren.
När jag väl kom fram till backen där intervallerna skulle springas blev jag lite chockad över att den var så brant och "knixig" med stenar, rötter och att den svängde lite här och där. Jag kom ihåg den som rak och ganska enkel. Gick ut stenhårt och gillade backens svårigheter. Samtidigt som jag försökte hålla god fart, så hade jag fullt upp med att koncentrera mig på var fötterna skulle placeras.
Det syns inte hur brant det är. Backen är ca 95 meter lång och min snabbaste intervall sprangs på 32 sekunder. Det ger en snittkilometertid på 5:37. Det säger ganska mycket om hur brant det var va?

Jag sprang 4 intervaller upp för backen. Eller egentligen sprang jag 4,5 då sista rycket var när jag skulle fånga mig själv på bild. Det brände rejält i låren högst upp på backen...

480 m behövlig nedjogg mellan intervallerna.

Gjorde också ett försökt att springa upp för den igenväxta 40meters-underbacken. Efter att ha hjälpt till med händerna den första biten insåg jag att det här inte skulle räknas som en "riktig" intervall så jag stannade klockan och jobbade mig sakta uppför.


Lina älv flöt sakta fram vid slutet av backhoppans bromsplan. Inom en snar framtid ska det fiskas!

Pappa hade grillat laxfileér när jag kom hem. Så jäkla skönt att slippa tänka på vad som ska ätas och bara få det serverat. Tack!

Orkar inte skriva ut varje intervall för sig, men här är hela passet i sin helhet från uppjogg till nedjogg. Inte speciellt snabbt, men backintervallernas kvalité gav säkert lite nytta iaf.

Distans: 5,8 km
Tid: 00:32:56
Snitt: 5:41 min/km
Snittpuls: 152
Maxpuls: 187

Ikväll blir det ett distanspass om allt går som jag planerat. Det skrivs på msn om utgång och fick just ett sms i samma ämne. Det är helt klart lockande, men isf nyktert och detta efter träningen!

Uppladningsbara batterier.

Min Polarpulsklocka har ett vanligt klockbatteri som räcker i år och dar. I skrivande stund har den hjälpt mig genom 278 timmars träning under 325 olika tillfällen. Trots att den är väldigt enkel fungerar den perfekt till spinning och andra gruppträningsverksamheter. När det kommer till löpträningen är jag ju som bekant slav under min Garmin Forerunner 305. Den är helt fantastisk förutom när batteriet tar slut. Jag skulle just bege mig ut på ett backpass och när jag står redo att sticka iväg signalerar den att batteriet håller på att ta slut. Även om det räcker ett tag till, så vill jag inte riskera att den ska dö mitt under passet. Så här sitter jag med löparskor som jag inte orkar snöra av mig och träningskläder och väntar på att sticka ut. Ganska segt, men jag känner mig laddad. Är säker på att det kommer bli ett roligt pass. Sprang där som ung när vi tränade backintervaller på backhopparträningarna på hösten. Nostalgi it is.

fredag 8 augusti 2008

Tillbaka till pojkrummet...

Nä, det är inte riktigt sant. Mina föräldrar har faktiskt slagit ut min vägg och gjort större vardagsrum när jag flyttade hemifrån. Smart gjort av dem. Men nu får jag bo i datarummet/gästrummet/genomfarten till tvättstugan. Kanske inte så mysigt direkt, men det känns helt klart bra att vara tillbaka här. Kylen, frysen och skåpen är som alltid fulla med inte allt för nyttiga saker och det är ju inte så bra ur min träningssynpunkt. När jag bodde hemma var jag en riktig "skåpätare", men nu är jag ju här på "träningsläger" och ska försökta fokusera på träningen (och umgås med familj och gamla vänner). Det kommer nog gå bra. Trots att jag bara sovit 3 timmar inatt är jag sugen att sticka ut och springa i nygammal terräng. Jag har lust att dra med familjens lilla knähund på en tur, men frågan är om han skulle överleva den? Min mor påstår att han bara klarar av promenader, men det är ju en hund?

Igår blev det vilodag. En behövlig sådan. Kusinen var bakis efter att ha kommit hem kl 03:30 från sin "afterwork", så henne var det ingen idé att fråga om det skulle bli någon löptur. Istället åkte jag in till stan och fikade med min morbror (som tillhör "gubbeliten" i mountainbikecykling). Efter det mötte kusinen upp för bio. Hon fick välja och det blev SATC-filmen. Jag är visserligen inte rätt målgrupp för filmen, men den var inte dålig, men den passar nog bättre i serieformat. Det bästa med filmen var alla produktplaceringar (jag finner sånt ganska intressant faktiskt) och några skämt här och där. När vi promenerade hemmåt så stannade vi till vid Odenplan och åt riktigt god indisk mat.

Jag var tidigt på Arlanda imorse för att kunna stå långt fram i kön och fixa mig en standby-biljett. Det var inga problem alls då jag köade i min ensamhet och jag kom med direkt. 450 kr enkel väg. Kändes fint att betala det. Betydligt billigare än tåget som tar ca 18 timmar från Stockholm.

Här har vi redan hunnit fika lite och senare blir det tacos. Men först är det OS-invigning och ikväll blir det löpning! Då vet ni.

onsdag 6 augusti 2008

Cykel90 på Sats Södermalm.


Det tredje och mest troligt sista gymbesöket ägde rum på Sats Södermalm.

Med halvsvart tunga spinnade jag i 90 långa min. Och det kändes som att de var de längsta 90 minuterna någonsin. Jag vet inte hur många gånger jag kollade på klockan. Redan efter 15 min ogillade jag passet. Och efter 90 min kan jag konstatera att det var enformigt som bara den. Det hela handlade egentligen om att sitta ner och cykla snabbt och stå upp och klättra. Den stående klättringen var tänkt som vila ibland, vilket jag har lite svårt att ta till mig. Jag har alltid stående klättring på mina pass som något tungt, och det har alla andra jag cyklat för också haft, så det här var något nytt. Eftersom stående klättring är "tungt" i min hjärna hade jag svårt att förstå upplägget som bara malde på. Han snackade om 30 s hit och 90 s dit, men i sanningens namn märkte jag ingen skillnad. Musiken var stundtals lite intressant, men jag håller ändå med i det Puma sa att allt kändes som en enda lång låt. Snacka om att mannen gått lös på mixerbordet. Och varför cykla så mycket "klättring" i offbeat? Personligen så uppskattar jag den stående klättringen när takten är tydlig, fast och säker. Hans sätt att instruera var väldigt "på" och skrikigt, något jag också har lite svårt för. Dessutom kändes det stenålders att gymmet hade en handmikrofon som instruktören använde sig av. Det var ganska intressant att titta på när han trixade med mikrofon sladden som fastnade i styret titt som tätt.


Cyklarna var av modell gamla och slitna Bodybikes. Styret var blankt och halt, pedalerna kändes glappa och det högra klippset var väldigt löst. Dessutom så fanns det bara på och av i stort sett på den cykeln jag hade. Mellanting var lite svårt att få in. Kanske dags att byta cyklar och köpa in ett headset?

Jo, en sak till. När passet äntligen gått in i sista tredjedelen instruerade instruktören att man skulle cykla innåt med knäna. Det går helt emot det jag har lärt mig. Varför göra en naturlig rörelse i höft-knä-fotled onaturlig?

Finns det något positivt att säga om passet? Det var kanske lite lärorikt att cykla för en ny instruktör. Puma (som har en grym spinningteknik!), som träningssällskap var högklassigt och det var roligt att kolla in ännu ett Satsgym i Stockholm. Tack till dig för att du trixat ihop ett minibloggerbootcamp dom här två dagarna! (Jag lovar att fixa något liknande när du är i Göteborg)


Kroppen skrek efter energi efter passet och tyvärr fanns en McDonalds i närheten. En bönsallad och en Asian Beefburgare fick bli min middag idag.

Hur är det med löparformen?

Det är snart en vecka sedan jag sprang senast och det känns i kroppen. Jag vill och behöver springa, men varje gång det blir ett litet uppehåll mellan löppassen, så är det svårare att ta sig ut. Jag är väl lite skraj att den där lätta känslan inte kommer finnas där. Vem vet, jag kanske får med mig kusinen imorgon på en lätt morgonjogg?

Stockholm halvmarathon närmar sig med stormsteg och det är drygt 4 veckor kvar till start. Känslan är ungefär densamma som innan Göteborgsvarvet. Jag var minst sagt orolig över formen månaden innan Göteborgsvarvet. Känslan är kanske inte lika desperat, då tyckte jag ju att löppassen var tråkiga för att jag koncentrerade mig så mycket på mina icke-framsteg. Förhoppningsvis släpper allting när jag börjar koncentrera mig på löpningen uppe i Gällivare.

Jag borde kanske lämna pulsklockan hemma och bara fokusera på drivet, tekniken, andningen, känslan och nuet istället för på siffror?

Hur ska jag träna de kommande veckorna då?

Långpass i skogen, jag ska också försöka leta upp någon bra myr och ta med mig ett par stavar och köra lite myrlöpning som diverse skidstjärnor sysslar med, fartlek längs "bomselevägen", backpass uppför "femman"/Dundret och upp till Nautanen och så lite morgonpass på smala stigar. Klämmer kanske in något träningspass på "Fysio" också.


Satscykel30&SatsCore på Sats Stureplan.

Jag hade ställt klockan på 05.00 imorse för att hinna till Terese klasser i god tid. Det visade sig att tunnelbanan fungerade lite för bra för jag behövde bara vänta 1 min på första tåget och 2 min på det andra. Jag hade också planerat in lite tid till att irra runt kring Stureplan ifall jag inte skulle hitta till gymmet, men det visade sig vara väldigt enkelt så där stog jag en kvart innan öppning och försökte fördriva tiden genom att vandra längs den tomma Birger Jarlsgatan.

När Sats Stureplan väl öppnade anmälde jag mig i receptionen och hälsade sedan på proffsbloggaren. Vi var några morgonpigga som var med på SatsCykel30 följt av SatsCore och som väntat var det riktigt roligt att delta på Terese cykelpass. Jag gillade hennes lugna, men peppande sätt att instruera. Det som var lite synd var att det var en förkoreograferad klass. Musiken var tyvärr inge vidare om man inte gillar gamla Idoldeltagares hitlåtar eller lite jazziga trumpeter. Klassen tog slut alldeles för fort och det var först i slutet som jag lyckades pressa upp pulsen ordentligt. Hade jag fått bestämma hade jag gärna cyklat en halvtimma till :) Jag säger samma sak om SatsCore som jag gjorde om World Class CoreExpress. Inga konstigheter där. Ganska likt de Corepass som Sportlife kör.

Efter passen tog jag och Puma en snabb frukost på Espresso House. I eftermiddag blir det Cykel90 på Sats Södermalm! Behöver jag säga att jag tycker att det är otroligt inspirerande att testa nya gym och klasser här i Stockholm?

tisdag 5 augusti 2008

Booty&Core-Express på WorldClass Kungsholmen.


Idag gjorde jag studiebesök på
WorldClass Kungsholmen där Puma hade fixat med gratisträning via Gymglam. Det var ganska mycket folk och ytorna var inte så tilltagna, men rent helhetsmässigt så var det ett fräscht gym. (Spinningsalen såg riktigt fin ut.)

Började med 40 min lågintensiv träning på Crosstrainern efter att jag fått köa ett tag. Som sagt, det var ganska mycket folk och konditionsmaskinerna var upptagna till max. De flesta av löpbanden var iof lediga, men jag hade ingen lust att ställa mig där och svettas järnet innan gruppträningspassen. Det var där jag ville lägga fullt fokus och vara pigg på.

Vi började med BootyExpress. Bara namnet skrämmer nog iväg en hel del killar, men eftersom jag faktiskt är instruktör så kan jag gå på sånt utan att skämmas :). Och bara för att det står i beskrivningen att passet fokuserar på att "forma och stärka stjärt och ben", så behöver det inte vara enkelt. Passet bestod till stor del av benböj och utfall i några olika varianter. Till en början ganska lätt, men ju längre passet gick desto skakigare blev det. Absolut tyngst ikväll var det när vi skulle stå på tårna, statiskt i benböjsposition. Det skakade rejält och jag fick lite flashbacks till alpin skidåkning. Ni vet den där känslan man får i benen efter att ha åkt nonstop ett helt åk. Sista halvtimmen handlade allt om WorldClass egen CoreExpress. Inga konstigheter där. Ganska likt de Corepass som Sportlife kör.


(Tack till Gymglam som bjöd på bra och inspirerande träning. Kul å se en "kändis"-instruktör in action!)

måndag 4 augusti 2008

Färdigpackat.

Då är jag packat ner allt jag tror att jag kommer behöva. Träningsgrejerna fick en egen bag för annars hade det inte rymts. 2 par löparskor, spinningskor, funktionstshirts, löparjackor, träningsbyxor, shorts, vattenflaskor, pulsband, pulsklockor och allt annat som hör till tar faktiskt ganska mycket plats. Tåget går om 3 timmar. Segt. Jag har inget att göra fram tills dess.

söndag 3 augusti 2008

Middag.

Då har alla kollegorna åkt hem. Maten smakade faktiskt grymt gott och jag känner mig nöjd med min insats. Det var en betydligt lugnare tillställning idag än igår och det känns skönt. Nu kan jag i lugn och ro packa väskan. Det blir att bära med mig ganska mycket eftersom jag inte vet hur länge jag blir borta. Jag har bara två datum som är viktiga att komma ihåg. 6/9 när det är Stockholm Halvmarathon och 8/9 när skolan börjar. Annars är jag väldigt ledig. Jag har några cykelpass i slutet av Augusti, men det ska nog inte vara några problem att hitta en vikarie till dem om det skulle vara så att jag inte är hemma då.



Mina kollegor tycker kanske att jag borde dricka mer vin istället för proteindrinkar och sportdryck. 7 gäster = 5 vinflaskor. Jag tackar.

.

Grillfesten igår i Lilla Edet började riktigt bra. Den slutade dock mindre bra. Idag är jag sjukt bakis. Jag känner mig förgiftad. Hjärtat slår hårt och jag svettas av minsta lilla ansträngning. I skrivande stund är trelitersboxen på kylning i kylen (jag är inte speciellt sugen om man säger så), köttet är i marinad och tvätten snurrar runt i tvättstugan. Det är alltså inte tillåtet för mig att ligga i sängen och tycka synd om mig själv. Nä, det hinns inte med. Kl 18 är det middagsbjudning och så ska det packas och planeras för imorgon åker jag visst till Stockholm och stannar där ett tag. (Puma, har du letat upp några coola klasser ännu?)

Här har jag inte tid att sitta.