torsdag 28 februari 2008

"buss ersätter sträckan"

Jag är arbetsskadad. Det råder det ingen tvekan om. Innan detta inlägg har jag författat ihop 114 inlägg. Min första tanke var då: "Aha, Ö-snabben" . Buss 114 ut till Saltholmen kallas också för ö-snabben i folkmun. Just nu är det högtryck för mig och min kollega här på kundservice. Det är stort stopp på Gamlestadstorget där hälften av alla Göteborgs spårvagnar passerar. Det innebär ersättningsbuss i båda riktningarna ut till Angered. Så fort detta händer blir vi stormade av förvirrade människor som helt plötsligt blir handlingsförlamade. Det är tur att vi finns en kväll som denna.

När den värsta anstormingen lagt sig kände jag efter i en sekund och gick därefter med bestämda steg till EspressoHouse för att köpa en stor latté. Platschefen, som alltid är så trevlig stod i kassan. "Det vanliga", och sedan hade jag lattén i handen. Så här sitter jag gottar mig med min kaffe, medan min kollega som var för snål får sitta här jämte mig och vara avundsjuk. Den smakar riktigt gott och nu klarar jag mig i 50 minuter tills vi stänger dörren.

Oops. Nyss var det in en charmig typ som kom in och skrek att han ville sätta ett skott i pannan på "min" trafikledning. Ersättningsbussen var visst lite sen och full av människor. Sånt händer. Min kollega trodde att det var en hon som var inne och och sa efteråt att jag borde tipsa henne att promenera mer. Han såg visst ut att behöva det. Som tur är stannar våra giftiga tankar innan för glaset i sådana här situationer utan vi arbetar alltid proffesionellt. Vårt mål är tydligen att vara Sveriges bästa kundservice. Hur man nu mäter det? Det roliga med sådana där galna människor är att man vaknar till och får lite ny energi. Negativ från Svergies bästa resenärer kan faktiskt pigga upp lite på kort sikt i vintermörket, men längre sikt kan det vara ganska påfrestande.

När jag kommer hem tar jag på mig löparskorna igen och springer några kilometer. Jag är inte den som ger upp i första taget.

Tillbaka på banan men hur är det med pulsen?

Igår snörade jag på mig löparskorna igen. Första kilometerna gick bra. Oväntat lätt. Men sen när banan blev lite tyngre stegrade pulsen och den höll sig kvar där trots att det flackade ut. Jag är verkligen ur form. Det går sakta (jävligt sakta) och pulsen är hög trots snigelfart. Jag var nästan i bättre form vid den här tiden förra året och då hade jag inte löptränat speciellt mycket. Vad är felet? Jag blir så frustrerad. Jag vill ju att det ska gå så där lätt som det gjorde i september förra året. Då var kilometertiderna ruskigt snabba, även om jag vet nu i efterhand att vissa sträckor var ett par hundra meter kortare än jag skrivit in på jogg.se. Men det spelar ingen roll allt gick snabbare och lättare då.

Igår sprang jag 6 km på 32.22 och genomsnittspulsen var 165 slag/minut. Det var långt i från max, jag hade kraft i musklerna, men pulsen säger något annat. Om jag tittar tillbaka på löpningen i september förra året så höll jag en minut snabbare kilometertid, men med samma puls. Det är en otrolig skillnad. Igår tog jag på mig pulsbandet när jag kollade på CSI NY (som förövrigt är sjuktbra) för att titta hur pulsen betedde sig. Den gick upp och ner mellan 79-95 slag/minut. Det kändes som att kroppen inte återhämtade sig som den gjort innan och jag hade ett skumt tryck över bröstet.

Imorse när jag vaknade tog jag på mig pulsbandet igen utan att jag klivit upp ur sängen för att mäta min vilopuls just då. De minuterna jag hade på mig bandet pendlade den mellan 60-65 slag/minut. Jag tycker det känns högt. Trodde att jag hade betyydligt längre vilopuls, men det är ju en färskvara och jag har ju tränat dåligt och varit sjuk senast tiden så det spelar nog också in.

Men frågan står kvar. Varför är jag i så dålig form? Jag kan inte träna för mycket och därmed vara övertränad. Det har jag mycket svårt att tro. Men vad vet jag? Jag tränar väl kanske inte helt regelbundet alla veckor, men jag försöker hålla mig till 4-5 dagar. Ibland kan det bli 6 träningsdagar på en vecka. Just nu går träningen inte framåt, utan bakåt!

Hur ska jag göra för att få fart på benen igen?

tisdag 26 februari 2008

youtubegenerationen

Jag ringer hem till min familj uppe i norr. Lillasyster som är 10 år svarar.

Lillasyster: Hej det är Sara
Storebror: Hej, det är storebror, vad gör du?
Lillasyster: Jag är på youtube
Storebror: VA? Vad gör du där?
Lillasyster: Lite olika
Storebror: Eh okey, har du mamma där?

Jag förväntade mig att hon ska svara något i stil med att hon leker med barbie, ska ut och bygga en snökoja, att hon ser på barnprogram eller jag kan sträcka mig till att hon spelar Sims på datorn. För sånt gör barn i hennes ålder. Men när flickan säger att hon är på youtube blir jag lite orolig.

Vad tittar hon på där? När Brittans galnaste fan lägger ut egenproducerade "busiga" versioner av hennes videor eller något "galet" klipp på någon wannabe som leker Jackass? Jag har svårt att tro att det lilla pyret kollar in de senaste i musikvideoväg. Eller det kanske hon gör? Hon kanske gratislyssnar på de senaste låtarna från Hitsforkids eller så kanske godbitarna från Björnes magasin finns just där på youtube. När vi träffas den 19 mars är det hon som ska visa mig vad hon gör på youtube.

regnregnregn

Det blev ingen träning igår kväll. Orsak: det ösregnade. Det blev ingen träning imorse. Orsak: det ösregnade. Jag vet att det är dåligt att skylla på vädret, men just nu regnar det mer än någonsin. Hade det varit sommar och regn hade det varit en annan sak, men nu är det ju ändå vinter och regn och det är en helt annan sak. Det ösregnar fortfarande och alla springer kors och tvärs här ute på torget för att undvika att bli genomblöt. Hoppas det slutar till ikväll för jag ska ut och springa. Mitt träningsuppehåll blir bara längre och längre. Det är inte långt kvar till Göteborgsvarvet och känslan av att ha en bra form är mycket långt borta. Jag känner mig minst sagt stressad. Efter att ha ätit upp min lunch som bestod av kycklingfilé, wokgrönsaker, vitlök, rödcurry och thailändsk fisksås kan jag konstatera att det inte smakade något vidare. Det smakade mest salt från fisksåsen. Det blev visst ett x antal droppar för mycket när jag wokade ihop detta innan jobbet samtidigt som jag borstade tänderna och styrde upp peruken.

måndag 25 februari 2008

format c:

Ikväll är det tänkt att jag ska snöra på mig löpardojjorna igen efter en veckas förkylningsuppehåll. Jag ser fram emot det, men samtidigt känner jag en viss skräck att springa igen. Hur ska det kännas? Kommer det gå tungt? 45 minuter till stängning. Ikväll tar jag en kilometer i taget. Jag ska ha noll fokus på tid/km. Jag ska bara springa på och känna efter. Återkommer med en reflektion imorgon. Har inte orkat ta hand om min döende dator ännu. Den har fått vila hela helgen, men jag tror inte att vilan hjälper till speciellt mycket. Det är nog format C: som gäller.

torsdag 21 februari 2008

ingen rubrik

Mitt internet (och min dator) fungerar inte där hemma så här sitter jag på jobbet i min ensamhet och nöter lite. Inget nytt har hänt och mailen jag väntar på verkar inte komma. Jobbigt läge. Just nu känns det som min räddning. Arbetsplatsträffen på Ullevi var intressant. Ibland så var det lite långdraget men i det stora hela sades det mycket klokt. Har just druckit en öl och hetsätit nötter på Pullmans. Kanske inte det bästa stället för en Afterwork, men mina kollegor som valde ställde påstår att de känner sig trygga där inne i centralbyggnaden. Det är ju trots allt där inne de flesta arbetar.

Fortfarande ingen träning. Känns väldigt frustrerande och det är nog delvis därför jag känner mig nere. Jag vet inte hur jag ska formulera mig, men just nu så känns det som att det är det enda jag kan räkna med. Ne, just nu är vistelsen här i Göteborg allt i från rolig. Det här är ingen blogg där jag skriver om känslor och annat (som inte rör träningen), men jag känner bara att jag vill skriva av mig några rader. Jag slutar nog här, annars kommer jag bara skriva om att vissa tar mig för givet och att andra byter ut mig och ignorerar resten. För en gångs skull ska det bli så skönt att åka upp till Norrland.

Nu åker jag hem. Jag ska ju befinna mig här igen imorgon klockan 05.30 så det är ju dumt att slösa med tiden.

onsdag 20 februari 2008

Tankar om framtiden

Jag lever även om jag har det tråkigt. Förkylningen vill inte släppa. Den vandrar runt. Just nu känner jag att det är täppt i halsen och i bihålerna. Igår var en rinnig näsa problemet. Dessutom får jag lite lätt värk här och där på kroppen. Nyss värkte det på höger sida om ryggen. Jag vilar fortfarande och imorgon har jag inte tränat på en vecka. Det känns sådär. Jag känner hur jag lämnar formen bakom mig, långt bakom mig.

Igår var jag på ett informationsmöte om den utbildningen som jag vill gå på. Skolan verkar bra. Ubildningen verkar bra. Ja, allt verkade vara guld och gröna skogar och när jag gick där ifrån var jag ganska säker på att jag vill vara en del av det där. Deras sätt att arbeta verkar passa mig riktigt bra. När jag kom hem och tänkte lite till på det så dök några frågetecken upp, men jag har mailat hon som höll i informationsmötet och hoppas på att få ett svar snart. Då bestämmer jag mig helt om det är värt för mig att söka dit. Frågorna handlade om tiden efter utbildningen och inget "tror du jag kommer in-relaterat". Ne, när det är dags att söka är det jag som ska lyfta fram mig på absolut bästa sätt. Betygen ska kollas igenom, CVt ska finslipas, referenserna ska dubbelkollas, det ska pluggas matte och lite engelska (för att klara testerna). Det jag är minst nervös inför är intervjun, om jag kommer så långt i uttagningen vill säga.

Passade också på att söka ett nytt jobb imorse. På ett sätt är det ett drömjobb, men på ett annat är det väldigt långt ifrån ett drömjobb. På ett sätt är det riktigt bra betalt, men på ett annat är det säkert dåligt betalt. Om jag får komma på intervju så skriver jag mer om det här för på ett sätt handlar det om att River Springer kan man säga.

Ikväll är det middag med "familjen". Egentligen har jag ingen vidare lust, men det är sedan länge bestämt att jag ska med och som "brorsa" kan jag ju inte svika.

lördag 16 februari 2008

På jobbet

Klockan är över åtta och här sitter jag själv på jobbet. Jag undrar, var är min kollega? Hon är 30 min sen och jag sitter här själv, vilket är ett big nono. Den som trodde att jag skulle gå med på att jobba själv fram till 9.30 kan glömma det. Det går absolut inte. Jag har ju kassor från gårdagen att räkna + att jag skippade frukosten hemma för att köpa mig en EspressoHousefrukost. Dessutom är det inte vidare bra att sitta här själv ur säkerhetssynpunkt heller.

Drack en vitamincocktail innan jag gick och hoppade över frukosten som sagt (för att få sova lite längre). Jag tror att näsan är mindre rinnig idag, men jag vilar även idag och förhoppningsvis är jag fit for fight imorgon eller i början av nästa vecka.

Nu måste jag leta upp vikariens nummer som uppenbarligen försovit sig. Jag är hungrig!

fredag 15 februari 2008

Tvingad till vila

MittValSport, Vitamax C-vitaminbrus, Otrivin, apelsiner och grönt te. Jag sitter här och intalar mig att detta ska bli min räddning. Det hjälper kanske inte speciellt mycket till att få bort den lilla förkylningen som stör mig något så enormt just nu. Att tro är kanske det viktigaste i det hela. Jag hade ju planerat att träna idag, men ännu tråkigare är det att jag kanske missar helgens långpass. Alltid när jag har en känning av en förkylning börjar jag inbilla mig att jag har tränat när jag varit lite sjuk och dragit på mig någon hjärtmuskelsjukdom eller så. Antar att det blir tråkig vila för min del de närmste dagarna. Åh vad roligt.

Har du något supertips hur jag ska bli kvitt förkylningen så får du gärna skicka en liten kommentar.

Förkyld?

Igårkväll rann näsan extra mycket när jag promenerade ute i kylan. Tänkte inte desto mer på det utan "snöt" ut det i vanlig ordning som jag brukar göra när jag är ute och tränar. På kvällen när jag softade hemma i soffan kände jag mig pigg, fräsch och framför allt frisk. Jag såg fram emot morgonens gympass. När det var dags att vakna ville näsan något helt annat. Tjockt och äckligt grönt snor täppte igen och huvudet kändes tungt. Klokt nog gick jag aldrig till gymmet utan såg på fyrans morgonprogram istället. Nu känns näsan lite bättre efter att jag preparerat den med nyinköpt nässpray. Blir jag sjuk på riktigt blir jag galen. Jag har inte tid att bli sjuk. Håller ju på att ladda för fullt inför Varvet, men också inför mitt nya mål som kommer gå av stapeln i mitten av mars. Skriver mer om det senare. Hinner inte just nu då jag är på jobbet och här är det visst tänkt att man ska jobba. Men först ska jag äta en apelsin och koka en stor kopp grönt te.

torsdag 14 februari 2008

Morgonjogg och inställt kvällspass

Efter 8,5 timmars sömn var det inga problem att springa morgonjoggen innan frukost och arbetet med tvätten. Det var ganska kallt ute, men med solen var det inga problem. Den var med på noterna och lyste som aldrig förr och speglade sig fint i vattnet längs Norra Älvstranden. Sprang avslappnat i lugnt tempo, med en något lägre puls än sist jag sprang morgonpass. Benen kändes något sega efter gårdagens fartlekar, men vad gör det en sådan här härlig morgon? Jag var långt ifrån ensam på Norra Älvstranden. Pensionärerna hade vaknat och tagit med stavarna ut på en promenad. De flesta av dem verkade mest bära runt på dem istället för att verkligen använda stavarna aktivt. Lattémorsorna siktade in sig på caférna på kajen och affärsmännen med portfölj flexade nog in ett par timmar senare eller så tog de bara en bensträckare från kontoren. Jag sprang förbi allt och alla och längtade efter en god frukost.


Gröten fick dock vänta lite på sig tills efter att jag fyllt tre tvättmaskiner med diverse lakan, träningskläder och jobbtröjor. Jag måste verkligen bli bättre på att tvätta för att tvätta fem maskiner är faktiskt jobbigt och tar lång tid om man räknar in torktiden.

Finns inte så mycket att berätta om min dag egentligen. Har legat på soffan och laddat inför kvällens träning. Både herrarna och damernas distanstävling i skidskytte gick i elljus borta i Östersund. Återigen blev det ett praktfiasko och alla misslyckades. De åkte långsamt och sköt kantskott hit och kantskott dit. Det var faktisk skönt att se en gråtande Helena när det var dags för tvintervju. Svenskarna har haft framskjutna placeringar i världscupen under hela säsongen och detta är såklart ett stort misslyckande. Det irriterar mig när förbundskaptenen står där och rycker på axlarna och tycker att deras prestation ändå har varit ganska okey. Det är den bilden som jag har fått i alla fall. Jag hoppas hoppas verkligen att det blir minst en medalj. Det återstår ju några få tävlingar så den lilla chansen finns fortfarande.


När skidskyttet var slut och middagen vilade gott inne i magen var det dags att byta om och bege sig mot Cykel30/S-corepasset som jag faktiskt hade väntat på helaste dagen. Jag hann bara utanför dörren så ringer det en tjej från Sportlife och säger att instruktören har blivit akut sjuk och att de inte kunde få tag på någon vikarie. Grymt tråkigt. Vad skulle jag nu göra av min lediga dag? Detta skulle ju vara min höjdpunkt. Istället för att stå och frysa på hållplatsen gick jag in på Coop och funderade ett tag om jag skulle ta min "ätardag" ikväll och se lite CSI-avsnitt i min ensamhet. Samlade tankarna lite och gick ut ur affären med en Cola Zero och detta efter att ha tittat både på glassen, ostbågarana och chokladhyllan. Det kändes som en seger i sig att jag skjuter på ätardagen några dagar till. Jag ska "ta ut" den såklart, men varför göra det en dag som man inte är sugen? Tog en 80 min promenad i högt tempo med stavarna över Älvsborgbron. Det fick bli min kvällsträning det.

Imorgon har jag stängning på jobbet och fredagar är verkligen ingen höjdardag att jobba sent på. Det är psykande när en efter en lämnar byggnaden. Har förkortat arbetstiden med en timma iaf då jag tagit ut en välförtjänt flextimme. Jag börjar 12.30 och har bestämt mig för att träna styrketräning på gymmet innan jag börjar. Tidigare i veckan ville Marcus hänga med på ett pass och vi pratade om just fredag morgon. Men har inte hört något efter det, så jag antar att han inte kommer dyka upp. Ska skicka iväg ett sms snart och höra mig för iaf.

onsdag 13 februari 2008

Fartleksintervaller

Imorse ringde klockan 07.00. Det var precis att jag orkade mig upp. Jag tvekade i fem sekunder, men tog mitt förnuft till fånga och studsade upp ur sängen, drack ett stort glas vatten, klädde på mig och gick ut med stavarna och körde stavgång över Älvsborgsbron. Första gången som jag går över där mellan sju och åtta på morgonen och måste säga att jag blev lite chockad över trafiken som hetsade sig över bron. Det var bilar, bussar och långtradare som avlöste varandra i långa led. I en majoritet av bilarna fanns det bara en person och bussarna var halvtomma (eller säger man halvfulla?). Inte så bra för miljön och att skylla på att det är dålig trafik till Hisingen den tiden är att ljuga. Spårvagnarna passerar tex Backaplan ungefär var tredje minut och det går bussar kors och tvärs. Framför allt går det industribussar ut till Volvo dit många åker. Så där finns inget att skylla på. Och sedan påstå att det är billigare att köra bil än att åka kollektivt (som sååå många gör, tro mig, jag vet) säger ganska mycket om den personens koll på privatekonomi och synen på kollektivtrafiken (för det ska ju vara krånligt, eller hur?) Nog om det. När jag åkte hem så var det en lustig busschaufför som hade skyltat om sin buss till "Buss o Kram" istället för sitt linjenummer. Det är busshumor det. Cliff, kanske något för dig när du rattar runt din SL-buss :)

Efter jobbet var det åter dags för ett löppass och den känslan jag hade i kroppen var mycket länge sedan jag kände. Lättheten fanns där från första till sista steg trots hårda fartleksintervaller. Det trodde jag inte när jag satt på bussen hem. Då var jag mest trött (i huvudet iof) efter en lång och seg dag på jobbet. Ikväll blev det lite tempoträning. Började med 3 km uppjogg, sedan 500 m i 4:20-4.30 tempo och sedan varva ner i 500 m och så om igen. Så fortsatte jag tills det var 1,5 km kvar av rundan. Då var det dags för en skön nedjogg. Högsta pulsnoteringen under passet kom i uppförsbacken från Coop Extra Eriksberg upp mot Pressbyrån vid Eketrägatan. Lyckades pricka in 500 m i svagt motlut och pulsklockan visade ca 93 % av max.

Imorgon har jag återigen en day off från arbetet. Ska börja dagen med en morgonjogg för att sedan slava i tvättstugan. Har hur mycket som helst som måste tvättas, tyvärr. På kvällen har jag bokat in Cykel30/S-Core med favoritinstruktören. Det kan inte annat än bli skitroligt!

11 feb: CykelRPM + Cykel30

I söndags skrev jag att jag skulle köra dubbla spinningpass på måndagen. Sagt och gjort då båda passen blev väl genomförda. Jag har bara inte haft tid att uppdatera här. Började med CykelRPM som är mitt favoritpass när det gäller cyklingen just nu. Körde på från början och försökte få upp en hög puls så fort som möjligt. I låt två kände jag ur svettpärlorna på pannan började komma fram och värmen spred sig snabbt i kroppen. Då var det bara köra på till slutet. Genomsnittspulsen var ca 75% av max och högsta noteringen under passet var ca 91 %.

Just ja. Innan passet så blev jag "rättad". Min första tanke var att instruktören läst min blogg då jag i söndags skrev "Spinning kan jag och anser att min teknik där är mycket god. Jag har aldrig blivit "rättad" av någon instruktör utan snarare fått personlig beröm en gång." Men varför skulle hon göra det? Det var nog bara min paranoida sida som trädde i kraft och den enda rättningen hon ville göra var att höja min sadel med ett halvt steg. Inte så mycket att tjaffsa om. Jag kände ingen direkt skillnad när jag cyklade, men det var säkert bra.

Vilan på Crosstrainern kändes lite seg. Jag ville bara upp i cykelsalen och köra det andra passet.



Cykel30 började inte bra. Det var en sån där instruktör som skulle prata med alla som cyklade och föra en dialog. Det handlade inte om en fråga utan flera stycken. När intresset för att svara på hennes frågor inte var speciellt stort trots att salen var helt full så snäste hon lite lätt på ett "skojigt" sätt. Jag tycker mest att det kändes som att hon nedvärderade 95 % av deltagarna bara för att vi inte orkade skrika svar i kör på hennes frågor. Innan hon satte igång med passet sa hon något i stil med "jaha, här har man varit på semester och ni verkar då inte ha saknat mig". Inget märkvärdigt egentligen, men hade jag varit instruktör hade jag skippat sådana kommenterar och startat passet och låta det tala för sig själv. Resten av klassen irriterade jag mig mest på henne och benen började kännas tunga. Försökte ändå lägga på lite extra motstånd i uppförsbackarna. Genomsnittspulsen var ca 71% av max och högsta noteringen under passet var ca 81 %.

Då har jag provat köra två spinningpass efter varandra. Kommer jag göra det igen? Ja, det kommer säkert bli av inom ett par veckor eller så.

tisdag 12 februari 2008

Vilodag

Idag har jag en välförtjänt vilodag. Jag känner mig inte speciellt trött i kroppen, men jag vet att det är klokt att vila idag i alla fall efter några dagars hårt tränande. Sitter på jobbet och har min lunchmiddagsrast just nu. Gick förbi SuperSushi och köpte med mig en åttabitars som jag åt tillsammans med min medtagna sallad. Sushi är utan tvekan den fastfood som jag gillar absolut bäst. Snackade med Gällivare-Dan på msn för ett tag sedan och det visade sig att han var nere i Göteborg igen. Så ikväll är det vi som tar en afterwork på Biopalatset.

Jag återkommer senare ikväll med en rapport om hur gårdagens dubbla spinningpass gick. Just nu räcker inte tiden till att blogga.

måndag 11 februari 2008

Laddar med pastasallad

Mitt i alla städande och diskande kommer jag på att det kanske är bra att äta innan träningen. Det är ju synnerligen viktigt och framför allt då jag ska köra två cykelpass efter varandra idag. Första passet börjar 17.30. Min frys gapar tomt. Inte efter grönsaker/wokgrönsaker. Det har jag massor av. Däremot har jag inget protein så jag måste köpa lax, kyckling, köttfärs och kött när jag är på Willys nästa gång. Då är det tur att skafferiet är fullt av tonfiskburkar. Har rört ihop en enkel fullkornspastasallad med tonfisk, majs, fullkornspenne, gul paprika, ruccola, lite olivolja och salt&peppar. Det blir min lunchmiddag och den kommer jag nog stå mig på ett tag. Efter träningen ska jag stressa i mig en proteindrink påväg till filmkvällen borta i Länsmansgården.

Trevlig träningsvecka på er!

Träningsvärk

Somnade ganska tidigt för att vara mig igår och idag var första morgonen på länge som jag inte stördes av någon väckarklocka. Så otroligt skönt att sova tills man vaknar utan att det är något som stör. Hoppade upp ur sängen med ett skutt och det var just då i den rörelsen som jag insåg vilken otrolig träningsvärk jag hade. Jag har sällan träningsvärk av det här enorma slaget. Idag känner jag att jag lever. Trots att rumpan, tuttarna och bicepsen ömmar rejält gillar jag att ha denna träningsvärk.

Klädde på mig och justerade in mina stavar och stack ut på en "nordic walking" eller stavgång som det så fint heter på svenska. Jag vet att man oftast ser gamla pensionärer med för långa stavar och att de har satt in händerna fel väg i klykan vid handtaget som hasar sig fram på vägarn. Jag hoppas att jag inte ser ut så när jag är ute och går. Jag går med hög hastighet och pulsen är oftast 10-20 slag högre än en vanlig promenad för mig. I uppförsbackarna försöker jag arbeta med ett aktivt frånskjut med stavarna. På Älvsborgbron noterades promenadens maxpulsnotering. Kanske inte helt oväntat.

"Finska studier visar att stavgång ökar energiförbrukningen med 55 procent. Vid en vanlig promenad förbränner man cirka 280 kcal per timme. Tar du med stavarna på promenaden ökar antalet förbrända kalorier till 400 kcal per timme. Ansträngningsgraden ökar bara marginellt. Det är lätt att gå med stavar."

Läs mer om Stavgång här.

Jag tycker att det känns mer som att man tränar när stavarna är med. Hela kroppen aktiveras på ett skonsamt sätt och när jag kommer hem är känslan helt annan än efter en vanlig promenad.


söndag 10 februari 2008

BodyPump

Dagens träning gick ut på att testa ett Bodypump-pass. Måste erkänna att jag var lite nervös inför det nya passet. Samma känsla hade jag innan första Poweryogan, Boxpasset och Cirkelträningen. Spinning kan jag och anser att min teknik där är mycket god. Jag har aldrig blivit "rättad" av någon instruktör utan snarare fått personlig beröm en gång. Styrketräning i gymmet är en annan sak där kör man på i sin egen takt, men när det handlar om en klass så gäller det att hänga på instruktören och helst göra övningarna i samma takt som den personen och alla andra i salen för den delen. Visst, är man ny på något så tar det ju ett tag innan man kommer in i det. Men jag är en sådan person som vill kunna prestera på en gång.

När jag kom in i salen småjoggade folk kors och tvärs och hämtade mattor, stepbrädor, hantlar och varsin skivstång med tillhörande vikter. Jag hade ingen aning om hur mycket jag skulle plocka på mig och ett tag stog jag där som ett stort frågetecken, men istället för att stå där som en nolla så kollade jag på dom andra, på deras fysik för att försöka uppskatta hur mycket jag skulle orka. Nu efteråt så tycker jag att jag lyckades riktigt bra med att beräkna hur mycket jag vikter jag skulle lasta på. I ben hade jag kanske kunnat lasta på lite mer, men det tar jag nästa gång för jag tror nog att det blir en nästa gång. Jag vet inte hur ni brukar göra, men jag brukar alltid småspana på dom andra deltagarna för att titta om jag gör det bättre eller sämre och om det är något jag borde förändra i rörelserna.



Morgondagens träning är planerad. Innan frukost är det jag som tar en promenad på totalt ca 60 min till Vagnhallen Majorna (över Älvsborgsbron) och tillbaka. På eftermiddagen tänker jag göra en Puma och köra två Spinningpass efter varandra. Jag börjar med Cykel RPM (50 min), går ner till Crosstrainern och kör aktiv vila i 15 min på den i väntan på Cykel30. Svetten kommer bokstavligen rinna och hjärtat kommer få arbeta.

lördag 9 februari 2008

Lättlagad laxpasta

Efter det låånga löppasset skrek kroppen efter snabb energi. Mina matlådor i frysen var slut och jag hade ingen direkt ork att börja laga någon avancerad maträtt i mitt ostädade kök. Det viktigaste var att jag skulle få i mig någon snabbt och enkelt, men som samtidigt smakade gott. Och det visade sig bli riktigt gott så jag delar med mig av min lättlagade laxpasta.

1 port.

100 g fullkornspasta
100 g rökt lax
1 avokado
Ruccola
Citronpeppar

Detta blir klart på ca 10 min. Det är bara vänta på att pastan ska bli al dente och tills den blir det skalar man avokadon, sköljer lite ruccola och pepprar lite på laxen. Jag åt det tillsammans med en skiva fiberrikt bröd och bregott. Ganska enkelt va?

Det längsta jag har sprungit

Efter Charlotte Kallas tunga comeback och skidskyttelandslagets tunga första vm-dag var det dags för mig att röra på benen. Igår hade jag vilodag (förutom en lätt promenad innan frukost till jobbet) så idag var jag laddad att springa långpass.

Började lugn fart för att kroppen skulle komma igång och det gjorde den snabbt. Idag kändes benen lätta, pigga och studsiga. Däremot är mina löparskor rätt slut så jag måste besöka Löplabbet inom ett par veckor. Visste inte riktigt hur jag skulle springa idag (en fördel med Garmin Forerunner305), men över Älvsborgsbron skulle benen bära mig i alla fall. Det visste jag. Sprang vidare mot Slottskogen, ner genom Vasastan, förbi Korsvägen och där fick jag en galen idé att jag skulle springa till Skatås och prova på någon av banorna där. Lunkade på i ett behahligt tempo, men när jag sprang förbi Ica Focus och hade paserat ungefär 11 km började det bli tungt. Gjorde jag rätt som sprang mot Skatås? Försökte vila upp mig när raksträckan mot Torp började breda ut sig. Provade på Skatås 2,5 km bana och gudars vad tung den var. Det kändes som att backarna var brantare än brantast och nerförsbackarna var lika branta, vilket även det var tungt. Men det var roligt att springa där trots att kroppens energidepåer började bli lite halvtomma. Det var mycket löpare i farten och redan efter en kilometer var jag säker på att jag kommer springa där igen. Synd bara att det ligger en bit från mitt hem. Påväg hem från Skatås började kroppen skrika efter energi. Vattenflaskorna var tomma och törsten började göra sig påmind. När jag passerade det gamla SVT/SR-huset insåg jag att det aldrig skulle hålla hela vägen hem. Jag skulle vara tvungen att ge upp. Det låter kanske dramatiskt och att jag skulle vara missnöjd med det, men jag hade inte laddat upp för att springa så långt som det var påväg att bli. När jag kom fram till mitt nya slutmål, vilket var mitt jobb och Drottningtorget så stannade jag klockan och insåg att jag hade sprungit den längsta sträckan hittills i mitt liv.

22 km.


Lånade lite pengar och gick in på Pressbyrån och köpte en Gainomax Choklad och en banan. Tog första bästa spårvagn och njöt av drycken påväg hem. En Gainomax efter träning är verkligen helt fantastiskt gott. Om ni inte har testat den så tycker jag att ni ska göra det. Mina favoritsmaker är Cappucino, Choklad och Hallon. Den smakar absolut godast när den är iskall.

När det var dags att kliva av på min hållplats upptäckte jag att mina blöta kalsonger/löparbyxor hade lämnat ett charmigt rumpavtryck på sätet. Kanske inte så fräscht, men det var nödvändigt att ta vagnen hem.

Jag säger det igen. 22 km. Är faktiskt riktigt nöjd med passet. Det handlade inte om någon snabb hastighet (5.56 i genomsnitt) utan det är sträckan jag är nöjd med och att kroppen ändå orkade så länge. Enligt pulsklockan hade jag gjort av med hela 1721 kcal. Det är ju sjukt mycket. Det är ju mer än det jag hade ätit innan passet, så det är inte så konstigt att jag började känna mig trött och seg på slutet.


Tanken var att jag skulle duscha, äta en snabb middag och sedan umgås med Jonas, Biggie och Biggies syster. Men när jag hade klätt på mig och var påväg kände jag att det var nog smartast om jag skickade ett sms och hoppade av kvällens planer. Just ikväll valde jag ensamheten och det är otroligt skönt. Har legat här på soffan och tittat på Melodifestivalens kalkonlåtar. Luuk och Björn Gustafsson räddade i alla fall sändningen. Känner mig ganska trött efter dagens urladdning, men innan jag ska sova ska jag kolla på ett avsnitt CSI Las Vegas.

frukostbeslutsångest

Snart start Charlotte. Hur ska det gå idag? Det i är ett slaskigt Estland som skidåkarna ska kämpa om placeringarna. I starten går alla utanför spåret och stakar sig fram. Det ser riktigt tungt ut. Själv sitter jag här med benen uppslängda på divanen och funderar på vad jag ska äta till frukost. Gröt? Fil? Yoghurt? Te? Oboy? Mackor? Smör? Philadelphiaost? Kaviar? Ska nog skynd mig iväg in i köket nu så att jag hinner se Kallas hela lopp.

Trevlig tv-lördag på er.

Vaken i 22,5 timmar

Jag är inte så bra på det här med att sova tydligen. De senaste nätterna har det blivit 5 timmar i snitt och även om jag har varit vaken i 22,5 timmar så sitter jag fortfarande här framför datorn. Har slötittat på dåliga tvprogram och krånglat med min dator som verkligen verkar sjunga på sista versen.

Kl 09.00 är det min klocka som ringer. Då är det dags för Vinterstudion och en halv dag full med härlig skididrott. Charlotte Kalla gör comeback i skidspåren efter sin sjukdom och det ska bli mycket spännande att se hur det går för henne i det klassiska loppet. Efter det går starten i skidskytte-vm. Härliga tider.

Jag ska även hinna med att springa ett mellanlångt löppass imorgon. Det blir nog efter allt idrott på tv.

Blir det en svensk medalj i skydskytte imorgon? Jag hoppas på att Björn Ferry presterar lika bra som för ett par veckor sedan.

Nä, nu är det dags att sova.
Godnatt.

torsdag 7 februari 2008

DiscoCykel RPM oxh Cykel30

Om det går lite tungt med löpningen just nu så är det tvärtom med spinningträningen. I Januari hade jag inget sug att sätta mig på cykeln och trampa på, men nu längtar jag redan till nästa pass. Tror det är nyttigt om jag kopplar bort löpningen ett tag och kör cykelträning för att sedan komma tillbaka till löpningen med förhoppningsvis ny energi och motivation.

Igår satt jag på första raden och cyklade till ett special RPMpass. De två instruktörerna följde inte den senaste Les Mills releasen utan körde ett RPMpass med gamla "Les Mills låtar" med extra discokänsla i. Kul och omväxlande med två instuktörer som turades om att "dra" klungan. Igår var det också extra festligt med riktig discobelysning som fyllde den helt fulla cykelsalen med alla möjliga olika färgkombinationer.
Hade inte tid att vila idag då Jenny, min favoritinstruktör körde sitt Cykel30/S-Corepass. Och spinningdelen måste vara den roligaste och mest intensiva jag någonsin varit på. Det var stenhårt och den nya musiken passade så sjukt bra till programmet hon lagt upp. Det var ingen ny musik utan de flesta låtarna var gamla låtar som var nymixade och just sånt älskar jag. Det är inte utan anlending som jag ibland kallats "mixerman". Vissa anser att jag allt som oftast dödar respekterade låtar med brutala remixar. Jag håller inte med. Efter passet var jag så lyrisk att jag var tvungen att berömma henne. Jag brukar inte göra det, men idag var det dags. Om jag hade varit instruktör hade jag blivit så glad om människor från cykelklassen kom fram och gav positiv respons.

Tipsade också henne om min favoritträningslåt sen mannaminne. Tror den hade passat perfekt som slutlåt på hennes pass. För er som är nyfikna på vilken låt det är så har ni den här.

And One - Panzermensch

Detta är som ni kanske märker ingen riktig musikvideo, men låten finns där och den är så grym. Den har följt med mig på ALLA löppass, promenader och på gymmet i säkert 4 år. Var tvungen att lyssna på den när jag satt på spårvagnen om det var rätt att tipsa om den. Och jag blev helt säker och hoppas att den dyker upp på något av hennes pass i framtiden. Man vet aldrig.

onsdag 6 februari 2008

vänta på din tur, tack!

Jag måste bara få skriva av mig.

För ett par minuter sedan hade jag en person som försökte tränga sig förbi den kunden jag höll på hjälpa för stunden. Jag bad den jäktade personen vänta på sin tur, men hon stressar på och gormar att hon vill köpa ett färdbevis. "Ska jag gå till pressbyrån eller?", säger hon. Gärna för mig, tänkte jag för mig själv. Orkar inte med sådana där människor just nu som saknar vett och hyfs. Hur kommer det sig att ALLA alltid respekterar kösystem på apotek, vårdcentraler och banker, men inte här? Vad är det för skillnad? Jag är så less på alla otacksamma jävlar som bara kommer hit och skriker på mig. När det var den stressade och otrevliga kundens tur fräser hon "så, ge mig ett kort då". Jag svarar lugnt. "Du måste ju förstå att vi har ett kösystem här. Jag tar en kund i taget. Jag vill ha koll på min kassa och att jag gör rätt". Hon svarar "Du behöver inte vara otrevlig mot mig och ska du vara det så tycker jag att du ska lära dig tyska". Hon syftade på ett par jag hade innan som jag skulle gissa kom från Ryssland eller något annat land i öst. Alltså inte från Tyskland. Det som stör mig så enormt är att jag inte var otrevlig. Långt ifrån.

Just nu känner jag mig bara så tom. På något sätt tog jag åt mig av den där satmarans ord. var jag otrevlig när jag bad henne invänta sin tur? För tillfället är jag bara sååå less på att "jobba med människor". "Människor" är pestochpina. Inte alla kanske, men tyvärr är det alla puckon som utmärker sig.

Jag vill bort bort bort. Till ett varmare land. Till ett annat jobb. Till en ny utbildning. Vad som helst, men nu är jag så sjukt less på att sitta på den här stolen och ta skit. Jag är värd så mycket bättre. Jag har potential att bli något. Att sitta här ger mig ingenting. Visst, jag får en lön varje månad som jag klarar mig på, men känslan av att göra något vettigt saknas. Jag vill kunna påverka, komma med idéer, arbeta med projekt och leda arbetslag.

IHM verkar ha en utbildning som skulle passa perfekt för mig. Affärsinriktad projektledare heter den. Den är kanske mer intressant än Event Marketing och evenemangsledning, som jag tittat på innan.

Det går tungt nu

Så, då sitter jag här på jobbet (igen, som alltid, gaa!!) och kan bara konstatera att jag inte är i form just nu. Dagens morgonpass gick visserligen i ett lugnt tempo, men pulsen talade om något helt annat. Den trodde visst att vi var ute på ett medelhårt distanspass. Inte så kul. River fungerar bra i medvind, men när motvinden slår till och det blir lite kämpigt är han långt ifrån perfekt. Jag vet att formen går upp och ner, men varför just nu? Och varför drabbar det med mig? Benen är det inga fel på, dom är väl ganska pigga och glada, men det är orken och pulsen det är fel på. Vad kan det bero på? Att jag skulle vara övertränad tror jag inte på då det i snitt blir 3-4 löppass i veckan. Mest "junkmiles", inte så mycket kvalité med andra ord. Kan det bero på detta? Ska jag lägga in mer intervall, back och fartleksträning? Ligger jag på en "platå" i träningen just nu? Löpning är ju ändå en konditionsidrott som kräver ganska mycket.

Löpare och läsare där ute, vad ska jag ta mig till? Just nu känns löpningen tråkig då jag vet att det med största sannolikhet kommer gå tungt (klart det ska gå tungt, men inte tungt när det ska gå lätt, ja ni fattar). Jag vet, det är långt i från den bästa inställningen, men det går tungt nu.

Dessutom har vikarien jag jobbar med (är så less på alla olika vikarier) glömt hämta GP till kundservicekontoren (som ingår i den tjänstens "att göra"). Hon verkar inte komma på att hon ska göra det heller, så nu är det jag som lämnar henne ensam och kryper bort och hämtar några tidningar i regnet. För mig gör det ingenting om det blir lång kö. Det kan bli hennes straff för att hon missat denna oootroligt viktiga arbetsuppgift.

En sak till i bland alla negativa tankar. Trevlig dag på er ;)

tisdag 5 februari 2008

fettisdag

Vissa säger fet-tisdag. Andra säger fettis-dag. Dagen till ära bjöd arbetsgivaren på underbara semlor. I söndags gjorde jag upp med mig själv att det skulle bli slut på allt frosseri efter föregående veckas alla fettbomber. Max en dag med onyttigheter per vecka är tillåtet från och med nu och om jag känner mig rätt så kommer det bli ganska svårt att hålla. Mitt problem är det enorma sockersug som slår till allt som oftast. Hittills har jag lyckats hålla mig ifrån sockret då jag ätit regelbundet med bra protein, kolhydrater och en liten mängd nyttiga fetter i en jämn fördelning över dagen. I och med att jag åt upp min semla (på ca 3 minuter) så har jag förbrukat min onyttiga dag och det är bara tisdag. Det kommer bli hårt, men jag ska vara stenhård med kosten just nu. Det är inte så att jag äter dåligt bara för att jag ska "vara hård med kosten". Ne, mina frukostar är supergoda, luncherna/middagarna på jobbet är höjdpunkten under arbetspassen (delvis för att det är långrast, men också för maten som jag oftast lagat själv) och när det gäller övriga mål är det bara saker jag gillar som jag äter. Jag äter inte nyttiga saker bara för att det är nyttigt. Det är viktigt att det ska smaka bra också.

Svårt att låta bli?

Striktare kost är ett steg till att bli snabbare i löpningen. Just nu går löpningen tungt och segt. Och jag antar att en liten del i det är att jag känner mig tung. Annars har jag ingen aning om varför kilometertiderna har blivit så långsamma helt plötsligt. Sist jag hade den där lätta känslan i kroppen var innan jul förra året. Men kollar man på min träningsmängd den månaden är den känslan kanske inte så konstig.


söndag 3 februari 2008

Träningsmusik - Lazee

Hörde den här låten för första gången på P3Guldgalan. På ett sätt är den lite för mycket, men på alla andra sätt är den grym. Refrängen svänger!

få inlägg = lite träning

Jag vet att det är lite tyst här just nu och svaret är ganska enkelt till varför det är just så. Den senaste tiden har inte inneburit speciellt mycket träning. Igår sprang jag 6 km och det var tungt tungt tungt. Pulsen var oroväckande hög trots att jag bara höll 5:10tempo. Jag tar nya tag med löpningen nästa vecka. Positivt med gårdagens pass var iaf att benen kändes helt utvilade (och konstigt vore ju annat) Om ett par timmar ska jag ta bussen till gymmet och köra ett kort spinningpass.